Inlägg publicerade under kategorin Andras dikter

Av Kaela - 20 juni 2018 20:45

              

  

 




Nu vet jag hur mycket du gömde och förteg.

Där var ditt skal

.Men varför har du gömt dig så väl för mig?

Det mal och mal.

 

 

Jag vet det. Jag minns det: en enda sak,där jag har dömt --och sedan var ditt inres förtrollade landför alltid gömt.

 

Så länge vår kärlek har ett villkor kvar,om också bara ett,så länge är vår kärlek en sluten hand --och oss sker rätt.



-Karin Boye-

Av Kaela - 18 juni 2018 08:00

 

  


Sjung om sommardrömmar fast det har mörknat,

låtsas du att sommaren varar länge

än, så kan din värmande röst bevara

vågornas längtan.

  

Skräm på flykten allt som är köld och mörker

med ditt skratt som färgas av bärnstensskimmer

av novembersolen som nyss har lämnat

kvar sina strålar.



Nu har seglen somnat i skydd för vinden

och du vet att din röst i deras drömmar

alltid sjunger starkare än vad vintern

någonsin anar.

 

Lisa Sandberg

Av Kaela - 12 juni 2018 14:45

 




Uppvaknandet är ett fallskärmshopp från drömmen
Fri från den kvävande virveln sjunker
resenären mot morgonens gröna zon.
Tingen flammar up. Han förnimmer – i dallrande lärkans
position – de mäktiga trädrotsystemens
underjordiskt svängande lampor.

Men ovan jord
står – i tropiskt flöde – grönskan, med
lyftade armar, lyssnande
till rytmen från ett osynligt pumpverk.

Och hansjunker mot sommaren, firas ned
i dess blänkande krater, ned
genom schakt av grönfuktiga åldrar
skälvande under solturbinen.
Så hejdas
denna lodräta färd genom ögonblicket och vingarna breddas
till fiskgjusens vila över ett strömmande vatten.
Bronsålderslurens
fredlösa ton
hänger över det bottenlösa.

I dagens första timmar kan medvetandet omfatta världen
som handen griper en solvarm sten.
Resenären står under trädet.

Skall,
efter störtningen genom dödens virvel,
ett stort ljus vecklas ut över hans huvud?


Tomas Tranströmer

Av Kaela - 11 juni 2018 18:30

              



 

 

 

Det är vackrast när det skymmer.
All den kärlek himlen rymmer
ligger samlad i ett dunkelt ljus
över jorden,
över markens hus.


Allt är ömhet, allt är smekt av händer.
Herren själv utplånar fjärran stränder.
Allt är nära, allt är långt ifrån.
Allt är givet
människan som lån.


Allt är mitt, och allt skall tagas från mig,
inom kort skall allting tagas från mig.
Träden, molnen, marken där jag går.
Jag skall vandra -
ensam, utan spår.


Pär Lagerkvist

Av Kaela - 1 juni 2018 17:33

                    
        


Bara du minns när du blir vuxen
Att jag kallade dig min lille skrutt
Bara du minns
Att jag och du kramades hårt hårt och innerligt
Bara du aldrig glömmer
Hur jag läste för dig varje kväll
Att den som vann springtävlingen från badrummet
fick välja bok
Och du lät mig vinna
För du tyckte synd om mig som sprang så sakta




Bara du för alltid minns hur det var
När du var fyra år
Och ville gifta dig med mamma
För du var så kär i mig
Höll min hand på väg till dagis
Och lät mig pussa bort det onda när du slagit dig nånstans
Bara du alltid minns att du fick komma
Till vår sängs trygga bo
När mardrömmar väckt och skrämt dig
Bara du fortfarande då kan minnas kärleken och värmen
Och kan ge den till andra
Kanske du kan förlåta
Att jag inte alltid är lugn och pedagogisk
utan skriker ibland
Är tvär och sur och glömmer
att du är liten liten och värd att ta på stort stort allvar.

 ©JessicaMarieOlsson

Av Kaela - 29 maj 2018 08:16

           


Ibland så känns det
som om livet helt står still 
och just det man är i
är inte det man vill.
 
Man känner sig så svag
så vilsen och så feg..
Så känns det till den dag
man vägar ta ett steg.
 
Då öppnas nya vägar
och man får perspektiv
Och plötsligt kan man se
hur man vill ha sitt liv.
 
Och när man blickar bakåt
när man har fått distans,
så ser man att det svåra
var källan till en chans

Okänd poert
 

Av Kaela - 28 maj 2018 18:00

           

   


Du talar så mycket om stjärnor
sa du visst till mig en gång
Det är nu så längesedan
då hela livet var sång
Då hela livet var glädje
förtröstan och framtidstro
då såg jag ofta på stjärnor
och månbelyst himlabro


Nu talar jag sällan om stjärnor
mera om helt nära ting
om sorg och om vardagslycka
där lugnt jag vandrar omkring
och söker sovplats för natten
- kanhända ett själens bo
När stigen mörknar om kvällen
då återstår bara - tro


Birger Franzén

Av Kaela - 23 maj 2018 12:45


           

  



Det går aldrig att gå runt omkring

då sorgen möter oss på vägen
bara rakt igenom –

Detta är den enkla visdom
som jag vill lägga i din  hand
- och innerst inne
vill kanske sorgen oss bara väl
på sitt sätt
fast vi har så svårt att förstå
- men jag tror att den vill
bana väg för glädjen


Bortom natten finns alltid en dag
bortom molnen finns alltid en sol
bortom smärtan
finns alltid en fröjd

Det går aldrig
att gå runt omkring
bara rakt igenom
– rakt igenom


Birger Franzén

Presentation

Fråga mig

144 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2019
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästbok

Översätt bloggen

Andras bloggar

Läsvärda bloggar


Skapa flashcards