Dagens första läkarbesök med provtagningar avklarat.

Redan klockan 7.45 var jag på plats.

Rask promenad hem, med en sönderstucken arm - idag var ådrorna vrånga.

Det är lite kallt idag men otroligt vackert. Solen skiner och naturen börjar skifta färg.

Nästa läkarbesök är om en knapp timme.

Belastar verkligen sjukvården idag måste man säga.

Önskar DIG en riktigt fin måndag - porten till resten av veckan!

Ta hand om dig själv och bjud dig själv på något roligt idag!

 



Där framme- när jag får det och det - när det eller det har ordnat sig - då kommer jag att vara glad!

Hur ofta tänker vi inte så.

Men glädje, lycka, att må bra är inte bara beroende av hur vi har det utan  av vår livsinställning.

Vi brukar säga att det finns optimister och pessimister - och så realister förstås

Optimism är ett ord för att tro utan att veta, att låta sig själv vara öppen utan att döma, känna oro eller rädsla.

Någon har sagt att optimisterna har fel lika ofta som pessimisterna.

Det är mycket möjligt att det är så.

Men optimisten mår absolut bättre.

Kan man bestämma sig för att vara lycklig!

Det kanske är att ta till starka ord.

Men om jag bestämmer mig för att le mot min spegelbild varje morgon och säga: Idag är en bra dag - ja då är jag helt övertygad om att dagen blir bättre än om jag startar den med att klaga.

Har du ingen annan som kan krama dig - så krama dig själv godmorgon!

Istället för att klaga.
På vädret, arbetskamraten eller vad det nu kan vara som känns som ett ständigt skoskav.

Vädret kan vi ju definitivt inte förändra med ett leende.

En surmulen arbetskamrat kan vi möjligen ge en chans att få en bättre dag.
Och framför allt få du och jag en bättre dag!

Många har sitt fokus på vad de inte har snarare än vad de har.   

Att sätta fokus på allt det vi inte har leder sällan till att man mår bättre.

Det odlar vår avundsjuka och tycka synd om mig själv för att jag inte har det eller det som jag så gärna vill ha.

Titta runt lite grand.

Jag är säker på att det finns en massa saker nära dig att vara glad för.

Så vi bestämmer oss eller hur?

Detta blir en bra dag!

Dagens citat:

"Hemma är inte där du bor utan där man förstår dig."
-C. Morgenstern

Vi talade om mod....några som hamnat i samma rum för en tid sedan.

Någon sa: "Mod är en egenskap reserverad för soldater och kanske möjligen poliser"

Kanske är det så vi mest tänker på mod.

Och dessa yrkesgrupper behöver förstås vara modiga

Men mod behövs för så mycket....och det finns så många slags mod...missmod....tålamod...saktmod...

När man säger mod tänker jag  att mod är förmågan att få sig själv att handla trots rädsla.

Inte behövs det mod för att handla om man inte är rädd.

Modiga personer är fortfarande rädda, men de låter inte rädslan stoppa dem från det de vill eller upplever att de av någon anledning ska gör.

Mod handlar ju om så mycket mer än att rädda folk ur brinnande hus, visa civilikurage och ingripa när något ont sker i vår närhet eller kasta sig i vattnet för att hjälpa en nödställd

Ibland är mod bara en liten röst som försiktigt säger vid slutet av dagen: Jag försöker imorgon igen.

ilket tur att vi har ett imorgon - eller hoppas att vi har.

Imorgon ska vi klara det vi missade idag....

Imorgon ska vi göra allting rätt...

Eller...??

Nu önskar jag DIG en riktigt god natt med sköna drömmar!

Fina kolleger från mitt tidigare arbete - och tre timmars lunchsnack vid mitt köksbord.

Det är vardagslycka i kvadrat.

Tacksam!

Livet är gott.

Jag har sagt  det förr-mer än en gång -  men gör det igen.
Dessa små vardagslyckor som vi tar för givet det är de som ger livet färg och djup och mening.

Ännu mera lycka när min käre livskamrat lagt in skyltarna som gjorts av skolbarnen på hans skola i det värdegrundsarbete som pågår på alla skolor (hoppas jag).

Visst är det fantastiska skyltar där  barnen haft det största inflytandet över utförandet.

Det är nästan lite mera än en vardagslycka.

Det ger hopp för Sveriges framtid!

Det finns ett nordiskt ordspråk som säger: "Prisa inte dagen förrän solen har gått ner"

Det har den gjuort med råge nu.

Det är helt mörkt därute.
Höstmörkret sitter vid rodret och de l¨nga ljusa kvällarna är ett minne - igen - och en längtan.....

Dagen har varit överfylld med aktiviteter i olika föreningar.

Med DHR en eftermiddagsfika för att tacka sommaren kaffevärdar ute vid Sjöstugan.

Med "Norrköping för alla" en manifestation med march och tal.

Många paroller....Höj pensionerna....Ta inte bort våra personliga assistenter= Rör inte lagen om LSS som betyder Lagen om särskilt stöd.
Och Utvisa inte ungdomar till Afghanistan - det är krig där.

Alltsammans viktiga frågor.

Jag tror vi behöver värna rätten till ett bra liv för alla.

Tillsammans!

Det var roligt att få göra det tillsammans med många!

Nu är det dags att tacka för en fin dag och önska DIG en riktigt god natts sömn!

Mötte en kvinna härom dagen som hade sitt lilla barnbarn vid handen.

En piggögd sjuårig liten tjej.

Vi kom att tala om en person vi båda känner som just lämnat jorden och barnets mormor sammanfattade vårt samtal med orden: "Hon var en verkligt god människa."

Medan jag instämde såg jag hur den lilla rynkade pannan...och så kom det...."God...smakar en god människa gott!"

Vi skrattade - så som vi vuxna gör åt barns funderingar. Lite roat. Lite överslätande.

Men när vi skildes åt och jag gick vidare tänkte jag:

Inte så dumt tänkt...att en god människa smakar gott.

Upplevelsen av en annan människa är ju så oerhört mångfacetterad.

Och när det är en människa som utstrålar godhet tror jag alla våra sinnen tar in det.

För det är ett svar på en längtan vi alla har. Godheten!

 Åtminstone är jag sådan att tt när jag möter en genuint god människa faller ett ljus över minst en hel dag, ibland en vecka!

En verkligt god människa är en människa som inte frågar:Vad vill jag ha ut av livet? De frågar istället: Vad vill livet ha ut av mig? 

Faktum är att jag tror att när vi ger livet vad det vill ha av oss - ja då får vi ut det allra, allra bästa av livet!

Har du bestämt dig för vad som är möjligt och omöjligt i ditt liv?

I början av livet har vi många drömmar....om vad vi vill utbilda oss till- arbeta med- om framtida föräldraskap - om kärlek och längtan till en livskamrat  - det tror jag är drömmar som de allra flesta har.

Så finns det de som drömmer om att bli polarforskare eller bergsbestigare....eller något annant som sticker ut.

Drömmen har faktiskt inga gränser.

Verkligheten har det ibland.

Men i betydligt mindre omfattning är vad vi många gånger föreställer oss.

För det mesta är det inte verkligheten utan våra egna tankar som sätter upp gränserna för det som vi ser som möjligt.

Jag önskar alla unga att tillåta sig själva att drömma gränslöst.

Det är så de lättast hittar sin väg i livet - och når de efterlängtade målen!

Men jag önskar också oss som hunnit olika lång bit på livsvägen att drömma lika gränslöst.

Även om drömmarna i övrigt ser annorlunda ut - har ändrat karaktär.

Det är livsviktigt att vi aldrig slutar drömma.

Är du på väg att fylla hundra....fortsätt drömma - du har rätt till det!

Det är drömmen som lyfter vår vilja och längtan och gör det vi  drömt om till sanndröm
Vi har alla en massa begränsande tankar som stoppar vår kreativitet,  och som sätter ut begränsningar för det vi innerst inne drömmer om.

Städa bort de begränsande tankarna ur hjärnan och släpp fram drömmen.

Den gör dig levande och handlingskraftig - så att du får förutsättningar att göra din dröm till sanndröm!

c

Det finns ett afrikanskt ordspråk som säger "det behövs en hel by för att uppfostra ett barn".

Och det är sant.

Den anonymitet som är i våra större städer- kanske mindre också för den delen är verkligen inte den by som ett barn egentligen behöver för att växa upp till en trygg och ansvarstagande vuxen.

Det lägger också en ganska tung börda på föräldrar idag. 

Som dessutom ofta bor långt från sina egna föräldrar.

Förskolan och skolan är en hjälp när den fungerar bra i att fostra de små busungarna till människor som klarar det sociala samspelet och som mår bra själva.

Så finns det förstås barnidrott med ledare som också kan bli förebilder.

Så visst finns det vuxna runt barnen.

Det som kan oroa mig är att jag kan se en hel del ganska unga barn göra saker som de inte borde göra när jag rör mig i stan.

Häromdagen stod tre-fyra 10-11 åringar och blossade i en liten avvikning på gatan där de inte syntes så bra.

Om man inte - som jag - undrade var doften av cigarett kom ifrån trots att jag inte inom synhåll såg någon som rökte.

Och känner man doften utomhus vet man att rökaren finns ganska nära.

Via näsan fick jag alltså syn på dem och kunde förstås inte låta bli och gå fram och säga att det inte är så bra att röka. Och framför allt inte då man är så ung.

Och vad skulle deras föräldrar säga om de visste?

Ja men ingen känner igen oss på stan sa den mest talföre av barnen.
Det är inte bra att ingen känner igen ungarna på stan tänkte jag och då dök detta uttryck upp i hucudet.

Tänk en trygg by där grannen berättar för mamma > att jag såg din son med en cigarett eller vad det nu var för mindre kloka saker som barnet gorde.

Som sagt läggs en tung börda på föräldrar idag - och den som diskuterar att barn är olydigare, bråkigare med mera säger ibland också: "Det är föräldrarnas fel".

Vilket det alls inte behöver vara.
I väntan på den byn - eller i avsaknad av den ....får vi alla se till "lägga oss i" och vara föredömen och varma famnar föär de som växer upp omkring oss.

Alla dåliga beteenden beror inte på dålig uppfostran bara för att det är barn som uppvisar dem.