Varje djup sorg har förlorad glädje till föremål.
Tappa inte bort denna riktning.
Låt inte sorgen glömma sitt ärende.
Sorgen är den djupaste ära som glädjen kan få.
                                     

Dessa korta diktrader av Harry Martinsson satt hemma hos en gammal dam som jag k slutet av min tid som Frivilligsamordnaregjorde hembesök hos.

Och det slog mig då jag läste det  - att sorgen inte bara raserar och river ner.

Den har ett ärende till oss.

Jag tror att vi är många som i första hand tänker på tårar när vi tänker på sorg.

Men jag har mer och mer upptäckt att sorgen är randig...som kinden efter tårarna .

Idag dök dessa tankarna upp hos mig när någon frågade om jag kommit över traumat runt min tilltagande synnedsättning.

Jag tror jag kommit över treaumat.

Men jag tror jag fått sorgen som ressällskap för resten av livet.

Men den kan man leva med - den är randig!

....

Vi börjar se fram emot en sommar som vi hoppas ska kompensera oss för isig vinter och kyliga vindar.

Hoppas på många soliga daga att sedan ta med oss in i höstens gråhet.

Vi längtar efter dagar att bara vara h- vi har så få dagar där inget krävs av oss  - dagar där vi bara får finnas till

.Låt oss gärna längta sommar, sol och glada möten med nära och kära.
Dagar av stilla glädje.

Att ständigt leva med foten på gaspedalen distanserar oss från en klokskap och vishet som har sin hemort bara i vilan - i stillheten - i eftertanken.

Det kommer så många tankar  när man får sjunka ner och lämna allt som har varit oroligt och stressigt!

Varför ska man leta efter problem om ingen klagar?

Är det inte många gånger vad media gör i sin ständiga jakt på "skelett i garderoben" hos nyvalda politiker med mera.

Mår vi bättre av att få veta allting?

Och är en människa en bedragare för alltid även om den utförde en bedräglig handling för tjugo år sedan?

Eller den som ljög för en massa år sedan - är det säkert att allt den säger idag är lögn för det?

Jag hör till dem som vill tro att människor förändras - och faktiskt är jag en så stor optimist att jag tror att det oftast är en förändring till det bättre.

Vi får alla våra livsläxor.

En del ganska pinsamma sådana.

Men är vi sämre för det.

Kan någon av oss ställa oss upp och påstå att man aldrig gjort något fel?

Alltid haft rena fötter och betalar alla  räkningar i tid.

Jag tror inte den människan finns!

Men däremot tror jag att många av oss skulle kunna vittna om hur misstaget eller felet vi gjorde lärde oss massor som kanske inget annat kunde ha gjort.

Om vi vet att vi alla är ofullkomliga- och att vi - de flesta av oss i varje fall - begått både ett och flera fel  - hur kan vi då begära att våra politiker ska vara oskyldiga som det barn som föddes igår?

Det finns en risk med detta mediadrev.
Det är att ingen till slut vill bli politiker.

Inte över fritidsnivå i varje fall.

Vi är ju alla människor på väg.

Kan inte den insikten hjälpa oss att kräva av våra politiker att de gör sitt bästa för att göra det bästa för oss - men aldrig att de ska vara fullkomliga?

Varje människa är unik, med unika gåvor, egenskaper och möjligheter.

Varje människa har ett oändligt högt värde och kan inte bytas ut mot någon annan.

Vi behöver inse att vi är just så värdefulla.

Varje människa har förmågor och resurser.

Det finns inga "hopplösa fall.

Inne i i den mest trasiga människa med det mest trasiga liv du kan tänka dig glimmar en skatt.

Det gäller för oss andra att upptäcka och bejaka den.

På samma sätt som vi alltid ska bejaka varandra.

Det finns i varje människa något unikt och oförutsägbart som man kan beteckna som den spirituella kärnan i personligheten.

Just därför är alla möten med människor så spännande.

Kanske är det så att vi ibland missar varandra.

Vi ser bara det yttre och vi bedömer varandra efter detta.

Jag tror på människans egna inneboende resurser och förmågor.

Ibland sätts de ur spel på grund av olika skeenden i livet.

Det är då som människorna omkring måste bli medmänniskor i ordets egentliga betydelse - en människa som går med en bit av vägen - tills den som tappat orienteringen och känslan för sitt eget värde återfunnit det.

Jag hoppas att du som läser detta vet att du är oändligt värdefull.

En unik människa med förmågor och möjligheter!

DET är DU!

Läste några ord på en anslagstavla hos en förening i vår stad häromdagen.

Har burit med mig orden....

"Vi är i direktsändning varje minut, livet är ingen generalrepition och bjuder inte på repris.

Ta vara på ditt ögonblick - "

Visst tänkte jag att det inte vore så dumt om vi fick en slags generalrepition inför det verkliga livet.

Tänk så bra vi då skulle bli på att leva.
Eller - skulle vi?

Så många ögonblick som vi slösar bort genom att vara sura och missbelåtna för att vi fokuserar på det som är negativt.

För det fungerar lika åt det hållet som det gör om vi istället fokuserar på det som är bra.

När vi fokuserar på det som är dåligt blir vi missbelåtna.

När vi fokuserar på det som är gott mår vi bra.

Borde inte vara ett svårt val.

Ändå är vi där gång på gång.....och surar missbelåtet när vi istället kunde mått bra.

Men vi har ett val!

Varje ögonblick är unikt och varje dag får vi gåvan av av en massa nya ögonblick!

Vi kan lära oss att leva som om var dag var den sista som om det inte fanns någon morgondag.

Vi kan börja varje dag med att känna tacksamhet över livet  - vara glada för att vi lever.
Vi kan vara fullständigt öppna för livet och alla människor och situationer som vi möter, det finns inget att vara rädd för.

Vi kan behandla de människor vi älskar kärleksfullt eftersom den här dagen kan vara den sista.

Överlämna dig till ögonblicket, när du slappnar av kommer livet att bli lättare att leva.
Du kan alltid börja om -  varje sekund är en ny början - ett nytt ögonblick att leva i och vara rädd om! 

Det är svårt för funktionshindrade att ha ett liv som kan jämställas med deras - som är friska.

Då man hör ordet funktionshindrade tänker man förstås kanske i första hand på våra rullstolsburna vänner.

Och visst finns det fortfarande hinder för dem när det gäller att ta sig fram.

Men mycket har skett och sker på den punkten.
Även om vi aldrig får slappna av i vaksamheten - ett tillgängligt samhälle för alla kräver aktiva medborgare. Och att vi lyssnar till experterna (där brister det allra mest) Experterna är ju de som har funktionsnedsättningen.

Kanske allra värst utsatta är nog  psykiskt funktionshindrade som har både en sjukdom och därigenom en ekonomi som hindrar dem från att leva ett aktivt socialt liv.

Ofta människor med insatser från socialtjänsten som tvingas leva på en ekonomisk standard som knappt räcker att överleva på.

Någon - minns inte vem av alla stora tänkare - har sagt: "Detta land blir inte en bra plats för någon av oss förrän det är en bra plats för alla!"

Vi har fortfarande inget jämlikt samhälle.

Sjukdom, ohälsa och ålder slår ut människor och dömer dem till ett liv i marginalen.

Ett liv som vi som är friska inte alls skulle accsptera.

Vad kan vi göra- var och en av oss - för att utrota ojämlikheten?

Engagera oss i olika funktionshindersföreningar. (Du är välkommen även om du själv inte har ett funktionshinder. eller någon funktionsnedstättning.)

Var uppmärksam.*Kontakta aktuell kommun om du hittar hinder i yttre eller inre omgivningar i din stad eller ort.
Prata med människor i utsatta situationer.

Du kommer att få ta del av en värld av erfarenheter som du möjligen anade - men inte tagit del av.

Vi kan -  om vi vill - tillsammans - skapa det samhälle där alla har rätt att ta del av nöjesutbud, ulturellt utbid, shopping.....med mera--

Ett ord som har levt inom mig nägra dagar är "glädje."

Mitt i brinnande influens har jag upptäckt att glädjen finns någonstans där,  mitt bland bekymmer och oro  - ibland som en flod som bär oss, ibland bara som en liten rännil.

Tänk så innerligt väl vi behöver den!

Utan glädje lever vi egentligen inte - vi finns bara till - vegiterar.

Själv tror jag att glädje är ett sinnestillstånd mer än något annat, dvs sättet hur jag ser på livet, mig själv och andra.

Det är så lätt att villkora sin glädje till speciella krav och händelser, men jag tror att glädjen helt enkelt bara finns där, inombords.
Det gäller bara att hitta den!
Att våga släppa fram den!

Kay Pollack har ju skrivit en bok som heter "Att välja glädje"

Budskapet i boken är bland annat att vi måste ta ansvar för oss själva och vårt eget liv och sluta att skylla på andra och på olyckliga omständigheter när livet ibland ter sig motigt.

Hindren för att kunna uppleva glädje finns alltid i ens eget inre och i sättet att tänka om sig själv och om andra, enligt författaren.

Och jag är nog beredd att hålla med.

Jag tror att glädje är en slags grundkänsla som vi måste arbeta på för att få att leva inom oss.

Visst är det härligt när det händer fina saker som väcker glädjen på ett särskilt sätt.

Men det sker ju inte så ofta att vi kan leva på det.

Det är lätt att välja fel direkt när vi vaknar på morgonen.

Golvet är kallt för de nattvarma fötterna - och bra gärna skulle man vilja krypa tillbaka under täcket och sova en stund till.

Ute regnar det och blåser kallt.

Det är då vi måste lyfta oss själva i håret - jo man kan faktiskt det - med goda tankar.

Att tänka att idag väljer jag att vara glad för att jag vaknade - det betyder en dag till i livet.

Glad för att jag har frukost att äta innan jdagen startar på riktigt.

Men för den som inte har något jobb att gå till då?

Det finns glädje  att plocka upp även då - trot s snålblsten både i livet och utanför dörren.
Man får välja att bjuda in glädjen genom en annan dörr.

Kanske genom att tänka att jag har en hel dag när jag gör precis vad jag vill....får umgås med min katt...eller vad det nu kan vara. jag gillar att göra..

Det gäller att hitta glädjen genom att bjuda in den!

Och hålla den kvar genom dagens olika händelser.

Själv har jag hjälp av det vi kanske kan kalla mellanstunder.

Den där minuten jag väntar på grönt ljus - när jag väntar på att få komma fram i kön..det är en utmärkt stund för att påminna sig själv att låta glädjen styra -  att hitta de där små orsakerna till glädje som varje dag bjuder oss på...solens lek över väggen,,,vinden i håret...det lilla barnets blick som just mötte dig..

Fråga dig själv vad som ger dig glädje i ditt liv.

Ge dig själv något som du blir glad av -  i dag !