Idag är en helt ny dag - som ligger helt obrukad framför oss.

Vad kan vi göra av den här dagen?
Kan vi göra något av betydelse?

Ja - det kan vi!

Idag kan vi ge - och ta emot!

Klappa en hund, stryk en katt över ryggen. krama ett barn och smek en gammal
människas hand.

Le mot den vi möter på gatan.

Ringa det där samtalet till den ensamma vännen.

Skriva mejlet - eller kanske ännu hellre brevet till någon som vill höra ifrån oss.
Slå en signal till någon som blir så innerligt glad att det stänker glädje på dig också!

Varenda dag kan du och jag göra något som förbättrar en annan människas liv och därigenom faktiskt vårt eget.

Det behöver inte vara något märkvärdigt, inte tidskrävande eller kosta just någonting.

Att ge lite värme och omtanke till andra ger tusenfalt igen!

Vi bestämmer oss att göra det där lilla extra för någin idag!

Kanske till och med det lilla extra för någon som inte väntar sig det!

Önskar DIG en underbar lördag - oavsett om solen skiner hos dig - om det regnar eller bara är grått.

Just där DU är i DIN värld bor det tusen möjligheter!

Hitta dem!

 
Bilden lånad från Google

Som jag berättat vikarierade jag på mitt gamla jobb som frivilligsamordnare igår.

Men mest som en arrangörerna i Frivilligcentralens sommarkafé.Satt en stund under lindarna med ett gäng som alla fyllt 65 år under de senaste åren.

 Kunde märka på samtalet att de flesta kände sig diskriminerade, puttade åt sidan. 
Som om en människa plötsligt tappar sin yrkeskunskap och erfarenhet på natten efter 65 ¨rs dagen.

Har anat och till och med sett detta fenomen förut.

Påminnelsen gjorde mig ledsen.

I Sverige och kanske i hela västvärlden har en otrolig och fullständigt vansinnigåldersdiskriminering.

Av äldre.

Mång aarbetsplatser skulle må väldigt bra av att behålla arbetsvilliga anställda som fyllt 65 år.

Men man tror att äldre inte klarar arbetsuppgiterna.

Det finns inga belägg för det säger Clary Krekula vid Karlstads universitet som  har forskat på området.
Enligt henne finns det inga som helst bevis för att vi människor börjar prestera sämre då vi fyllt 65.

Många vill jobba kvar.

Men framför allt ,av vad jag förstod  av mina bordskamraters samtal- bli behandlade av omgivningen med respekt och insikt om att de är intelligenta och duktiga...med ett ökat intresse för sina medmänniskor....större kärlek.....perspektiv....
Vill gärna nämna att den äldsta deltagaren i samtalet kom cyklande uppför backen till vårt cafè - och hon fyller 93 år nästa gång...full av liv och med hur mycket livslust som helst.

V

i förändras kanske med ökande ålder - syn och hörsel kanske sviker - men det kompenserar och löser de som drabbas oftast alldeles utmärkt enligt Clary.

Alla dessa vänner runt bordet jag satt vid, tar stort ansvar som frivilliga inom olika områden.

Jag skulle vilja säga att jag upplever människor som nått lite längre på livsvägen som mer kompetenta än yngre och samtidigt med en livskunskap som vuxit ordentligt under ett långt liv.

Vilket slöseri - tycker jag - av samhället - att inte ta tillvara detta.

Men vilken tur för ideella föreningar och människor som behöver de frivilliga insatser som de ger.

Är jorden en bättre eller sämre plats att leva på idag, jämfört med för 10, 20 eller 50 år sedan?

Vi har olika långt perspektiv bakåt beroende på hur länge vi funnits på jorden,Men vi har alla nog långt perspektiv för att ha en åsikt.

Stora frågor tycker du.

Kanske anser du till och med att de är för stora för oss vanliga små människor.

Ändå är det just vi som kan göra världen bättre.

Genom att börja med oss själva.

Rensa ut i våra tankar och uppfattningar - inse att varje människa har samma värde - och handla därefter.

Tiggaren utanför ICA-butiken och någon av höjdarna inom politik, underhållning eller annat som vi beundrar är båda värda samma respekt från oss.

Om vi slutar med att anstränga oss för att vara någon ska vi upptäcka att vi ÄR någon.
En helt unik person med förmågor, längtan och drömmar

Och att alla andra också är detsamma!

Börja behandla ALLA vi möter med respekt och omtanke.

Men om det är en våldsverkare som vill slå ner mig och ta min plånbok" säger du kanske.

I just den situationen har du förstås rätt att försvara dig och det som tillhör dig.

Men står du sedan med denne person inför domarskranket ( om polisen har tid att ta upp din anmälan) då ska du se honom eller henne som en unik person med helt andra möjligheter för sitt liv än det beteende som du råkade ut för.

Lyckas vi med att se oss själva och alla andra som unika personer värda kärlek och respekt så kommer det att förändra världen just där vi är!

Och det är den plats vi har ansvar för!

Har du tänkt på att det mellan orden ILSKA och ÄLSKA skiljer en enda bokstav!

Så lika och så totalt olika!

Ilska är något vi behöver göra oss av med.

Älska - ja det behöver vi göra- mer och mer och mer....

Visst kan ilska ha sin plats. När någon beter sig illa emot oss, när saker går på tok.

Men så viktigt att det blir en tillfällig känsla.

Vi ska aldrig bli bostad för ilskan. Då ödelägger den vårt inre.

Kärleken däremot - den ska vi ge så stort utrymme som det bara är möjligt!
Den får både oss själva och andra omkring oss att njuta av livet! 

Så blev det några "funderande rader" eftersom sömntåget inte vill komma ikväll.

Har stått vid hållplatsen = legat i sängen i tre timmar nu,snurrat och vridit, slitit i det stackars täcket, vänt kudden-men tydligen strejkar mitt sömntåg på förnatten inatt.

Hoppas det kommer runt kröken när jag släcker ner datorn och går tillbaka till "hållplatsen".

Søren Kierkegaard sa:"Om du söker meningen med livet måste du passera tre ­stadier: det sinnliga, det innerliga och det andliga"

Läste detta uttalande av denne vise man för några dagar sedan och sedan dess har det bosatt sig i mitt huvud.

Faktum är att jag tror att alla dessa tre stadier är något man passerar när man arbetar för att bygga upp det goda inom sig själv och i sin omvärld.

Och jag tror dessutom att Sören Kirkegaard inte menade passera i betydelsen ta sig igenom och lämna bakom sig.

Jag tror att han menade att man ska införliva alla dessa tre stadier med den man är.

Och jag är nog ganska övertygad om - att om man lyckas med det - ja då är man en människa som är tillfreds med sitt liv.

Med andra ord - en människa som funnit meningen med sitt liv!

Faktiskt oavsett livets yttre form.

Om man är fattig eller rik.

Ung eller gammal.

Sjuk eller frisk.

Det blir underordnat sökandet efter den jämvikt som jag tror ligger i att få dessa tre stadier att fungera tillsammans i sitt liv.

Nu börjar timmen bli sen - och jag ska skona dig från ytterligare "djupsinnigheter".

Och önska DIG en god kväll och en riktigt god natt!

Har du tänkt på att de flesta människors olika beteenden är rop efter kärlek.

Efter att bli sedd och bekräftad.

Vi människor har behov av att spegla oss.

Och var är vår spegel?

Faktum är att vi alla är varandras speglar.

Om man tänker så blir det betydligt lättare att se bortom eventuellt dåliga beteenden - eller provocerande....vi vet ju att bakom det beteenden ligger en kärlekstörst!

Forskningen idag påstår att  mänsklig medkänsla utgår från speciella nervceller i hjärnan, att intuition är rena rama neurobiologin och förklarar varför vi hela ­tiden härmar varandra.

Det vi kallar för personkemi i själva verket är våra neuroner som interagerar.

När vi möter en annan människa läser våra spegelneuroner in mängder av information innan vi ens hinner bli medvetna om det.

Kanske är det så.

Jag är inte kunnig nog att svara på det.

Men jag vet - och jag tror att du vet - att i mötet med en annan människa upplever vi ganska omgående om vi kommer att trivas tillsammans eller inte.

Medkänslan - var den kommer ifrån - är ändå det som gör oss till människor.

Människor som kan höra och tyda en annan människas desperata rop på kärlek och intresse - och besvara det!

Det finns massor av människor som är superbra på att vara just medmänniskor.

Men vi behöver alla bli lite bättre på det- varje dag!

En forskning utförd 2015 visar på att 6 av 10 svenskar känner en oro eller nedstämdhet inför kommande vecka under just söndagar.

Kanske framför allt under söndagseftermiddagarna.

Det är den där sinnesstämningen när helgen börjar röra sig mot sitt slut, och humöret dyker. Känslor av stress, ångest, oro eller rent av panik dyker upp.
I sin tur leder det för många till dålig sömn natten mot måndagen.

Visst är helgen skön och en ny vecka framför till nästa helg kan kännas lång.
Det är den där sinnesstämningen som kommer när helgen börjar röra sig mot sitt slut, och humöret dyker. 
Känslor av stress, ångest, oro eller rent av panik dyker upp.

Jag vet att jag kände av den där söndagsångesten ibland medan jag jobbade.

Jag älskade mitt jobb så det var inte av olustkänslor inför något som kändes som plikt!

Jag kunde faktiskt till och med längta till jobbet när jag hade semester!
Men kanske ofta på grund av något problem som jag ville lösa....en uppgift som kändes svår...

Så tror jag faktiskt att det är för många.

Vi borde inte behöva känna så, det ska ju räcka med att göra sitt bästa.

Det som inte blir bra då är ju egentligen utom vår möjlighet att göra något åt eftersom vi inte - hur gärna vi än vill - kan göra bättre än vårt bästa.

Varför är det så svårt för oss att ta till oss det - att vi faktiskt är good enough!

Vi är fantastiska skapelser , värda att älska - precis som vi är - när vi gör det bästa vi kan!

Jag vikarierar lite nu och då på mitt gamla jobb som samordnare på Frivilligcentralen

Och igår var jag med och arrangerade Sommarcafé dit många kom.

Fick många fina samtal med äldre som sitter isolerade hela sommaren   och gladdes åt att få komma ut och möta andra människor!

En dam som haft polio och som klarade sig bra med hjälp av sin man så länge han levde,  - skulle nu verkligen behöva en personlig assistent några timmar i veckan för att hennes liv ska fungera.

Men - nej - det får hon ju inte.

Det kan man bara få om man inte fyllt 65 år. 
Och det har hon gjort för ett bra tag sedan!

Men visste måste samhället värna om ett värdigt liv även för den som är över 65 och har ett funktionshinder som gör att den behöver någon som kan hjälpa ibland.

Jag anser att det är ett brott mot lagen om åldersidskriminering, att inte ge personlig assistans till dessa som behöver det - men som passerat 65 års- strecket.

Kanske borde alla som inte får assistans på grund av ålder anmäla till diskrimineringsombudsmannen!