En sommarvandring i en annan stad - och en liten flicka som knappt visste jag gick förbi hennes hus - och ingenting vet om att jag jag satte mig på en bänk en bit bort och skrev ner de här orden....och ännu mindre vet att du läser dem just nu...

Hon sitter på husets stora glasveranda och leker.

Hon är helt upptagen av den värld där hon befinner sig - där alla barn befinner sig - för alla barn lever i Fantasien.

Hon vet ingenting om att saker och ting ska vara på ett visst sätt.

Hennes tankar är en pensel som målar världen så som hon tycker den ska vara.

Stenarna som hon radat upp runt sig är inga vanliga stenar de är diamanter som  hon hittat just för att hon är hon.

Äpplet i hennes hand är ett guldäpple.

Världen är hennes så långt hennes ögon kan se.

Än vet hon ingenting om att människor kan vara onda....att det kan bli svårt att leva....

Medan jag plockar ihop penna och noteringshäfte tonar Olla Adlphsoins sång med text av Beppe Wolgers inom mig:

Barn är ett folk och de bor i ett främmande land,
detta land är ett regn och en pöl.
Över den pölen går pojkarnas båtar ibland
och dom glider så fint utan köl.
Där går en flicka som samlar på stenar hon har en miljon.
Kungen av träd sitter stilla bland grenar i Trädkungens tron.
Där går en pojke som skrattar åt snö.
Där går en flicka som gjorde en ö av femton kuddar.
Där går en pojke och allting blir glass som han snuddar.
Alla är barn och dom tillhör det gåtfulla folket.

Barn är ett folk och de bor i ett främmande land,
detta land är en äng och en vind.
Där finner kanske en pojke ett nytt Samarkand
och far bort på en svängande grind.
Där går en flicka som sjunger om kottar, själv äger hon två.
Där vid ett plank står en pojke och klottrar att jorden är blå.
Där går en pojke som blev indian.
Där, där går Kungen av Skugga runt stan och skuggar bovar.
Där fann en flicka en festlig grimas som hon provar.
Alla är barn och dom tillhör det gåtfulla folket.

Barn är ett folk och de bor i ett främmande land,
detta land är en gård och ett skjul.
Där sker det farliga tågöverfallet ibland, vackra kvällar när månen är gul.
Där går en pojke och gissar på bilar, själv vinner han jämt.
Fåglarnas sånger i olika stilar är magiska skämt.
Där blir en värdelös sak till en skatt.
Där, där blir sängar till fartyg en natt och går till månen.
Där finns det riken som ingen av oss tar ifrån dem.
Alla är barn och dom tillhör det gåtfulla folket

Snart dags att krypa isäng men kunde inte låta bli att sätta in lite bilder på de fyra små juveler som kommit in i mitt liv de senaste tre och ett halvt åren.

Börjar med Linnea som undersöker treårspresenten

Kusin Pixie som blev tre för ett halvår sedan var bland gratulanterna

Och lillbrorsan Alfons passade på att provsitta farfars bil

Senaste stjärnan Stella kunde inte vara med på kalaset men så här stor har hon blivit

Intressant resultat.

Största delen av mina läsare (som svarat) är i samma ålder som jag.

Det är ju mindre än var tionde besökare som svarat, så frågan är hur relevant resultatet är.

Ändå är det den omröstning som fått de flesta svaren

Idag och imorgon ska jag vara på en utställning med anledning av att 2011 är Europeiska frivilligåret som heter 1000 sätt att göra skillnad.

Kommer inte att hinna in och blogga och därför är det kloka ordet för två dagar och morgondagens namnsdag kan du se redan idag.

Man ska kunna senarelägga ett inlägg men jag har aldrig haft behovet och nu står jag resfärdig och hinner inte sätta mig in i hur man gör.

Önskar er alla kära bloggvänner två fina dagar.

Det finns inte mörker nog i hela världen att dölja ett enda litet ljus.

Irländskt ordspråk

Svenska Dagbladet berättar om familjen Bengtsson från Kil i Värmland som inte tvekade  när de såg en bil som åkte ner i en damm.

De kastade sig i för att rädda.

Man blir så glad av att läsa om människor som utan tvekan kastar sig in i faran för att rädda en annan människas liv.

Så länge det finns såna människor finns det hopp om världen

Solen som sjunker
vid randen
av skogen

omvärver
mina
sinnen
med något jag inte kan fånga

kylan sveper
utmed
marken
når mina bara fötter

tvingar mig in
i mitt mörka
hus

så tänder jag ett ljus
i mina skumma rum
ser skuggorna
fly
in i hörnen

så sitter jag här

medan ljuset flämtar
och
skuggorna vandrar
och tankarna går

om förgänglighet
och
glömska

om allt som var
men inte är

de bittra tårarna
har
torkat

ansikten jag älskat
börjar suddas ut.

känslor av
glädje
och känslor av sorg
har svalnat
och lagt sig till ro

så
vill jag vara
ett med natten
ett med mig själv,
och med ljusets låga


sitta här
och försöka minnas
det jag aldrig fick
utsagt

Kaela

Ta ett steg tillbaka och betrakta Ditt liv.

Livet är som en målning – rörigt på nära håll men en vacker helhet på avstånd.

Okänd tänkare