Inlägg publicerade under kategorin Boktips

Av Kaela - 28 november 2014 17:51

 

Bilden lånad från Adlibris


Jag har läst en bok igen - som jag hittade när jag packade ner vår bokhylla.

Jag skakades av den vid första genomläsningen.

Och kände att jag ville läsa den en gång till.

Jag är inte främmande för detta med att flickan eller kvinnan vid våldtäkt även i vårt moderna samhälle får bära skulden.

Delvis i varje fall.

Fel kläder, för mycket make-up, borde inte genat över parken. inte bjudit in den killen....osv...osv...


Boken heter just "Flickan och skulden"


Katarina Wennerstam som är författare har tittat  djupare på många våldtäktsfall som skett under 1990-talet.

Det är i och för sig inga nyheter som Katarina Wennerstam låter oss ta del av i sin bok.

Vi känner alltför väl till det!

Men så här koncentrerat blev det nästan övermäktigt.


Helt klart en bok som behövde skrivas - och som absolut bör läsas...av både män och kvinnor.

Vi bär alla en skuld när det gäller detta.

Vi kvinnor är halva mänskligheten.

Varför i allsin dagar sätter vi oss inte in i detta ämne - tar till oss de förtvivlade väldtäktsoffrens historia, går på rättegångar mot våldtäktsmän.

Då skulle vi få se hur mycket skuld som läggs på kvinnan- i små försåtliga meningar....

När ska vi få bort alla "ursäkter" för våldtäktsmännen?

Få dem att förstå att det inte spelar någon roll om en flicka är naken - men säger nej till sex.

Då är det ett nej som ska respekteras!



Läs boken - det är den värd!


Du kan köpa den här - för en knapp femtiolapp.


Av Kaela - 9 november 2014 10:16

 



Jag har just läst en bok  "The top five regrets of the dying" av den australiensiska sjuksköterskan Bonnie Ware.

Vet inte om boken finns på svenska . Isåfall skulle den nog heta något typ : De fem vanligaste sakerna man ångrar på sin dödsbädd.


Boken berörde mig på många sätt.

Jag kommer inte att skriva någon regelrätt recension här - utan mera  nämna några tankar som kom till mig genom läsandet.


Börjar dock med en liten presentation.

Bronnie hade arbetat med människor i livets slutskede och frågat dem om vad de ångrade mest i sina liv.

Det som kom högst upp på listan var att ångra att man inte hade vågat leva mer utifrån vad man själv ville göra i stället för enligt andras förväntningar.


Jag vet en sak väldigt säkert att jag vill inte ligga på min dödsbädd och ångra att jag låtit andra vara chef i mitt liv.


De fem sakerna som fiolk i boken ångrade mest var: 

 De skulle uppfyllt sina drömmar, i stället för att lyssna på andra.
De önskar att de inte jobbat så hårt.
 Att de inte vågat säga ifrån.
Att de inte haft bättre kontakt med vännerna.
Att de inte tillåtit sig själva att vara gladare.

Tänk, det är inte den fina karriären man aldrig gjorde som man ångrar.

Det är inte det fina huset de aldrig köpte.


Det är inte de där stora sakerna som vi gärna tror är ingångsporten till lyckan.


Men det kan vara svårt att bestämma själv i sitt liv.

Dock inte omöjligt.


Man kan faktiskt jobba med något som är mindre betalt, bara för att man älskar det jobbet.

Även om man skulle ha kompetens till högre lön om man jobbat någon annan stans.


Att sitta tillsammans med en vän istället för att jobba övertid - det kan vara oerhört viktigt.

Att ha tid för sina barn.

Gå en promenad i vårsol eller höststorm iställlet för att stsa allt på att tjäna pengar.

Tid att leva.


Det tror jag borde vara det allra viktigaste livsmålet för oss människor.

Inte karräer och status.


Ingen av oss vill ligga på sin dödsbädd och ångra allt man inte vågat, alla dörrar som man gått förbi av rädsla för att misslyckas eller att bli avvisad, eller för att det rätt och slätt känns skrämmande.


Leva är det viktigaste valet!


Leva - och låta andra välja sitt liv.

Att ge ut av allt det livet givit mig!






Av Kaela - 13 oktober 2014 19:11

Mannen som skrev "En man som heter Ove" och "Mormor hälsar och säger förlåt"

Fredrik Backman har nu skrivit en ny bok: "Britt-Marie var här"


 

Bilden lånad av Adlibris



Britt Marie är en drygt 60-årig kvinna som jobbat och slitit för att hålla hemmet rent ntill en fodrande make.

En dag får nog nog och tar sin väska och drar.

Kliver in på arbetsförmedlingen på sin nya ort och får som sitt första jobb att vara fotbollstränare för iungdomslaget.

Inte vet hon något om fotboll, men hon vet en hel del om människor.

Och hon möter uppskattning.


Detta är en bok om kärlek.

Till fotbollen men också mellan människor!

Jag har läst den sakta för att dra ut på nöjet att umgås med Britt Marie !


Jag rekommenderar den  verkligen!


Du kan köpa den på nätet - bland annat på Adlibris




Av Kaela - 25 augusti 2014 16:12


 



Nog visste jag att flyktingbarn - och då kanske särskilt ensamkommande sådana försvinner.

Men jag blev verkligen chockad av att läsa att det just nu är 1202 barn  som försvunnit de senaste sex åren. Av dem är 783 fortfarande borta!


Man kan göra ett tankeexperiment och fundera över vilken storm det skulle bli i media om detta gällde svenska barn!

Tidningarna skulle knappast skriva om något annat.


Har inte alla barn samma värde?


Artikeln jag läst i Svenska Dagbladet är en recension av en bok som jag absolut vill läsa (om jag orkar - och det måste jag ju orka - nästan 800 barn är försvunna.) Det kan jag inte fly från genom strutsbeteende.


Boken heter "De förlorade barnen" och är skriven av Jens Mikkelsen och Katia Wagner.

Utgiven på Natur och Kultur







Av Kaela - 25 juli 2014 14:43

 



Inatt var det så varmt i huset så det var för svårt att sova.

Letade upp en oläst deckare: "Den osynlige mannen från Salem" som jag tvekat att läsa på grund av att titeln inte lockade mig.


Men det är en bok som jag varmt kan rekommendera till dig som vill ha en deckare som också är en social skildring.


En ung kvinna hittas mördad. I samma hus bor den ganska misslyckade polisen Leo Junker. Han är för tillfället avstängd och har missbruks- och relationsproblem. Hans nyfikenhet väcks, han vill arbeta igen och börjar så smått gräva i fallet.


Sammanvävt kommer små inpass om Leos barn och ungdomstid i Saelm.
Om hans vän John och hans syster Julia som blir Leos första kärlek.
Om hur de sysslade med saker som måste anses kriminella.


Men hur Leo blev polis och vännen John kallad Grim blev en skicklig förfalskare och narkoman.

Jag kunde inte släppa boken.

Läste halva under natten och fortsättningen idag.


En mörk skildring om ett samhälle som sviker sina unga.

Tidigt 1980-tal.
Miljonprogrammets gråa betongtunnlar, asfaltgårdar och hyreshus.

Barn och unga som med sina familjer står under tryck från en obegriplig omvärld.


Detta var min första kontakt med Christoffer Carlsson som fått sin bok utnämnd till bästa svenska kriminalroman 2013.
En kontakt jag absolut vill ha en fortsättning på när han enligt planerna kommer med en fortsättningsbok om Leo Junker, i augusti 2014

Av Kaela - 22 juni 2014 10:22

 



I korta kapitel berättar Angèle  i boken "En enda tår" en förbluffande historia som inte vill anklaga, men däremot få läkare att tänka till en extra gång.

Migränanfallet var värre än vanligt och tvingade henne till sjukhuset.

När hon vaknar nästa gång, utan huvudvärk, är det med känslan av att inte kunna andas.

Hon kan inte se och inte tala- men hon hör.


Personalen, som tror att hon är hjärndöd behandlar henne bryskt och okänsligt.

Utför plågsamma undersökningar utan att ha bedövat först.


Hon hör läkaren säga till hennes make att de måste fundera på att stänga av respiratorn och gå hem och ordna för begravning.


Men - en dag ser Angéles dotter en tår rinna nerdör hennes kind.....


Plötsligt förstår alla att Angèle fortfarande lever


Detta är en bok som jag varmt rekommenderar.

Den är lite dyr - men varför inte önska den som present eller julklapp.


Man kan köpa den bland annat här


Av Kaela - 19 juni 2014 05:37

VM har börjat i Brasilien.

Och för oss som inte är sportintresserade blir det ofta många kvällar som man får hitta på något på egen hand.


En undersökning som researchföretaget Ipsos gjort för C More visar att var tredje sport-tv-tittare (32 procent) någon gång valt idrotten på skärmen före ett umgängesförslag från partnern - och eftersom siffran gäller tittare som ser på sport minst en gång per halvår finns det anledning att tro att den är klart högre för de mest inbitna idrottsentusiasterna.


Nu är väl vi som lever med idrottsentusiaster  (utan att själva känna detta intresse) ganska vana vid detta, men ändå kan man undra om det skulle finnas samma förståelse om idrottsentusiastens partner vore så intresserad av något annat än idrott - att TV-utsändningarna sattes före precis allt annat under flera veckor.

Jag tror faktiskt inte det!


Men vi är ju inte så många som är helt ointresserade.....och det gör att vi vänjer oss vid detta.


Vi unnar självklart den vi älskar fina upplevelser på alla sätt - även på TV-skärmen.

Men visst känner vi oss lite ensamma under VM och OS och alla andra långa evenemang i idrottsvärlden


Då är det tur att det finns böcker.


Gräset sjunger


För min del har jag läst en bok som jag missat att jag hade i min bokhylla: "Gräset sjunger" av Doris Lessing.

Doris Lessing debuterade 1950 med den här romanen.

En ung kvinna gifter sig med en jordbrukare i Rhodesia.

Han är inte alls så framgångsrik som hon trodde.

Hon får bo i ett ruckel med stampat jordgolv.

Makarna Turners lever har ett äktenskap i kris och är båda två olyckliga.

De måste ändå försöka klara sig som lantbrukare i det koloniala samhället som råder.

Man känner med henne eftersom det liv hon tvingats in i gör henne djupt olycklig, deprimerad och slutligen sjukligt förvirrad.

Men hennes lynniga vredesutbrott och svidande bitterhet gör också att man inte bara kan betrakta henne som ett olyckligt offer.

Hon är också en del av systemet, precis som alla andra.


Man kan fortfarande köpa boken tror jag, eftersom den ses som en klassiker.

Den handlar om två människor men den handlar också om, om äktenskaålifa konflikter men också om rasmotsättningar, sociala tabun, klasskillnader, makt - och kvinnlig frigörelse.





Av Kaela - 16 juni 2014 15:33

 

Bilden lånad från Adlibris



Det gör ont, fysiskt ont, att läsa  Christine Falklands bok”Spjärna mot udden”.

Kanske för att Eva inte är helt ensam i sina desperata försök att spjärna emot åldrandet.

Vi ser dem varje dag....60 - åringarna som med desperata medel gör allt för att se unga ut.

Tights och hård eyeliner - allt är tillåtet i försöken att hålla insikten om att ålderdomen nmärmar sig på avstånd.


I början av läsningen, när Eva ber sin man om tillåtelse att få ligga med andra män.

Bara för att bli bekräftad - lämna osynlighetslandet dit kvinnor över 40 placeras.

Inte av sig själva- men av en ungdomsdyrkande omgivning.


Då blev det ett ögonblick lite för mycket för mig.

Jag tyckte att hon istället kunde bett sin man att bekräfta henne - som tilldragande kvinna.

Som någon som ännu kunde väcka hans lustar.


Men ju mera jag läste - ju mera kände jag ömhet för Evas desperata försök.

Snart står det klart för mig att det är avsaknad av ursprunglig bekräftelse från en mor hon saknar.


Men det blir till åldersnoja.

Kroppen som sviker.

Känslan av att det kommer att ta slut, allt detta förtvivlade som gör Eva till en fullständigt hämningslös kvinna.


 Texten borrar sig in i mig - går innanför min hud och alla mina skydd.

Dels på grund av författarens poetiska språk - men också av bekantskapen med Eva...

"En gammal flicka"

Som vill duga!


Du kan köpa boken här men också låna den på biblioteket.





Presentation

Fråga mig

142 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Kaela med Blogkeen
Följ Kaela med Bloglovin'

Gästbok

Översätt bloggen

Andras bloggar

Läsvärda bloggar


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se