Direktlänk till inlägg 18 augusti 2013
Det är en annan luft ute när vi går ut på morgonen än det var alldeles nyss.
Insikten om att sommaren sjunger på sista versen och att hösten närmar sig med stormsteg kan få oss att deppa ihop.
Som vi längtade till sommaren och som vi har njutit av den!
Och så är den redan på väg bort ifrån oss!
Sommarblommorna börjar se lite trötta ut.
De har prunkat och glatt oss genom varma sommarveckor.
Men nu behöver de vila.
Precis som vi.
Inte skulle det vara lätt och kanske inte ens roligt att leva i en evig sommar.
Hösten erbjuder oss lite vila- lite andhämtning och tid för reflektion vid tända ljus.
Naturen förbereder sig för vila.
Vila för att med ny kraft, åter grönska och slå ut i full blom till våren igen.
Men hur är det med oss människor?
Ger vi oss tid för vila och återhämtning?
Jag tror de flesta av oss är överens om att stress är vår tids största folksjukdom!
Vi ska vara ständigt tillgängliga – gärna dygnet runt och hur vi än kämpar och försöker så gnager likväl det dåliga samvetet över allt vi inte hunnit med eller ”borde” gjort.
Känslan av otillräcklighet finns med oss hela tiden.
Vi behöver också vila - precis som naturen.
Men för att vila behöver vi lära oss och träna på att sätta gränser.
Gränser som hjälper oss att göra val efter vad vi själva vill och tycker om och ger oss möjlighet att vara fullt närvarande i det som är vårt nu.
Vilan är det som fullbordar det arbete vi lagt ner.
I vilan finns reflektionen, tillbakablickarna och eftertanken.
Något som vi i vår tid behöver mer än någonsin!
Det är nog både med sorg och lite vemod som vi tar farväl av sommarens ljusa kvällar, syrsornas spelande och den ljumma sommarvärmen.
Låt vemordet finnas kvar - men glöm sorgen.
Låt oss följa med naturen in i hösten med öppna sinnen.
Dagarna bäddas snabbare och snabbare in av ett rogivande mörker och ger oss tid för att stanna till!
Ta den tiden!
Hösten är en fin tid.
Ta tillvara den.
En tid att se tillbaka och minnas det som varit men också att unna sig vila i väntan på det nya som ska komma.
Kanske vi kan lära oss av naturen att var tid, var stund - var tid - har sin rikedom?
Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | ||||||
5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | |||
12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | |||
19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | |||
26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 | ||||
|