Idag är jag värd för en oinbjuden och mycket ovälkommen gäst - en dunderförkylning.

Men apotek och hälsokostaffärer ska ju leva de också så vi får väl underkasta oss dessa plågor mellan varven så de  får lite inkomster.

Ingen gillar förkylningar tror jag - och jag kan nog utan problem lova att den som skulle kunna ge oss ett vaccin som stoppade alla förkylningar skulle bli en mycket rik man eller kvinna!

Det läj ju vara mer eller mindre omöjligt sägs det -  eftersom det finns så många olika virus - men omöjligt ska ju bara vara en utmaning för duktiga vetenskapsmän, så sätt igång kära forskare och ge oss  en lösning!

Tänk om ditt val i dag kommer att lämna ett outplånligt intryck på någon annan i resten av deras liv? 

Du säger kanske att du vill ha en annan värld ...?

Tänk om den världen börjar idag?  

Tänk om idag ärjust den dag  då du slutar döma dig själv eller andra

 Tänk om idag är dagen när du ska visa storheten som finns inom dig !
Och om det 'r idag ditt inre ljus ska ge hopp till någon annan!

Tänk om idag är en dag när du ska göra skillnad - i ditt eget liv och i andras!!

Godnatt alla kära besökare och bloggvänner.

Om denna dagen inte blev vad du ville - sov gott i alla fall - imorgon är en annan dag.....

Dags att krypa isäng!

SJag viskar ett tack för en dag som inte blev riktigt som jag ville - men den blev bra ändå!

Så är det ju med vissa dagar !

Om  inte eller din dag  blev som du önskade....sov gott i alla fall.

Imorgon är en annan dag....

"Är du rädd för något?" 

En fråga vi ställer och ibland en fråga vi får

Men hur är det?
Är du rädd?

Jag tror många av oss håller med en ung kvinna jag hade ett telefonsamtal med tidigare idag.

Mitt i samtalet sa hon: Är du rädd för något?

Det är jag!

Jag är rädd föratt misslyckas, för att folk ska tycka att jag är dålig.Jag är rädd för att få cancer. För att livet inte ska bli mer än så här. Att inte möta honom med stort H och få barn.

Under tiden hon talade tänkte jag: Nej inte så oft numera som jag är rädd.

Men i hennes ålder var jag det.

För ungefär samma saker som hon räknar upp.

Men nu har jag gått igenom många svåra perioder, mött glädjen och mött sorgen....så jag vet att jag har kapacitet att klara det som möter.

Kanske är det så - att man är mera rädd som ung!

Kanske är det så att man med åren lär sig att inte oroa sig i onödan - för det är ju som kloka  Corrie ten Boom sagt:

”Oro tömmer inte morgondagens sorger, den tömmer dagens styrka.”

 
bild från google

Spårrvagnarna är viktiga i Norrköping.
Lika viktigt är det att de fortsätter att vara gula.
Något annat skulle stadsborna aldrig acceptera 

Jag har väl kanske en mera tudelad relation till dem eftersom jag var gott och väl vuxen då jag blev Norrköpingsbo.
Det är ett sätt att snabbt ta sig fram dit man ska som nu då det är lite för kallt för att  promenera, något som är nästan omöjligt eftersom mina ögon är ömtåliga numera för kylan och blåsten som gör mig mer eller mindre blind.

Men så¨rvagnen är också en plats där man påfallande ofta blir ofrivillig lyssnare till samtal mellan  medåkare.

För någon vecka sedan satt jag  framför två damer som verkligen "nagelfor " ett par andra personer.
Utan förskoning eller  minsta lilla skugga av förståelse.
Jag satt faktiskt och retade mig på deras dömarförtjusning.

Men så kom jag att tänka på att om man har så lite förbarmande med en medmänniska  - som i deras ögon var full av fel - då är man inte själv vidare lycklig.

Den som är tillfreds med sig själv behöver inte döma andra.

Gäller att komma ihåg att det som är fel för mig kan vara rätt för någon annan.
Eller - att jag bara ser ytan  hos en medmänniska - och av ytan kan jag inte döma.

Lika lite som någon kan döma dig eller mig utifrån ytan.

Kon ihåg att vad andra säger om dig är deras verklighet, inte din.
De känner till ditt namn, men inte din historia. De har inte levt i din kropp - inte i din själ  eller  - de har inte gått i dina skor.
Allt de vet om dig är vad du har berättat för dem eller vad de har anat, men de känner inte till dina svårigheter och sorger - kanske inte dina glädjeämnen eller.

Alltså låt dem prata - det handlar om deras egna problem - låt dem inte låta deras problem förvandlas till dina därför att du bryr dig om vad de - utan någon som helst insikt i vem du är - säger om dig!

Föär du ä'r en helt fantastisk människa.

Och det gäller att komma ihåg att det är de också - om bara deras inre sår kunde bli läkta

Det är nu det gäller att minnas att det är så här det ofta är i brytningen mellan vinter och vår.

Som om kung Bore bara måste visa vad han kan innan han får respektera almanackan och dra sig tillbaka.
Nu har han tagit i riktigt ordentligt och bjuder hela Sverige på en isvecka.

Eller om det är vindar från Sibirien som bär skulden.
De tre andra andra årstiderna har också sin charm men våren är trots allt höjdpunkten.
Det är den vi längtar efter nu.

Och vi behöver den.

Så vi kan vara utr och få ljus som ger oss D-vitamin.

Och värme som jagar alla influensor och annat på porten.

Kanske ska man starta en liten odlig på fönsterbrädan som kan stå där och ge oss hopp!

Ovsett hur vintern försöker hålla sig kvar.....nu dröjer det inte länge...snart har vi våren här!

"Har du hittat dagens guld ännu" - frågan ställdes i ett telefonsamtal för en tid sedan.

Det kom en dag som jag upplevde ganska tung.

Jag kände mig inte alls "på linjen"

ag som i mina tankar brukar kalla mig själv för guldgrävare eftersom jag letar guldet som göms i varje dag....även i den gråaste  dagen, ja till och med i den tyngsta dagen.

I varje dag finns en stund - en sekund- en minut eller något längre... som vill bära till oss just den dagens guld.

Idag var det den flödande solen under vår biltur som fick det lätta snötäcket att gnistra så vackert.

Och nu sprider den korta stunden sitt guldstoff över resten av dagen!

"Har DU hittat guldet i DDIN AG ännu?

När vi har blivit gamla och vårt hår har blivit grått
och livet börjar mörkna och dagarna har gått
ooch våra kroppar kroknar och våra steg blir tunga
ska nya röster sjunga, ska nya röster sjunga.

Sångerna om frihet och rättvisa och fred,
sångerna om folket som aldrig kan slås ned,
sångarna om kärlek som aldrig kan förstummas
ska nya röster sjunga, ska nya röster sjunga.....ska nya röster sjunga....

Där dör Monica Zetterlunds röst bort och jag upptäcker att mina tårar rinner....

egentligen vet jainte riktigt varför....

Det ligger ju en tröst i den här sången om nya röster som ska sjunga....
nya steg som ska bära facklan för frihet rättvisa kärlek och fred...

Och nej...det är inte av sorg  tårarna rinner..... snarare av rörelse...

Ibland behöver vi gråta, men det har liksom stelnat i brösten.

Tårarna är frusna

Vi behöver värma dem med något som griper tag i oss och tar sig förbi stelheten och frosten, ner i vårt hjärta och som förlöser våra tårar....

Och snart upplever vi....gråten har befriat oss.....
Det är gråtens egentliga ärende till oss.

Att befria oss....