"Livet är det som händer dig medan du har fullt upp med att planera något annat”. Dessa bevingade ord sades av ingen mindre än John Lennon

Det vi är mest rädda för av allting - är att ha tråkigt.

Och lika rädda är vi för att våra barn ska ha det!

Och det ger oss ibland den felaktiga inställningen att detta att fånga dagen  är att leva livet stående på tå-

För att absolut ine missa någonting.

Men att fånga dagen kan vara att ha en dag av total stillhet.

Så totalt det går.

Det är ju faktiskt så att för att vara riktigt levande och ha god kontakt med omvärlden krävs ett visst mått av tråkighet.

Tristess är en del av krativitetens rot.

Genom stilla stunder - utan yttre stimuli i form av  radio - tv - dator med mera skapas en  förbindelse med vårt eget inre krerativa jag.

Om vi fyller hela livet - varenda stund - med saker som stimulerar (tror vi) så missar vi detta!

Rädslan för att ha tråkigt får många att kasta sig över nya upplevelser och fara världen runt , se till att det inte finns en enda tom kväll eller ens timme på hela veckan.Inte ens en kvart!

Det är inte något som gynnar vår kreativitet.
Det är då alla våra fina idèer och tankar försvinner i vinddraget..

Livet blir ett enda oroligt zappande.

Det finns faktiskt en hel del människor  som livnär sig på att vara, vad jag skulle vilja kalla för aktivitets-coacher.

Men kanske är det istället tristess - coacher vi behöver.

I den här tiden - då var och varannan blir utbränd eller åtminstone vidbränd är det inte mera idéer om aktivitet vi behöver!

Har du inte haft en stilla dag eller ens en stilla stund på länge....ja då är det hög tid att du börjar träna på att vara improduktiv för att ditt skapande kreativa jag inte ska strypas.

Starta med en halvtimme av total stillhet helt utan dator, Iphone, mobil, i närheten.

Scehmalägg i värsta fall stilla stunder i din veckokalender.
De stunderna kommer att bli din livräddare.

För liv är inte ständig aktivitet.
Liv är balans mellan aktivitet och stillhet!

 



Jag har alltid varit en stor poesiälskare och frågar mig ofta om det finns något skönare än en vacker och klangfylld dikt.
En anledning till att jag läser poesi är att det ofta ger mycket att fundera på om man söker en djupare och mer sann livsmening. 
Skriver gör jag ju också - det vet du som läst mig ett tag.

Men jag sätter mig aldrig och fabriserar en dikt - den kommer till mig och vill bli skriven.

Då gäller det att det går snabbt att få fram papper och penna.

Har faktiskt skrivit en och annan dikt på fakturor eller kvitton eller vad som nu finns till hands.

För en tid sedan fick jag av en gullig vän,en så fin liten bok att anteckna i och den ligger numera alltid i min väska så oavsett om jag sitter på spårvagnen eller någon annnan stans som inte är hemma är jag ändå alltid utrustad.

Det är fascinerande att så många diktare kan på ett så kortfattat sätt sammanfatta och belysa djupa insikter om livet.

Här om dagen snubblade jag över Nils Ferlins dikt "Innan ditt rike blev karlagt" 
Jag blev så glad för det var länge sedan jag läste den och har den inte själv-----
Om kanske inte du heller har den dikten i dina gömmor så fpr du den här:

Det var bara tokar och dårar

som lyssnade på dig först.

Det var slavar och skökor och ogärningsmän

men då var ditt rike som störst.

Det var bara enkla själar

och själar på undantag.

Sen byggdes det katedraler

och kyrkor av alla de slag.

Och påvar det kom och präster

som tvistade om vart ord

du fällt på din korta vandring

på denna bullrande jord.

Men tokar det var och dårar

som lyssnade på dig först.

Det var innan ditt rike blev kartlagt

och då var ditt rike störst.

Känselsinnet är vår första upplevelse av omvärlden   man vet att ett sex veckor gammalt foster som varken kan se eller höra reagerar på beröring.
Det finns studier som visar tvillingar som avsiktligt söker beröring med varandra redan i livmodern.

Vi  vet att ”må-bra-hormonet” oxytocin som frigörs vid amning och massage är viktigt för välbefinnandet.

Det lär finnas forskning som visar att om servitrisen rör lätt vid oss under serveringen så betalar vi mera dricks.

Jag går inte i god för det eftersom jag inte vet - men det låter i mina örin inte alls otroligt

Det är också vårt mest stabila –och -  kanske också mest underskattade sinne.
Den  hjälper oss att  undvika faror.

Själv har jag verkligen känt en upptäckarglädje då jag märker hur jag kan få hjälp av känseln för att klara av min alltmer bortfallande synförmåga
Det kan under inga förhållanden ersätta synen, inte heller hörseln.

Jag har börjat få frågan om jag "ersättermin dåliga syn med känseln.

För mig en lite dum fråga men det tycks vara en allmänt spridd missuppfattning att man "ersätter synen med känseln"
Det är helt enkelt inte möjligt eftersom vi ser på håll- men känseln är inte i funktion förrän föremålet eller vad det nu är är helt nära.
Men hjälp har jag av känseln!

Fingertopparna har blivit så viktiga  för mig. 

Att känseln är viktig det tror jag vi alla vet.

Jag har ändå inte tänkt på hur viktig den är - och hur fantastisk den är - tidigare.

Om det är en skröna eller inte - det är jag inte säker på - men Michelangelo lär ha sagt ”Bildhuggarens uppgift är att hitta bilden i stenen genom att hugga bort allt som inte hör dit”
Jag läste de orden häromdagen någonstans - eller hörde dem sägas på TV. Jag är inte riktigt säker.

Orden tog ett starkare tag om mina tankar än de gjort då jag hört eller läst dem tidigare.

Tanken som slog mig var: Det är ju samma sak för den som vill hitta meningen med sitt liv!

Det gäller att plocka bort allt som inte hör dit.

Jag talar inte om någon övergripande mening med livet just här- utan just meningen i just mitt liv.
Den kan ju variera.

Vi är olika även om vi har många basbehov gemensamma.

Varje liv som föds är en lika stor händelse.
Liv kommer till för att det finns en mening. 

Kanske är det ganska lätt att hitta meningen med livet _ eller - som en del vill säga - meningarna - så länge man är frisk och har alla funktioner i behåll.

Men  blir man sjuk, så snurrar det lätt av frågor; Vad är egentligen meningsfullt nu, och finns det någon mening att leva nu överhuvud taget?

De flesta som drabbas hamnar för kortare eller längre tid i de frågeställningarna.

En vän som blev totalt beroende a rullstolen efter en bilolycka -  och jag  - kom in på det här samtalet för en tid sedan.

Hon berättade om hur otroligt tungt det hade varit under tiden hon funderade i riktningen om hennes liv hade någon mening nu, då hon blev helt beroende för det mest livsnödvändiga, av andra människors hjälp.

Hon försökte tappert hitta en mening i "bitarna av sitt liv" som hon uttryckte det!

Hon upplevde en dag hur hon mitt i bitarna och smärta trots allt påbörjade en resa mot visdom, livsmening och tillit.

Tillit till till att livet trots allt skulöle ha mer att ge.

Resan gav henne vilja och styrka att vandra vidare på sin väg.
Och hon har hittat meningar för den dagliga känslan som hon säger.

Hon har också funnit att hon fortfarande kan bottna i den exinstiella mening hon såg med livet före olyckan.

Hon har hittat en visdom som faktislt lyser i hennes blick!

Enkelt vet jag att det inte har varit - men det fanns en väg för resan!

Så som jag är övertygad att det alltid finns - om man vågar starta resan utan att se vägen.
Det är nämligen omöjligt att se vägen innan man tar första steget.

Det är först då man stiger ner som den uppenbarar sig

Den forttsätter uppenbara sig när man behöver ta ett nytt steg!

"Tålamod är en människas bästa vän" sa en lärare jag hade i mellanstadiet.

Jag har under livet ofta haft anledning att minnas hans ord.

Har man tålamod så går det mesta

Och man besparar sig själv mycket lidande.
Dessutom är det så att tålamodet ger oss glädje.Det får oss att njuta av den vägsträcka vi just går och inte bara blint rusa på mot målet som hägrar - där borta någonstans.

 I grunden är det stress som ligger bakom många av våra otålighetsimpulser.
När man har insett det då vet man lite mera om vad i mitt liv som kan vara fiende till  min längtan att bli en tålmodig person.

För att bli en tålmodig person kan det finna saker i vårt liv som vi kan  behöva göra upp med.
Var  - under dagen  - har vi  utrymme att ta det lugnare, och om vi inte ser att vi har någon sådan stund -  vad kan vi ta bort!

Den vise kung Salomo skrev: ”Den snabbaste löparen vinner inte alltid loppet; den starkaste armén vinner inte alltid striden; den visaste människan får inte alltid den mat han förtjänar; den smartaste blir inte alltid rik; den som har utbildning får inte alltid det beröm han är värd. Alla råkar ut för tråkiga saker ibland! Ingen vet någonsin vad han ska råka ut för härnäst.”

Predikaren 9:11,12, Levande Bibeln

Vad det handlar om är ju att inte tappa vårt tålamod för det som vi inte kan påverka.

Kolla efter vad vi kan påverka - det är mycket bättre och det utvecklar oss till mer tålmodiga människor.

Jag vet att det är möjligt att förändras från en otålig lätt irriterad person när något går oss emot till en som möter det livet ger med ett större lugn och mera tålamod.

Jag var världens mest otåliga människa innan jag tog itu med mig själv.

Idag frågar många hur jag kan ha så stort tålamod! (Och det fattas ändå en hel del)

Och jag mår MYCKET bättre av att vara en tålmodig än en otålig person!

När du läser den här rubriken har jag full förståelse för om du ser det som något som är fullständigt omöjligt att säga så värst mycket allmängiltigt om.

Men det finns något som jag kan börja med som är absolut allmängiltigt!
Jag tror att varenda människa har ett  grundläggande behov att hitta meningen i sitt liv.

Men är det inte olika för olika människor?

Det är det alldeles säkert men det finns också gemensamma behov.

För många år sedan läste jag för första gången Viktor Frankls bok: "Livet måste ha mening"

Han var (han dog 1997) doktor i medicin och filosofi samt professor i neurologi, psykiatri och logoterapi.

D
Han satt också i flera olika koncentrationsläger under andra världskriget.

Hans bok finns i nyutgåva för den som vill läsa den.

Jag tror precis som han att för den som har något som är viktigt för henne eller honom är det möjligt att överleva även mycket svåra saker och kanske till och med få en fördjupad  livsinsikt och även livsmening genom sina upplevelser. Trots att de var svåra.

Vi - alla - har ett gemensamt grundläggande behov av att veta att vi är behövda.

Vi måste känna att vi tjänar något till.

Annars har vi ingen grund för att hitta mening i livet.

Under olika perioder i livet är det möjligt att det finns olika saker som vi räknar in i det som ger vårt liv bärkraft.

Men behovet av att behövas och tjäna till är alltid allas behov.

Olika situationer i livet lär oss och formar oss så att det tillkommer nya erfarenheter som ingår i det som är vår livsfilosofi och livsmening.
 

Kris är både hot och möjlighet -  kom ihåg det  - när livet känns hopplöst och ingen mening ens kan anas vid horisonten.

 Meningen men livet är också att lära oss hantera det som möter oss.
Att vi vågar skratta när vi är glada och gråta när vi är ledsna

Att vi vågar och kan slå vakt om vår förmåga till medkänsla och empati - till tacksamhet och ödmjukhet!

Dessutom tror jag att det är absolut nödvändigt att vi har en samhörighet i en gemenskap  (eller flera gemenskaper) där vi känner oss självklara !

Attt vi i denna värld med så mycket nöd vågar fortsätta att se det som viktigt att vi har tak över huvudet och en mätt mage.

Och att vi alltid är beredda att medverka till att dessa och andra självklarheter för ett bra liv kommer allt flera till del!

Bilden l¨nad från google

Det finns mycket vi kan klara oss utan genom livet vi människor
Men inte gemenskap!
Människor är skapade för att leva tillsammans. 

Vi kan aldrig leva ett fullödigt liv om vi inte har gemenskap - vänskap och kärlek!

. Längtan efter gemenskap är genetisk.
Kanske överträffas öängtan efter gemenskap med alla dess ingredienser inte ens av hunger eller annan fysisk utsatthet.

 Behovet av gemenskap är lika för oss alla och finns genom hela livet -  från vaggan till graven.

Det finns hos två-åringen och det finns hos  hundra-tvååringen.

Det är i det behovet tror jag - som vi mest av allt kan känna igen oss i varandra.

 Visst finns det en god ensamhet.

Den vi väljer ibland av fri vilja.

Men den  ofrivilligt ensamheten ökar påtagligt risken att  drabbas av en rad sjukdomar  kanske ofta hjärt- och kärlsjukdomar,
Man säger till och med att det är lika farligt att leva i en ofrivillig ensamhet som det är att röka 10-15 cigaretter per dag.

Så viktig är närheten...gemskapen....vänskapen....kärleken....

Det är de viktigaste ingredienserna för ett meningfullt liv!

Så viktigt att vi tänker: Alla ska med!
Vi måste se till att det i  vårt grannskap på vår hemort, i vår stad inte finns människor som lever i denna ofrivilliga ensamhet.

Nu närmar vi oss med stormsteg gemenskapens och kärlekens största högtid.

Julen!
Låt oss ta hand om varandra - mota ensamheten på porten under vår helg som en början på ett nytt förhållningssätt.

Där vi tar ansvar för varandra...bjuder in i gemenskapen - ser till att ingen är utanför.

Det är inte en utopi som bara vilda galningar som jag, som arbetat med frivillighet mest hela livet anser.

Det är en möjlighet till ett rikare liv för alla!

Även för oss som har det vi behöver av gemenskap  - då vi breddar porten och bjuder in får vi också ett betydligt rikare liv.
Det är med andra ord och ett modernt uttryck  en win-win situation!

Läste några ord idag i en bok....."Jag vill bara hitta min plats - och de människor med vilka mötet ger mig möjlighet att växa"

Jag tror det är något vi alla vill.

Hitta min plats!

Där de som kan få mig att växa finns.

Det är väl livets innersta mening.

Min plats!

Mitt liv!

Där jag ska vara och där jag har en uppgift!

Hitta sig själv som människa

som medmänniskan

tiden som ju tickar på

livet som rinner undan....

Du kan ta en kille från Rosengård, men du kan inte ta Rosengård ur killen. 
Det är Zlatan Ibrahimovic ord, som säger något om betydelsen av att komma rätt....

Helst från starten i livet - i vilket fall så snart som möjligt....

Kanske kan man ta också Rosengård eller andra tråkiga erfarenheter ur en människa  om den får varsam plats där där det går at tväxa i sin egen takt.