Den lilla flickan
står vid busshållplatsen
med nytvättat hår
oro och förväntan skimrar
i hennes blick
handen kramar
den röda rosen
och hon ler
i förväntan
buss efter buss
stannar
rosen slokar
hennes lockar
har prytts
med diamanter
av kvällsfrosten
han kom inte
inte heller idag
hennes pappa
fast han lovat....
Kaela

Erika
1 juli 2008 17:30
Dom orden gör så ont inuti själen att läsa. Mina barn är stora idag.Men vissa händelser etsar sig fast. Kommer ihåg en av sönerna som stod i fönstret och grät hjärtskärande över en pappa som inte brydde sig längre. Sonen sa mamma varför tycker inte pappa om mig, varför tycker han bara om sina nya barn. Trots att det är många år sedan kan jag fortfarande se honom stå i hallen och titta ut genom fönstret som förblev tomt inför hans ögon. Tills slut gick han aldrig fram till fönstret mer. Han sa inte att det var slöseri med tid för små barn uttrycker sig inte så, men orden hans hade samma innebörd.
Vi pratade senast om det igår sonen och jag. Han har idag två barn själv. Den dagen existerar inte i hans medvetande då han gör så mot sina egna barn. Som han sa, så glömmer han aldrig hur det var när han själv var liten, med en pappa som fullständigt stängde ute sin egen son.
Verkligheten kommer ofta ifatt vissa människor, och vad jag hört så har verkligheten till slut hunnit ifatt honom. Men det är en annan story!
Kram och hoppas sommaren kommit dit du bor också!
http://crystalwinter.blogspot.com