Bidem låmad av god vän 

Världens bästa skönhetsmedel är ett leende.

Finns det något som vid parfymdisken  kan erbjuda som får  en människa att lysa inifrån på det sätt som ett leende gör?

Nej, vi letar nog förgäves om vi börjar söka ett skönhetsmedel som slår det vi alla har med oss alldeles gratis - leendet!

De här tankarna kom till mig när jag såg ett TV-program om hemlösa i London för ett bra tag sedan.

Där fanns en gammal kvinna, mager, rynkig och med nästan läderartad hy i ansiktet.

Så sägs något som får henne att le.

Och dennakvinna  - så illa medfaren i livet  - blev en skönhet där hon stod och log med en mun där många tänder fattades.

Våra leenden är mer eller mindre magi.

Tänd ditt inre ljus idag -  bli ditt allra vackraste jag -  - och du möter en vänligare värld.

Förutom detta fantastiska så minskar dina egna stresshormoner när du ler.

"Lycka är en arbetsmoral” skrev Shawn Achor i sin bok.
Och egentligen vet du allt detta.

Ta mina rader som en stilla påminnelse.

Önskar DIG en leende dag denna lite halvgråa fredag i mars!!

Jag kan ibland tycka att vi använder ordet ensamhet lite slarvigt.

Ensamhet är svårt att definiera, eftersom det är en subjektiv upplevelse.

Att vara ensam för en stund kan  vara avkopplande och en njutning..

Men för den som tvingas till en ofrivillig ensamhet då partnern gått bort och man själv kanske  avslutat  yrkesarbetet kan ensamheten bli en plåga.

En telefon som aldrig ringer - en dörrklocka som aldrig pinglar....till slut kan det kännas som att vara utkastad i en öde ry

På mina vandringar  i min stad har jag flera gånger mött en kvinna som jag upplevt en stor ensamhet omkring.

Häromdagen när vi möttes  bestämde jag mig för att möta hennes blick och säga hej!
Hon stannade till och sa: Tack...tack för att du såg mig.
Så fick vi en pratstund och hon berättade att hon sedan ett halvår lever ensam efter att mist sin make efter 47 års äktenskap.

"Du förstår, jag är inget bra på det här sa hon. Att vara ensam. Det känns som om livet blivit en existens  bara, utan innehåll"
Jag fick hennes telefonnummer för nu våras det snart i vår park och hon ville gärna gå där men inte ensam.

Det vill inte jag heller så gärna.

Så nästa vecka ska jag ringa henne en dag och då hoppas vi att det har blivit torrt  på stigar ocgh vägar i den fantastiska parken.

Innan vi skildes fick jag en varm kram och jag stod kvar och såg hur hennes steg blivit lättare.....

Ett samtal med en av våra frivilliga för någon vecka sedan gav mycket tankar.

Hon sa bland annat att "möten med människor är livets krydda"
Väldigt bra sagt om möten mellan oss människor tycker jag.

Möten att längta till, välplanerade och efterlängtade, möten som bara händer,möten som formar, möten som förvånar, möten som skapar, möten som leder till nya möten.......

Livet är faktiskt en lång rad möten...

Med gamla vänner, familjemedlemmar som inte bor på samma ort, vänner - och nya människor.

Varje möte är värdefullt och berikar och ger oss växtkraft.

Varje gott möte kännetecknas framför allt av tre saker  närvaro, glädje och meningsfullhet.

Det är faktiskt också så att varje möte med en annan människa lär oss något om oss själva.

Om vi har ögon och sinnen öppna.

Det finns en filosof /minns inte vem/som säger att du blir människa i mötet med andra människor.

Och där  tror jag livskraften finns och samtidigt, det är där den dör om du inte orkar möta andra människor!

           

Var en gång på en föreläsning som hette: "Konsten att vara nöjd är att gilla läget och sig själv"

Jag hade relativt höga förväntningar på de 75 minuter vi skulle tillbringa med att lyssna på denna kvinna som  när hon inte föreläser arbetar som något slags företagscoach.

 Hon började med att tala om vikten av att veta vad vci faktiskt vill ha ut av livet.

Vad vi tycker om att göra och vad vi inte tycker om.

Det kan ju låta lite "lyxigt" om man själv får välja.

Många gånger väljer ju livet åt oss.

Det visade sig så småningom att hon inte alls uteslöt detta att vårt liv faktiskt försigår innanför vissa gränser.

Olika för olika människor.

Även om det oftast inte är så stora skillnader.
Och även om skillnaderna är stora så är det där man måste börja.

Vad vill jag ha ut av mitt liv.?

Vi är bara en mycket liten delav   jordens befolkning som har det så otroligt bra som vi har det.
På alla sätt - både materiellt och det faktum att vi är fria att välja., att yttra oss, att tycka, att rösta.

Ingen kommerf för att fängsla oss även om vi ställer oss på torget och skriker att Stefan Löfven är en tönt.

Den orsaken till att vara nöjd delar vi alla.
Vår otroliga frihet och vårt välstånd.

Jag kan bara veta hur jag vill leva mitt liv för att vara nöjd med det.

Du själv måste tänka igenom hur du vill ha det!
Ge den tanken lite tid!

Det kommer du att vinna på!

"Den som sa det han var det"

Så sa man som barn.

Något förenklat kan man säga- men det rör vid en viktig sanning.
Att vi l'tt kan drabbas av dömarförtjusning.

Att växa som människa är att sluta upp med att döma sin
medmänniska.

Att inte döma är en fråga om både självinsikt och omsorg.
Att döma och fördöma det är något som är lättare ju längre bort man står från en människa.

Hur lätt är det inte att förfasa sig när man läser om någon i tidningen som har fallit
moraliskt.

 På avstånd är det lätt att döma och fördöma det som är orätt, eller dumt.

Kommer man närmre är det svårare.

Någon man håller av, och vars historia och liv man känner.

Då - när man står närmare och vet mer då är det inte lika självklart att döma.

Då är det lättare att förstå och kanske försvara, eller åtminstone lyfta fram det som är gott hos den människan, och inte fokusera på det som blivit fel.

Det tar inte många sekunder innan du fått ett första intryck av en annan person. Och det bygger till största delen på yta.

Någon har sagt att de flesta av oss är beredda att lämna ett omdöme om en annan person efter att sett den i 11 sekunder!

Det är ungefär som om vi skulle kasta en blick på utsidan av en bok och sedan skriva en recension om boken.

Egentligen - om man verkligen tänker efter - så lär vi känna ytterst få människor i så stor utsträckning att vi alls kan lämna ett sant omdöme om honom eller henne.

Ja men omdöme?
Det är väl inte samma sak som att döma...nej, inte samma sak - men företeelserna ligger ytterst nära varandra.

Döm inte - lätt att säga....men vi ramlar lätt i diket både du och jag.

Det vi kan göra är ju åtminstone att bestämma oss för att vi inte ska döma.

Vi kommer att misslyckas ibland, särskilt då vi blivit sårade av någon..då gäller det att förlåta sig själv och börja om.

För det är förstås viktigt att inte heller döma sig själv!

I de allra flesta familjer finns det konflikter -  händelser som aldrig retts ut och som ingen talar om.

De ligger där som en mörk underström vid middagar och och andra gemensamma aktiviteter -  men förhindras att komma fram.

Jag är alltid så förvånad över att vi vågar leva med något sådant som en cancersvulst i relationen till dem som ändå betyder allra mest för oss.
För oavsett allt - så är relationen med vår familj en av de allra viktigaste - för att inte säga den viktigaste relationen vi har under livet.

Även den mor eller far som inte fungerade som förälder har påverkat sitt barn för livet, om än inte på ett bra sätt.
Och en sak är jag säker på   - oavsett hur våra föräldrar fungerade eller inte fungerde - oavsett om de misslyckades med att förmedla det till oss - så älskade de oss.

Det är det viktigaste vi gör under livet - att vara förälder.

Och det är också den förälder som misslyckas på grund av bristande möjligheter i det ena eller det andra avseendet också medveten om.
Det gäller att komma ihåg att försoning alltid är möjlig.

Och att den är viktig!

Otroligt viktig för vårt mående och för hur vi lyckas i vidare relationer

Försoning måste få ta tid. 

I vår ofta stressade tid är det svårt att ge utrymme för den ofta tidsödande processen.

I stället för att ge den tid som krävs ”bränner” nutidsmänniskan relationer, lämnar det trasiga bakom sej utan försoning.

Såret finns kvar.
Hos samtliga parter i en relation.

Och det läks aldrig av sig självt!

Försoning kräver att man förmår nå sitt eget djup men också att man kan ställa sig utanför sig själv. 

Att man på djupet kan ta till sej en annan människas perspektiv och bilder.

Utan denna förmåga till perspektivförskjutning är försoningen svår.

För sin egen skull - och för den andres - måste man våga försöka.

Inte bara därför att  detta att leva med outtalade konflikter, och allt vad det innebär av aggressivitet, bitterhet och sorg påverkar både relationer, och den allmänna prestationsförmågan - och dessutom är det inte ovanligt att detta leder till att vi blir sjuka.

Så vi har allt att vinna på att dra upp de olösta konflikterna - de stora och djupa besvikelserna till ytan.

Men inte för att straffa - utan för att tillsammans hitta en väg fram¨t--
Tror man sig inte om att klara det  ensamma kan det vara klokt att få med en tredje person som kan förhålla sig objektiv och se till att man inte fastnar.

Och kanske framför allt därför att det en dag - fortare än vi kanske väntat - kan vara försent.

Att den jag borde ha försonats med inte längre finns i livet är en djup och livslång smärta att bära.

Kanske tror man att den andra inte vill försonas - och så förblir man tyst.

Men om ingen försöker blir det ingen försoning!

Även om jag blir avvisad kommer det att vara lättare att leva med att jag har försökt än att jag aldrig vågade detta!

Om det är svårt att prata - skriv ett brev....det viktigaste brev du kanske någonsin skriver!

S

Ofta drabbas jag av känslan -  att fast jag själv sedan länge är vuxen  - så har jag samtidigt inom mig det barn jag var en gång; någonstans finns en liten flicka som också är jag och som jag på något sätt  måste försäkra att allt kommer att ordna sig.

Jag tror att de flesta av oss upplever det ungefär så.

Inne i oss bor barnet kvar.

Det lilla- det oskyddade.

Inte varje dag och defintivt inte i alla situationer tänker vi på att inne i oss bor det lilla barn vi en gång var.

Men när saker händer oss som känns hotfulla - när vi känner oss övergivna och ensamma....då är vi igen det lilla barnet....

Vi ska vara rädda om detta lilla barn inom oss....våra lyckligaste stunder -  är inte det när vi förmår att bete oss som barnet.

När vi tillåter oss själva att dansa, leka och vara i nuet.

I det tillståndet har vi inga rädslor och vår frihet och inre lycka är enorm.

Den visaste människa som någonsin gått på jorden  Jesus Kristus - han sa: "Om ni inte blir som barnen kommer ni aldrig in i himmelriket".

Han sa också att himmelriket tillhör barnen. Så låt oss bejaka det lilla barnet inom oss

För barnet är ju allt möjligt - även himmelriket!

I dag går det tre arbetande personer på varje pensionär.

Varje sysselsatt betalar in 18,5 procent av sin lön i pension vilket ger pensionärerna 55,5 procent av de sysselsattas genomsnittliga lön i pension.

Om 15 år förväntas det bara gå två sysselsatta personer på varje pensionär.

Då skulle pensionärerna bara få 37 procent av den genomsnittliga inkomsten givet att pensionsinbetalningen är på samma nivå som i dag. "

När man läser detta så förstår man regeringens strävan att få folk att arbeta längre än till 65 år.

Ja nu har väl egentligen allmänna pensionsåldern höjts till 67. Jag är inte helt säker angående det  sistnämnda.

S

Kanske blir det flyktingarna som räddar oss?

Se befolkningspyramiden här nedanför.

 Pyramiden lånad här