Inlägg publicerade under kategorin Boktips

Av Kaela - 25 augusti 2014 16:12


 



Nog visste jag att flyktingbarn - och då kanske särskilt ensamkommande sådana försvinner.

Men jag blev verkligen chockad av att läsa att det just nu är 1202 barn  som försvunnit de senaste sex åren. Av dem är 783 fortfarande borta!


Man kan göra ett tankeexperiment och fundera över vilken storm det skulle bli i media om detta gällde svenska barn!

Tidningarna skulle knappast skriva om något annat.


Har inte alla barn samma värde?


Artikeln jag läst i Svenska Dagbladet är en recension av en bok som jag absolut vill läsa (om jag orkar - och det måste jag ju orka - nästan 800 barn är försvunna.) Det kan jag inte fly från genom strutsbeteende.


Boken heter "De förlorade barnen" och är skriven av Jens Mikkelsen och Katia Wagner.

Utgiven på Natur och Kultur







Av Kaela - 25 juli 2014 14:43

 



Inatt var det så varmt i huset så det var för svårt att sova.

Letade upp en oläst deckare: "Den osynlige mannen från Salem" som jag tvekat att läsa på grund av att titeln inte lockade mig.


Men det är en bok som jag varmt kan rekommendera till dig som vill ha en deckare som också är en social skildring.


En ung kvinna hittas mördad. I samma hus bor den ganska misslyckade polisen Leo Junker. Han är för tillfället avstängd och har missbruks- och relationsproblem. Hans nyfikenhet väcks, han vill arbeta igen och börjar så smått gräva i fallet.


Sammanvävt kommer små inpass om Leos barn och ungdomstid i Saelm.
Om hans vän John och hans syster Julia som blir Leos första kärlek.
Om hur de sysslade med saker som måste anses kriminella.


Men hur Leo blev polis och vännen John kallad Grim blev en skicklig förfalskare och narkoman.

Jag kunde inte släppa boken.

Läste halva under natten och fortsättningen idag.


En mörk skildring om ett samhälle som sviker sina unga.

Tidigt 1980-tal.
Miljonprogrammets gråa betongtunnlar, asfaltgårdar och hyreshus.

Barn och unga som med sina familjer står under tryck från en obegriplig omvärld.


Detta var min första kontakt med Christoffer Carlsson som fått sin bok utnämnd till bästa svenska kriminalroman 2013.
En kontakt jag absolut vill ha en fortsättning på när han enligt planerna kommer med en fortsättningsbok om Leo Junker, i augusti 2014

Av Kaela - 22 juni 2014 10:22

 



I korta kapitel berättar Angèle  i boken "En enda tår" en förbluffande historia som inte vill anklaga, men däremot få läkare att tänka till en extra gång.

Migränanfallet var värre än vanligt och tvingade henne till sjukhuset.

När hon vaknar nästa gång, utan huvudvärk, är det med känslan av att inte kunna andas.

Hon kan inte se och inte tala- men hon hör.


Personalen, som tror att hon är hjärndöd behandlar henne bryskt och okänsligt.

Utför plågsamma undersökningar utan att ha bedövat först.


Hon hör läkaren säga till hennes make att de måste fundera på att stänga av respiratorn och gå hem och ordna för begravning.


Men - en dag ser Angéles dotter en tår rinna nerdör hennes kind.....


Plötsligt förstår alla att Angèle fortfarande lever


Detta är en bok som jag varmt rekommenderar.

Den är lite dyr - men varför inte önska den som present eller julklapp.


Man kan köpa den bland annat här


Av Kaela - 19 juni 2014 05:37

VM har börjat i Brasilien.

Och för oss som inte är sportintresserade blir det ofta många kvällar som man får hitta på något på egen hand.


En undersökning som researchföretaget Ipsos gjort för C More visar att var tredje sport-tv-tittare (32 procent) någon gång valt idrotten på skärmen före ett umgängesförslag från partnern - och eftersom siffran gäller tittare som ser på sport minst en gång per halvår finns det anledning att tro att den är klart högre för de mest inbitna idrottsentusiasterna.


Nu är väl vi som lever med idrottsentusiaster  (utan att själva känna detta intresse) ganska vana vid detta, men ändå kan man undra om det skulle finnas samma förståelse om idrottsentusiastens partner vore så intresserad av något annat än idrott - att TV-utsändningarna sattes före precis allt annat under flera veckor.

Jag tror faktiskt inte det!


Men vi är ju inte så många som är helt ointresserade.....och det gör att vi vänjer oss vid detta.


Vi unnar självklart den vi älskar fina upplevelser på alla sätt - även på TV-skärmen.

Men visst känner vi oss lite ensamma under VM och OS och alla andra långa evenemang i idrottsvärlden


Då är det tur att det finns böcker.


Gräset sjunger


För min del har jag läst en bok som jag missat att jag hade i min bokhylla: "Gräset sjunger" av Doris Lessing.

Doris Lessing debuterade 1950 med den här romanen.

En ung kvinna gifter sig med en jordbrukare i Rhodesia.

Han är inte alls så framgångsrik som hon trodde.

Hon får bo i ett ruckel med stampat jordgolv.

Makarna Turners lever har ett äktenskap i kris och är båda två olyckliga.

De måste ändå försöka klara sig som lantbrukare i det koloniala samhället som råder.

Man känner med henne eftersom det liv hon tvingats in i gör henne djupt olycklig, deprimerad och slutligen sjukligt förvirrad.

Men hennes lynniga vredesutbrott och svidande bitterhet gör också att man inte bara kan betrakta henne som ett olyckligt offer.

Hon är också en del av systemet, precis som alla andra.


Man kan fortfarande köpa boken tror jag, eftersom den ses som en klassiker.

Den handlar om två människor men den handlar också om, om äktenskaålifa konflikter men också om rasmotsättningar, sociala tabun, klasskillnader, makt - och kvinnlig frigörelse.





Av Kaela - 16 juni 2014 15:33

 

Bilden lånad från Adlibris



Det gör ont, fysiskt ont, att läsa  Christine Falklands bok”Spjärna mot udden”.

Kanske för att Eva inte är helt ensam i sina desperata försök att spjärna emot åldrandet.

Vi ser dem varje dag....60 - åringarna som med desperata medel gör allt för att se unga ut.

Tights och hård eyeliner - allt är tillåtet i försöken att hålla insikten om att ålderdomen nmärmar sig på avstånd.


I början av läsningen, när Eva ber sin man om tillåtelse att få ligga med andra män.

Bara för att bli bekräftad - lämna osynlighetslandet dit kvinnor över 40 placeras.

Inte av sig själva- men av en ungdomsdyrkande omgivning.


Då blev det ett ögonblick lite för mycket för mig.

Jag tyckte att hon istället kunde bett sin man att bekräfta henne - som tilldragande kvinna.

Som någon som ännu kunde väcka hans lustar.


Men ju mera jag läste - ju mera kände jag ömhet för Evas desperata försök.

Snart står det klart för mig att det är avsaknad av ursprunglig bekräftelse från en mor hon saknar.


Men det blir till åldersnoja.

Kroppen som sviker.

Känslan av att det kommer att ta slut, allt detta förtvivlade som gör Eva till en fullständigt hämningslös kvinna.


 Texten borrar sig in i mig - går innanför min hud och alla mina skydd.

Dels på grund av författarens poetiska språk - men också av bekantskapen med Eva...

"En gammal flicka"

Som vill duga!


Du kan köpa boken här men också låna den på biblioteket.





Av Kaela - 12 juni 2014 14:29

 




I helgen läste jag en av de böcker som definitivt hamnar på min 10-i topp lista.


Chi Ans Bara en dotter är en fantastisk berättelse om en kvinna som arbetar som befolkningskontrollant och tvingar andra kvinnor att begå abort ända tills hon själv väntar sitt andra barn.


Det fanns ju  länge en befolkningskontroll i Kina.

Varje par fick bara föda ett barn.

Chi An är den lilla människan som försöker tjäna samhället på det sätt hon blivit lärd - men som själv blir offfer för enbarnssystemet då hon upptäcker att hon är gravid med sitt andra barn.


Hon berättar sin historia för Mosher, Steven W som är bokens författare.

Denna bok är helt oförglömlig

Så råkar du komma över den - så hugg den.

Min har redan gått vidare.


Den utgavs redan 1996 vilket gör att den inte längre finns hos bokhndlarna.

Jag råkade "ramla" över den i ett antikvariat.









Av Kaela - 6 juni 2014 14:12

  
Bilden lånad från Adlibris




På tåget fram och tillbaka till Stockholm i veckan läste jag Majgull Axelssons roman: "Jag heter inte Miriam!

(Ja jag hann inte riktigt igenom boken under tågresorna även om de pga av diverse uppehåll blev längre i tid än vad de borde varit - så resten läste jag nu på förmiddagen.)

Till och med i Förintelselägren fanns det en slags hierarki.

Romer stod allra längst ner på skalan.

För att överleva stjäl Malika, en romsk flicka, en judisk kvinnas kläder och kallade sig istället för Miriam.


Medan jag läser tänker jag på hur Skånepolisens registrering av romer har avslöjats.

Och att regeringen har skrivit en vitbok över kränkningar mot romer i Sverige och hotell Sheraton i Stockholm har portat en romsk kvinna från sin frukostmatsal.

Och tänker på att troligen alla tiggare jag möter varje dag i min egen stad, och mötte ännu mera av i Stockholm troligen är romer.


Då inser jag  att boken inte handlar om ett då.
Den är lika aktuell idaga,att romer fortsättningsvis är ett förföljt folk.

Boken är historien om hur fångarna med bruna trianglar var de som stod längst ned på skalan i koncentrationslägren, föraktade till och med av de andra fångarna.

Hade Miriam varit Malika när hon kom till Sverige hade hon bara fått den inledande vällingbehandlingen, den som fångarna från koncentrationslägren fick för att återställa sitt matsmältningssystem.

Men sedan hade hon inte fått stanna här.

Mellan 1916 och 1954 rådde det invandringsförbud för romer i Sverige.

Hon hade åkt ut.


Men nu var hon Miriam.

Och tvingades leva ett helt liv som Miriam.

En stulen identitet som en gång räddade hennes liv blev till ett ok i hennes hjärta.

Att läsa om de vidriga upplevelserna i samband med förintelsen och förtrycket av romerna, som ännu inte tagit slut, kryper under huden på mig medan jag läser.


Boken börjar en midsommaraftons morgon. Miriam fyller 85 år och hon ligger i sängen och väntar på att hennes familj ska komma och uppvakta henne.

När hennes son, hans fru och Miriams barnbarn kommer in för att gratulera säger Miriam plötsligt:  ”Jag heter inte Miriam!!”.

Det är absolut första gången hon uttalar orden och de får förstås hennes familj att undra om hon är på väg att bl dement.


Sanningen bakom tatueringen på Miriams arm, om hur hon blev Miriam, börjar så sakta komma fram och det är en helt annan berättelse än familjen väntar sig........


Läs boken, även om det är en smärtsam upplevelse behöver vi alla få upp ögonen för vad som skett - och inte minst genom det- för vad som sker - idag - i Europa- ja till och med i Sverige.


Du kan till exempel köpa den här


Av Kaela - 31 maj 2014 12:00

 


Flickan och skulden av Katarina Wennstam är en bok som varenda en borde läsa!

 Det handlar om hur offret får bära skulden för det som skett när en våldtäkt ägt rum.

Ja i vissa andra länder ja- kanske du säger...nej - här - i vårt så kallade upplysta land.

 Det är en fackbok där författaren tar fram material som gör klart att vi - i Sverige  idag lägger skulden på kvinnan vid våldtäkt....

..."Lena blir utsatt för en gruppvåldtäkt. I rättegångsprotokollet står det: "Hon hade en kort svart klänning, en orange genomskinlig topp, skor samt behå och trosor på sig."


Det är ingen som skulle säga att det är så - att vi skuldbelägger offret - men hur det döms och vad man säger under en rättegång visar att det är just det som händer.


Boken kom ut 2002.

Jag har inte hittat den och läst den förrän nu.

Det har gått 12 år - men när jag tittar på vad som sker idag har ingenting förändrats.

Jag hoppas denna bok skulle kunna få bli en väckarklocka för varenda jurist, varenda åklagare, varenda domare och varensa juryman/kvinna!!

Även om det inte skett ännu...


Katarina Wennstam har en bakgrund som kriminalreporter på Sveriges television


Du kan köpa boken bland annat här

Presentation

Fråga mig

142 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Kaela med Blogkeen
Följ Kaela med Bloglovin'

Gästbok

Översätt bloggen

Andras bloggar

Läsvärda bloggar


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se