Tänk om du och jag skulle börja betrakta alla vi möter idag och vrje dag som utsända  - just till mig eller till dig - just idag!ti 

Vad skulle hända då?

Det första som skulle hända är att alla våra möten blir dynamiska
Vi lär oss varje människas oändliga värde.

Och inte bara som något abstrakt och etiskt - utan högst påtagligt
I vårt eget högst påtagliga liv.
Vi skulle bli välkomnaqnde och gästfria.
För vem vill inte få personliga möten som ger nya tankar och ny livskunskap?

Gästfrihet är att erbjuda en rymd där människan vi möter är fri att vara den hon är.
Hos mig och tillsammans med mig.

Vi skulle bli oerhört berikade varenda en av oss.
Det är det vi är bra på när vi möts - att berika varandr.
Och tror jag att denna person är sänd just till mig för att lära mig, ge mig eller få något av mig - ja då tar jag emot med öppna armar och i stor förväntan.

Eller har vi intecknat hela livet med våra färdigtänkte tankar

roch igenmurade antaganden om varandra?

Aldrig glömma att om vi försiktigt lättar på snöret och varsamt tar bort omslagspappret och öppnar en låda, så kommer vi att upptäcka att alla innehåller en och samma sak.

Vi behöver lära oss att vara förutsättnisättningslösa!

Då kommer vi få glädjen att ta emot den ena utsända människan efter den andra.
Och livet blir det fantastiska äventur vi har möjlighet att göra det till för varandra!

Visst är det så att det  vi mestadels tänker på är det vi ofta brukar tala om.

Om man vänder på resonemanget så blir det ju så här att det vi mestadels talar om är sådant som vi ofta tänker på.

Så växer små tankar till stora tankar - som blir till ord . - och orden blir nya tankar.

Så har jag lagt märke till att om vi inte medvetet väljer vad vi vill tänka på, så kommer det tankar ändå - liksom av sig självt.

Kanske tankar som är som en trädgård där även ogräs växer - som behöver rensas bort ibland så att de vackra blommande kärleksfulla och omt'nksamma tankarna kan få den plats de behöver för att utvecklas!

Vad lever vi för?

Vad är det viktigaste i livet för oss?

Det kanske verkar märkligt - men jag tror att det finns ett ord så allomfattande att det uttrycker precis allt vi lever för..

Ett ord där alla känner igen sitt sökande, sin längtan.

Ordet är kärlek. 

Kärleken har en grundläggande betydelsen för vår hälsa och överlevnad.

Vi drivs framåt av kärleken.

Att älska och bli älskad är det som gör vårt liv meningsfullt.

Vi kan klara oss utan mycket här i livet - men utan kärlek blir vårt liv en karikatyr av vad det kunde ha varit.

Vi är alla som blommor som väntar på att blomma, att växa och öppna upp...kärleken är som vattnet för blomman för oss.

Du  - ja just du - är en fantastisk varelse, fylld av kraft, magi, liv och möjligheter!

Det är dags för dig att öppna nya dörrar, dörrar ut mot livet - mot andra människor -  för att få ny inspiration och livsglädje och ro i ditt inre.

 Så att du får kraft att vara dig själv och känna dig så där underbart levande och närvarande varje dag i livet!

Visst vet vi att vi är stressade i det här landet.

Men inte attvi är mest stressade i hela Norden! 
Det visste jag inte!

Det ges ut hur många böcker som helst i avslappningstekniker och skivor och anordnas kurder. på löpande band

Men det tycks inte minska stressen ibland oss.

Jag tror att det allra viktigaste för att motarbeta stressen i våra liv är att vi lär oss skilja mellan viktigt i betydelsen nödvändigt - och mindre viktigt!
När man gör en sådan uppdelning upptäcker man att det finns mycket som vi kallar för viktigt - men under luppen ser vi att det är måsten vi lagt på oss själva.

Jag vill inte bli ännu en antistress-profet.....men jag tror att den enkla regeln kan hjälpa flera än mig!

Visserligen får man göra det om och om igen.

Men det lönar sig - stressen åker på porten!

Ha nu en fin majdag!
Gör något - åtminstone en lien stund som judt du gillar att göra.

Det motverkar också stress!

Ibland planerar vi en massa vi ska göra.....

Det kan vara små saker eller stora saker.

Roliga eller tråkiga.

Viktiga eller mindre viktiga

.

Inte små saker men kanske inte heller livsviktiga.

Så upptäcker man plötsligt att tiden jagat klockans visare med sådan fart att det blivit att man inte hinner det planerade.

Det är då det gäller att ha is i magen och säga sig själv att vad betyder det om bara en veka.

Ingenting kanske!

Vissa saker blir inte av i den tid och på det sätt man tänkt - men allt är ändå gott och väl......

 




         Lång promenad idag -  en dag som egentligen är lite för varm för promenad.

Om man inte har en havsstrand med lite svalkande vind att vandra utmed.

Asfalt som är svart är ju inte det bästa underlaget till promenader i högsommarvärme.

Mötte en av de underbara frivilliga från min tid som frivilligsamordnare.

Hon såg så ledsen ut så jag förstod att något inte var bra.

Hon har varit pensionär i några år och väntat på sin man som gick i pension först strax före jul förra året..
De hade gjort upp planer för resor och lanske eventuellt en flytt till annat land för de sista åren i livet.

En resa till Florida tillsammans med de två barneoch deras familjer hann de med över påsk och en vecka till.

För två veckor sedan föll han ihop då han reste sig efter frukost.

Hans hjärta hade stannat.

Självklart har hon det svårt.
De möttes och gifte sig för 40 år sedan.
Många år tillsammans.
Jag var glad att jag gick just den vägen då jag kände hur stort behov hon hade av att tala....om de goda åren som så abrupt tog slut...om saknanden och sorgen och om famlandet efter stöd.
Strax innan vi skildes sa hon:
"Han var inte bara mina man - han var min allra bäste vän!

Så fint uttryckt om den totala gemenskapen i ett långt äktenskap

Jag är på v'g bort - och borde väl inte prata om hemlängtan.

Ser verkligen fram emot att få tillbringa fyra dagar med vännerna från Syskonbandet
En föreningdör kristna synskadade som jag var lycklig nog att hitta just då jag fått min siagnos.

Ändå vet jag att trots att det fina jag kommer att få vara med om -så kommer jag att drabbas av hemlänhgan då och då!
Inte för att det är dåligt där  man är  - det kan vara hur bra som helst - så sitter vi fast i våra rötter.

Att längta - det är något fint.

Jag tror vi människor alltid behöver ha en längtan.

Längtan är ofta sig själv nog och behöver kanske inte föremålet för längtan egentligen..

Vi vill vara levande. 
Och säg mig någon eller något som kan få oss att känna oss så starkt levande som en över allt annat känd längtan....

Vi behöver ibland få stanna upp och känna vår längtan...kanske sätta ord på den.

Hemlängtan har vi alla drabbats avr ibland 

.

Men få av oss har kunnat beskriva det så vackert som Dan Andersson i en av verserna i Kolvaktarens visor:

Jag vill hem till dalen vid Pajso,
till det gräsiga kärret vid So,
där skogarna murgrönsmörka
stå i ring kring mossig mo,
där starrgräs i ånga växer
vid källor som aldrig sina
och där växter väva i jorden
sina rötter silkesfina.

När jobb eller kanske semester för oss bort från det vi kallar för hem idag drabbas vi kanske inte precis av längtan hem.Men  vi har nog alla sagt då vi stängt dörren efter oss efter hemkomsten...borta bra - men hemma bäst. Eller hur?

Men jag tror vi kan längta till det som var vårt allra första hem på jorden - vårt barndomshem - med samma innerlighet som Dan Andersson visar i sin diktning.

Längtan hem.....jag tror att vi alla djupt inom oss har mjuka fina minnen av hemkomster under vår barndom....hem till de trygga dofterna, mammas röst...den mjuka famnen

Och detta längtar vi till när livet senare blir svårt.
Hur gamla vi ämn blirt tror jag!

Barndomstryggheten. en dikt igen

Än finns en sommar med sommarflugor,
än finns en skog full av bär och svampar,
än kan du bo i röda stugor,
än finns det stigar att trampa.

Än finns det sköna blomsterängar,
humlor som surrar där hela dagen,
än bärgas hö av raska drängar,
än finns det kossor i hagen.

Än finns det mycket, som du kan göra,
du behövs nu när världen hamnat snett.
Än lyser månen, än tindrar stjärnor,
så hjälp våran Jord att hitta rätt.

Än finns det vapen kvar som sårar,
än bärs soldaterna bort på bårar,
än fälls det många bittra tårar
- världen är full utav dårar.

Än finns det mycket, som du kan göra,
du behövs nu när världen hamnat snett.
Än lyser månen, än tindrar stjärnor,
så hjälp våran Jord att hitta rätt.

Än finns för morfar en bänk i parken,
än finns för barnet en älsklingsgunga,
än slår en maskros rot i marken,
än kan en fågel få ungar.

Än finns det sköna blomsterängar,
humlor som surrar där hela dagen,
än bärgas hö av raska drängar,
än finns det kossor i hagen.
Okänd poet för mig

Än finns det något - att längta - glöm inte det!

En härligt solig och varm sommardag har landat i en lite mera svaklande kväll.

Skönt efter sol och vind med lite svalka.

Och visst är det underbart skönt att vi just har gläntat på porten till sommar och blommor och gräsmattor, gröna som smaragd.

Glasspinnar och utflyjker, ledighet och glädje över möjlighheterna att möta en del fina vänner som man inte hinner under vinter och jobb.
Tacksamheten flödar över hos många av oss.
Livet är vanligen så lätt att leva.

Inte riktigt för alla.

Mötte en kvinna på det sammaträde där jag tillbringade ett par timmar.

O
Hennes make dog helt ov'ntat 1 maj förra året och hon har förstås inte hittat vem hon är som bara hon efter att ha ingått i en tvåsamhet i över 40 år.
Att hon k'änner en viss rädsla för hur sommaren ska bli har nog ingen av oss svårt att förstå..

Ni blir det en ny heelg mitt i veckan här.

Underbart att många som annars ärbundna vid sitt arbete kan komma ut i solen.

SDom har utlovats skina de flesta dagar av denna vecka.
Nu önskar jag DIG en riktigt fin avslutning på dagen!

Och en god natt med vackra drömmar!

Avslutar dessa funderingar med några radfer ur en dikt av Anne Marie Körling

Spring ut i ledigheten!
Ligg i gröngräset och titta upp mot höga himlen!
Fantisera ihop molntussar till himladjur.
Drick saft i utflyktsmuggar.
Kasta tankestenar i en sjö