Inlägg publicerade under kategorin Andras dikter
Gården står öde.
Mäktigt reser sig ännu huset
på höjden vid sjöstranden.
Dörrarna är stängda,
gardinerna neddragna.
Tystnaden är hörbar.
Framtiden stannar, väntar,
ser sig omkring med förundran.
Skogen, som en gång förvandlades
till svedjemark och åker,
hämnas och vänder tillbaka.
Människorna är döda, har flyttat
eller resignerat.
Ladugården är borta,
häststallet likaså.
Brunnslocket är murket och
vinschanordningen ur funktion.
Allt som en paus i livet.
Som en mejad äng föll björkarna
i Bastuhagen för nymornad motorsåg.
I hemskogen fälldes många träd,
på åkrarna planterades nya.
Åkrar är inte mera åkrar.
Utsikten över sjön har ingen
förgripit sig på. Stengärden, ett bevis
odlarmöda, står kvar så länge de är onyttiga.
Syrenhäckarna och bärbuskarna finns
så länge naturen godkänner dem.
Emellanåt behöver naturen människan.
Några veckor under högsommaren
står bilar parkerade på ladugårdsbacken,
eller framför stentrappan i det omejade gräset,
det är den årstid då tiden står stilla.
Men på granntomten hörs ljudet av lekande barn.
Framtiden är ännu oanvänd,
den är en gåva som väntar.
En traktor spinner på tegarna,
ännu är det liv i byn.
Var dag är den viktigaste och hoppet lever.
Men på höjden står gården öde.
Här tickade klockan på stugväggen,
här stod vaggan, här lever minnet
av arbete och fritid.
Här lever minnet av människor som gått bort.
Allt som bör sägas är ännu inte sagt,
men frågan om livets mening växer fram
och väntar på svar.
Martin Sandvik
När jag läste denna dikten av Sten Selander och vet att han dog 1957 - och att man redan då visste att vi besudlat vår planet - undrar jag vad som hänt på alla åren sedan dess.
Diktens namn är Trädtopparna
Vi har tummat allt och fläckat allt
på den jStatistikord, vi våldtagit tusenfalt.
Men något finns där ändå, ändå,
som vår kliande lystnad ej kunnat nå.
I trädens toppar svävar en värld,
oberörd och längtansvärd.
Där spelar en vind, där sjunger en trast,
om allt man ej fångar och håller fast.
Där gungar dunmjuka fågelbon
i det vingades ro, i den enda ron.
Som facklor höstlövens lågor tänds
av isig eld från förintelsens gräns.
Och rimfrosten ritar sin dröm av kristall
långt bortom människans syndafall.
Där blommar i sol, där tindrar av is
det oupphinnligas paradis.
Sten Selander
väster bak skogiga krönet
går gyllene klotet ner
och sprider på fästet en rodnad,
som bleknar allt mer och mer.
Den bråda och brännheta dagen
Ren lider mot svalkigt slut,
och arbetets möda nu ändas
och odlaren vilar ut.
Han dagens betungande möda
har burit med kutig rygg.
Nu ställer ham stegen till hemmet
det kära, så glad och trygg.
I stugan vid grönskande tegen,
där ordnar hans trogna viv.
Där har de sitt bo och fäste,
där kämpar de fram sitt liv.
Ur skorstenen ringlar sig röken
fråm elden i kökets spis,
där kvällsvardens håvor tillredas
och njutas på ärligt vis.
Där norrut en strimma av dager
förtrollar den stilla natt,
men dem, som fråm arbetet vila,
ger slummern den bästa skatt.
Ur Dalsländsk Hembygd 1950:
Vet du vem som skrivit dikten?1
Jag tycker väldigt mycket om allt det Elsie Johansson skriver.
En gång för massor av år sedan - innan hon ens givit ut sin första dikt och ingen runt henne anade vad hon skulle göra - vilka mästerverk hon skulle skriva - mötte jag henne på Vernissage på Nutida Konst på Bangårdsgatan i Uppsala.
Tyst, stillsam och eftertänksam - men hon stannade inom mig...
Jag var inte ens tjugo år - hon var en bra bit mer än dubbelt så gammal
Jag blev så glad när jag upptäckte att hon skrev.
Och läser henne med en stor glädje.
Hon skildrar något som inte finns längre...
Stugornas folk...statarna och jobbarna.
Såpa och ringrosor
luktar som lördag,
stugornas egen lärdagsförväntan.
Då skurades ränder
på kvistiga trägolv
till skinande vitt mellan trasmattans längder.
Då dammades skänken
med låda och spegel
och singermaskinens järnfotagaller
i hundrade snirklar.
Då tog man in blommor
från täppan vid knuten,
ringblommor mest, i frodiga knippen,
lysande röda och gula som solen,
stadiga, enkla
men stolta.
Som stugfolk
Gä gärna hit och läs lite mera om Elsie - och möt fotots visa blick
Den vägen är smal, som två har att gå,
omänskligt smal, kan det tyckas ibland,
och är väl en människors väg ändå.
Ur det begravnas urtidsslam
reser sig vidunder, väckta av värmen,
och spärrar vägen där du vill fram.
Ingen flykt kan göra dig fri.
De möter på nytt vid nya vägar.
Du har inget val. Du måste förbi.
- - - - - - - - - - - -
Den vägen är brant, som två har att gå,
förnedringsväg, kan det tyckas ibland,
och är väl en segerns väg ändå.
Ensam stig går runt i en ring,
samma hägring i samma sand,
samma törst efter fjärran ting.
För två som strävar en vinning jag vet,
fastare, tyngre än enslingens drömmar:
den svåra växten till verklighet,
ja ända in i den innersta märg,
där människan växer ur splittrade tågor
och blir sig själv en rot och ett berg.
- - - - - - - - - - - -
Den vägen är lång, som två har att gå,
vilseväg, kan det tyckas ibland,
och har sina märken och mål ändå.
Har sina änglar i ljungeldsdräkt.
De rör vid stoftet med brinnande hand,
och tunga kedjor blir dimma och fläkt.
De rör vid jorden med brinnande fot
och skapar den ny i morgonglöden
och full av hälsa och tröst och bot
och full av makt över mötande öden
och innerligt ljus, som två tar emot.
Karin Boye
Det faller dig inte in att tycka
att hela ängen är mindre vacker
därför att små och svaga blommor
växer sida vid sida
om större och grannare.
Varför tycker vi inte
att det ska vara lika självklart
att människor får växa upp
sida vid sida
fastän de är olika rustade!
Karin Stensland Junker
Vill du sprida
ett kärlekens budskap
ut till länder och folk
- kom då med
Vill du bygga
en bro mellan hjärtan
som håller att färdas på
- kom då med
Kärlek behöver vi alla
kärlekens makt är stor
kärlek kan alla giva
var vi än bygger och bor
Kärleken finns i vart hjärta
Gud har den en gång skänkt
vi ska föra den vida
- så har han säkert tänkt
Vill du sprida
ett kärlekens budskap
till en längtande värld
- kom då med
Vill du röja
ett hinder ur vägen
som hatet fått näring från
- kom då med
Birger Franzén
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 | |||||||
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
|||
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
17 |
|||
18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
23 |
24 |
|||
25 |
26 |
27 |
28 |
||||||
|