Annorlunda

28 maj 2016 23:17

Jag är en kvinna som vet vad jag vill och strävar efter att få det. Jag kämpar varje dag varje timme för mina barn och för andras rättigheter. Jag försöker vara fördomsfri, men ingen människa är helt fördomsfri. Är GBP opererad april 2010 och försöker anpassa mig med mina komplikationer. Behandla andra som du själv vill bli behandlad. Allt du gör kommer trefaldt igen!

Som vanligt så är det bloggaren själv som får berätta via sin blogg vad denne skriver om. Var beredda på ett långt inlägg. Har länge funderat på om jag skulle skriva detta inlägg eller inte. Men efter vad jag har fått läsa och höra i dag så bestämde jag mig för att nu är det dags att sätta ner mina fötter och säga ifrån. Det har länge snackats, skrivits om mig i en annan persons blogg. Skulle nog kunna säga att det är över 3 år. Innan har jag bara borstat av det och tänkt för mig själv "Jag har rent mjöl i min påse." Men i dag så måste jag säga mitt. Det beror delvis för att nu är det inte bara en person som skriver och snackar om mig, utan nu har det spridits sig till personens vänner. Jag blir så otroligt ledsen för detta. Jag sitter här och förundras hur man kan göra så. Kan vara så att jag är extra känslig just nu med allt som händer i mitt privatliv med min familj och pappa. Detta krossar mitt hjärta. Jag går i tusen bitar. Är det det som är meningen med detta? Att jag ska brytas ner? Ibland känner jag mig ganska ensam eller inte ensam men bortglömd. Förvisso så är fallet, ibland ytterst sällan duger jag eller familjen. Men har insett att vi inte blir accepterade för dem vi är så varför igentligen sakna ? Tja jo jag var en väldigt social person, kan sakna det ibland men ärligt så känner jag mig hellre ensam ibland än osynlig bland andra.

Jag svartmålas. Det skrivs skit om mig hela tiden. Fast det sägs att man hatar mig och inte bryr sig om mig. Det enda jag gjort dessa åren är att försöka bli sams med personen. Men fått kalla handen. Eller så har hens vänner hoppat på mig. I grund och botten vill jag bara vara sams. Jag gillar faktiskt personen. Men då vänds allting emot mig. Då är jag helt plötsligt en stalker, psykopat, dubbelmoralstjej och allt annat jag blivit kallad. Bara för att jag inte vill ha bråk. Blir så ledsen. Istället för att hata allt och alla. Kan man väl vara vänner allesammans? Om man inte gillar någon, då pratar man inte med eller om den personen. Inte jag i alla fall. Vet inte vad jag ska göra längre. Vill inte behöva göra nånting åt det för att det ska ta slut. Men man kanske ska börja göra det?
nouw.com/annorlundamamma

Kaela

29 maj 2016 17:26

En lång kommentar som berör.
Du har det svårt.
Det känner jag sorg över.

Jag önskar dig av hjärtat allt gott!