Att vara sig själv, som ju borde vara det lättaste i världen, är ofta det allra svåraste.

Vi gör allt för att känna in vad omgivningen förväntar sig av oss – och så försöker vi motsvara kraven.

Och försöker tanka självkänsla från andra genom klappen på axeln – en klapp som kanske kostat en massa övertid på jobbet – eller att jag gjort andra saker som jag kanske egentligen inte ville.

En god självkänsla betyder att jag accepterar alla olika sidor av mig själv; mina styrkor, mina brister, min empati och min själviskhet, min kompetens och min okunnighet; allt som just nu är sant om mig.

Oavsett om andra gör det.

Ja visst är det svårt

Men det är inte omöjligt.

Många människor älskar att få beröm av vänner eller familj, för det får dem att känna att de duger.
Men att bekräfta sig själv handlar om att man inte ska fastna i mönstret att leva på andras bekräftelser, utan man själv ska kunna tala om för sig själv att man duger- ja att man är riktigt bra.

För att inse sina förtjänster kan man ha nytta av att varje dag skriva en bra sak man gjort under dagen.

När det gått en månad kan man sammanställa och jag lovar – du blir helt klart överraskad över vilken trevlig och älskvärd person du är.

Och du - strunta i att "leta efter sanningen" om vad folk tycker om dig.

Är du orolig för att folk tycker att din tröja är ful så bestäm dig för att alla tycker att den är jättefräck.

Du ÄR en fantastisk person - så erkänn detta för dig själv och ge dig rätten att 'lska den du är!

Just nu är det väldigt svårt att föreställa sig att ängen ska blomma igen.

Men det gör den varje år - hur omöjligt det än verkar när snön håller sin kalla hand över det som gror där under.

Vi kan börja käänna glädjen övr det som kommer.

Det gör sig klart där i skydd av snö och kyla för att snart - som genom ett under spränga det hårda skalet och förtjusa oss med sin skönhet!

En trädgård eller en blommande äng eller hage- det är hälsa.

Terapi för trötta hjärnor och ledsna själar.

Varenda en av oss behöver detta.

 Vi mår bra när vi vistas i naturen  - det är det få som bestrider.'Idag pågår forskning och många olika försöksverksamheter över hela vårt land i princip med vad man skulle kunna kalla "grön terapi".

Kanske behöver vi det lite extra här i Norden där marken s vila är så lång.

Om vi inte drabbats av psykisk sjukdom kanske vi inte behöver precis ¨ka till något ställe där man kan få denna gröna terapi.

Naturen är en  sån underbar reapeut i sig själv.

Den sjunger för oss och den brer ut ljuvligaste mattor av mossa att sjunka ner i.

Den värmer oss genom solen och den ger oss ständigt nya skönhetsupplevelser.

Så skönt att vi snart är där.

Jag läääängtar.......

Att vara här-varande - de tvar ett ord som dök upp i  mina tankar när jag stod just på den här platsen där fotot här ovan är taget.

Det är precis nedanför huset där jag bodde som liten.

Ett gammalt vagnshjul  - lutat mot björken och där grönskan klättrar på sommaren ser egendomligt övergivet ut i gråsnön.

Att vara närvarande är alltså att vara här. - just där jag är- med allt vad som finns i mig.....

Just där jag är.

Med de människor jag har runt mig - eller bristen på människor om det är så...och i den situation jag just nu befinner mig.

Min syster och svåger bor fortfarande i mitt barndomshem - därför har jag fortfarande tillträde.

Har under en tid nu vetat att huset är på väg att säljas....

Dä måste jag dit en stund - till björken med det gamla vagnshjulet där jag kan se huset och tomten....

Känna hur allt stilnar ner sig inom mig - hur min närvaro blir total....
Sedan måste jag hitta ett annat "härvaroställe".

Det känns vemodigt och lite sorgligt.

Men jag har fått ha det länge.

Så vemodet blandas med tacksamhet´!

Härvarande är ett gammalt svenskt ord som jag tror vi behöver återupprätta.

Önskar dig en underbar härvarande fredagskväll

 dag 

Att vi rör vid varandra, kramar om, lägger armen om, smeker över kinden eller till och med bara tar varann i handen är rena hälsokurerna.

Visst har du hört talas om det experiment där man satte in en tygdocka som ”surrogat” mamma åt apungar, ibland hade tygmamman en mjölkflaska och ibland inte.

Man satte även in en ståldocka med en mjölkflaska -  tygdockan hade  ingen. mat

I det fallet föredrog apungen tygdockan utan mjölk framför ståldockan som kunde ge fysisk mättnad.
Så viktig är beröringen för den lilla apbebisen.
Pch minst ika viktig är den för oss människor!
Idag har man ett begrepp för detta behov.
Man kallar det för hudhunger!!

Spädbarn som inte får någon beröring dör, visar flera äldre studier av barnhemsbarn.
De tynar bort även om de får tillräckligt med mat, eftersom de inte kan lagra näringen i en kropp. som inte får beröring och ömhet.

Vi vuxna kan överleva utan beröring - men vi lever inte- allt blir bara ett vegiterande - en slags överlevnad.

Beröring sätter igång ett hormon och en signalsubstans som heter Oxytocin. Oxytocin styr en del livsviktiga funktioner och är också därför viktigt för vår överlevnad.

Oxytocin lindrar smärta, påskyndar läkning av sår och skador, sänker blodtrycket och halterna av stresshormon.

Med andra ord blir vi lugna av beröring.

Någon lägger en hand på din arm, kramar om dig eller stryker dig mjukt över nacken- och vips känns livet lite lättare.

Du blir lugn, känner dig kanske lite era som människa!

Kroppen jublar - eller hur?

Visst är det underbart att så lite kan göra så mycket.

Dags att gå ut och "göra underverk"

Röra, smeka, krama...och du - på kuppen blir insidan av din hand berörd och du får själv en liten dusch av välbefinnande.

Tala om win-win situation!
Eller god återbäring!

Ibland händer det saker som vi kanske varken planerat eller önskat....

Tro att varje sådan händelse är till din fördel.
Med tiden kommer du att få veta...

Några människor kommer snabbt in i vårt liv och försvinner lika snabbt ur det. 

Några människor blir våra vänner och stannar länge, kanske för alltid.

De gör vackra spår i våra hjärtan.

Vi blir aldrig mera som vi varit, eftersom vi lärt känna en ny människa.

Släppt in denne i vårt liv och blivit insläppta i någon annans liv.

 Igår är historia. Imorgon är en gåta.
Idag är en gåva !
Lev och njut i varje ögonblick!

 Just nu är någon väldigt stolt över dig, någon tänker på dig, någon saknar dig, någon vill prata med dig, någon vill att du inte har problem, någon är tacksam för din hjälp, någon vill hålla din hand, någon vill se dig lycklig, någon vill ge dig en present, någon älskar dig, någon beundrar din styrka, någon behöver din axel, någon behöver dig!

Var en ängel för någon idag!!!!

Vare sig vi vill eller inte utmanar livet oss ibland.

Vi bara måste göra saker som vi är rädda för eller åtminstone tycker är obehagliga!

Som att gå till tandläkaren!

.Dessutom blir vi ofta lurade av våra ”rädda” tankar.

Vu är rädda för både det ena och det andra.

Vissa av våra rädslor skäms vi lite för.

Vi kanske tycker de är genanta eller larviga - och så har vi då plötsligt en rädsla för att avslöja vår  rädsla.

Vi vågar  inte tala om vad vi är rädda för.

Trots att det är som med trollen i solen att dela med sig av sin rädsla.

Visst vet du hur det går med trollen om de glömmer sig kvar ute när solen går upp.

Då spricker de!

Och glöm aldrig att det finns ingen så modig människa som du - när du är rädd eller oroad, men agerar ändå för något du är tvingad att göra - eller något du tror på!

Modig är du mär du  gör någonting som du kanske helst skulle vilja slippa.

”Mod är inte alltid det som ryter. Ibland är mod en liten röst som i slutet av dagen säger, jag försöker igen imorgon.”

I går delade jag ett klokt ord med er mina kära läsare och besökare.
Om livet som beskrivs som mellanrummet mellan födelsen och döden.

Och det är ju sant.

Ett långt mellanrum.

Men jag tror vi behöver skapa mellanrum i vårt liv lite här och där.

I poesins värld finns mellanrummen som något som som besjälar orden - uppehållen ger tyngd åt det som kommer.

Jag tor vi behöver de uppehållen i vårt liv också!

Jag tror att vi är alltför många som lätt kör så det ryker och lätt 

trissar upp livsfarten till betydligt högre än vad som borde ara tillåtet.

Vi måste skapa mellanrum!

Ingen verkar ångra att man har arbetat för litet utan snararare att man inte vågade slå av på 
takten ibland.

Inte en enda dag av våra liv går i repris!
Därför är det så viktigt att vi stannar till ibland och verkligen tar in dofterna, bilderna,känslorma.

Slkratten och tårarna

Se till att skapa mellanrummen så som du vill ha dem.

Annars finns det en möjlighet att livet skapar dem - och det kan bli i form av sjukdom eller annat som vi inte vill.

Visst kan vi lära oss att använda den oänskade sjukdomen som ett livsmellanrum....men det är lite svårare än att skapa dem- så som vi vill ha dem!

bland måste vi bromsa.

Inte bara rusa genom livet.
Det är inte förrän man saktar iIbland n som man börjar se detaljerna.

Och i detaljerna, i det enkla, där bor det viktiga!

Säkert hör du också hur många säger runt omkring dig att livet går snabbare och snabbare.

Lite snabbare för varje decennium man passerar.

Men man kan faktiskt bromsa lite.

Prioritera - så upplever du mera....säger en vän till mig.

Hon har rätt!

När vi väljer bort oron för imorgon börjar vi kännea vinden mot vår kind, - ser hur vattnet glittrar och  hör  bruset. från vind och vatten.
Vi behöver detta- uppleva detaljerna.

Inte rusa blint förbi.
Det är faktiskt du  och jag själva som bestämmer hastigheten av vårt liv.
Vi  kan  faktiskt lära oss att leva ett lite långsammare liv .

Vi behöver ta oss  tid att titt-shoppa, gå på konsert - konstutställning,.
tTid tatt skriva brev till varandra, tid att läsa dagstidningen, tid för en fika med någon vi längtar efter,  tid att berätta historier för varandra,  tid till att göra spontana saker, tid till att laga middagen från början, tid till att gå barbent i gräset, tid att titta på monen.....

Det är nu vi lever....nu vi går genom det doftande underbara sköna livet....det måste vi njuta av!