Efter en bilresa på ett par tre timmar var det skönt att landa hemma. Packa upp och ta en lugn stund och bara känna hur gott det är att vara hemma.

Något fattades.....alltför mycket stillasittande idag gav längtan efter en promenad.

Vår underbara park som vanligt.

Ända förbi Krematoriet....en ganska rejäl sträcka.Faktiskt ungefär 4 kilometer.

Medan vi gick samtalade vi om att det är så lite folk i rörelse på söndagskvällar.

Alla försöker ta det lugnt inför jobbveckan.

Gator och promenadstigar, restauranger och caféer ligger öde.

Söndag är ju absolut en särskild dag i veckan.

Vilodag. Sabbatsdag.

Lite av detta bär vi väl alla med oss.

Att vara söndagsbarn anses också vara något särskilt enligt gamla källor - som till exempel denna ramsan

• Måndagsbarn har fagert skinn
• Tisdagsbarn har älskligt sinn
• Onsdagsbarn är fött till ve
• Torsdagsbarn får mycket se
• Fredagsbarn får kärlek och lycka
• Lördagsbarn ska mödorna trycka
• Söndagsbarn får leva och njuta rikt och vist och sedan berömligt sluta.

Undrar om människor förr trodde på sådana här ramsor.

Kanske gör vi det lite ännu.

Oavsett - söndagar är speciella.

Och alldeles särskilt speciella är de så här i oktober.

Här kommer en dikt som jag kallat Oktober

Ingen djupblå sommarhimmel 
kommer så andlöst nära 

som hösthimlens 
morgonlek 
med den skira dimman 
mellan trädstammarna


ingen grönskande 
sommardag 
speglar en sådan stillhet 
som de dunkelgråa vågornas 
stilla svall mot stranden 


där suddas gränserna ut 
våra ögon blir genomskinliga 
och ljudet av våra röster 
når långt 

Kaela

 



Det som aldrig blev av

ansatser och avsikter

allt halvvägs

eller inte ens det

berg eller soptipp
 
tankar

med frö till handling

viljor

som rest sig och kroknat

föresatser

förlamade eller strypta

stormväg som ebbat ut

och blivit skum
 
allt det ofullbordade........

Kaela

Du talar till mig 
genom dina tårar 

ber mig ta av 
mina skor 

och gå barfota med dig 
dricka sorgen 
ur din handflata 
medan mina fötter blöder 
av de vassa stenarna 

dina läppar är stela 
som frusen tvätt 
om vintern 

när du lägger 
ditt flämtande hjärta 
i mina darrande händer 


försiktigt 
som en droppe dagg 
i soluppgången 

ska jag bära det

Kaela

Stanna upp en stund 
samla dina tankar 
Släpp alla bör och skall 
och se dig omkring 

Du ser en värld 
full av skönhet 
full med möjligheter 

Du ser drömmar födas 
få näring och bli till liv 

Visst finns det både svarta 
och gråa nyanser 
våld och hat 

Men mest av allt 
finns det kärlek 
godhet och glädje 

Det är sant 
att framtiden är oviss 

men det innebär 
att det inte 
finns några gränser 
för hur bra 
du kan göra den 

Vad du har är 
just nu 
Och just nu är 
som det ska vara 

Det är din tid att leva 
just nu 
släpp varje oro du 
har inför framtiden 


Låt det blekna bort 
samtidigt som du låter 
den skönhet och perfektion 
som nuet har 
skölja över dig 

Det bästa du kan göra 
för framtiden 
är att leva 
med allt det du har 
just nu 


Följ ditt hjärta 
genom att vara 
den du innerst inne är 
Smärtan är 
själva skälet 
att du lever, 

acceptera att den finns 

Andas in skönheten omkring dig 
rikedomen att få leva 
Det är din gåva 
ditt privilegium

Kaela

Höj din blick 
och se 
bortom det fördolda 
det gömda 

gå vidare 
genom tröstlösheten 

förbi förnekelsens 
irrgångar 

lyssna 
till rösten 
som ropar 

se hur vägen 
öppnar sig 

hur ljuset föds 
i det djupaste 
mörkret 

och hur dina tårar 
förvandlas 
till diamanter

Kaela

Det är så tomt... 

sa hon... 

........den gamla kvinnan 

när man märker 

att man inte längre 
behövs 



när drömmarna dör 

blöder mitt hjärta 

som en skugga 
av den jag var 

sitter jag här 

ensam 

förr var jag stark 

men nu är jag svag 

det känns 
som om tiden har stannat. 

Som en grå skugga 
sitter jag här 

hopkrupen i mörkret 

i denna min gråkalla 
levnadshöst.... 


och ingen anar 
och ingen ser 

att ett skimrande minne 
bor i mitt bröst 

av de ljuvliga år 

som försvann ....

Kaela

 


Livet formar oss 

dag efter dag 

medan vår dröm 
sträcker händerna 

mot det som var 
och som kommer 

dagar 
då det känns 
som att vi inte 
orkar överleva 

slår likväl 
vårt hjärta 

dagar då vi tror 
att solen har glömt oss 

bländas vi plötsligt 
av dess ljus 

och det magiska livet 
tar oss fatt 

hur vi än försöker 
springa undan 

och insikten 
som gör gränser 
till broar 

öppnar ständigt 
nya portar 

på vår vandring

Kaela

I den stilla skymningen 
upptäcker jag 
att inget vilar i allt 
och allt i inget 

låter livets alla dimmor vika 
för att sakta låta undret ske 

blir stilla och lyssnar 

till mitt nu ...

som bär tankar 

från längesedan 

på sina vingar 

Kaela