Massor av människor är ofrivilligt ensamma.
Även om de har människor omkring sig upplever de en inre ensamhet.
Ibland kan man höra uttalalanden som pekar mot att det skulle vara starkt att vara ensam.
Men det tror jag alla eller de flesta som upplevt ensamheten inte är beredda att hålla med om.
Men hur bryter man sig ur ensamheten?
Jag tror det finns en kungsväg och den heter-att se till att man behövs.
Ta för vana att alltid fråga dig själv: ”Hur kan jag hjälpa till?” istället för: ”Vad tjänar jag på det?”. Uppmärksamhet, tid, kärlek, uppmuntran och omtanke.
DU har massor att ge till din omgivning- hela ditt inre är en skattkammare till andra människor gör mig själv lycklig hur bakfram det än kan låta.
Vänner skapar vi enklast genom att börja hjälpa och ge uppmärksamhet till andra människor. Det enda som krävs för att vi ska dra människor till oss och knyta band med dem, är att vi bryr oss om varandra i tanke och handling.
Om du räcker ut din hand kommer du att upptäcka att många händer räcks mot dig.
lyckans smed
11 december 2009 09:03
Sant. Jag är speciell och det finns en speciell mening med just mig här på jorden. Det handlar om inställning som man fått av formning från sin uppväxt och tidigare erfarenheter. Man ska komma ihåg att man själv är stark att ändra vägar och brtya gamla tankemönster. Jag har ett val, alla har ett val.
http://www.lyckosmide.se

e-k
11 december 2009 22:00
Sant, säger jag också.
Inte alla skulle erkänna det utan istället säga att de vill vara ensamma, väljer att vara själv. Ett skydd, tror jag. ett skydd för en rädsla att öppna upp och ge av sig själv, att våga älska och bli älskad. Det största av allt här på jorden, kärleken av alla slag.
Efter att min mor övergav (dog) mig när jag var 11, min man övergav mig (dog) för drygt 1 1/2 år har jag sedan sökt och sökt för att ensam vill jag inte vara. Jag har mött så många som inte vågar gå in i ett förhållande och själv känt mig övergiven så till slut "stängde" jag själv av utan att veta det.
Ännu en "råkade" komma i min väg, var fruktansvärt envis och gav sig inte. Fick mig att öppna upp och jag fann en stor kärlek. En som har alla de ingredienser jag har önskat så starkt att jag bestämt att det redan var så.
Det gäller att vara öppen, medveten, ta vara på nuet och möten, för alla möten både på gott och ont är meningen av någon orsak.
Vi har en väg att gå på jorden och mycket att lära och all kunskap ger lycka.
Kram till dig Kaela
http://www.steeperz.com
Maria Åhman
17 oktober 2010 16:47
Fantastiskt bra skrivet. Den inre ensamheten kan kännas skamlig och skrämmande och svår att erkänna för sej själv och andra.
Jag har varit med att starta en förening som heter Fönstret just för människor som upplever denna inre ensamhet för jag är övertygad om att vi behöver varandra.
http://www.foreningenfonstret.se
Kaela
17 oktober 2010 17:04
Ja ensamhet är inte något man skryter med....tyvärr får den oss ofta att dra oss undan en bit till. Och bli ännu ensammare.
I en ond cirkel som det finns vägar ur....men så svåra att hitta.
Kollade på din sida och läste om föreningen - vilket jättebra initiativ.
Själv ser jag ständigt och jämnt människor som bryter sin ensamhet genom att börja arbeta som frivilligarbetare.
Jag är alltså frivilligsamordnare här:http://www.frivilligcentralen.se/index.asp?mainID=50
Tack för din fina kommentar!