Alla inlägg under januari 2008

Av Kaela - 31 januari 2008 18:25


Åh underbara Ulla- tack för dina fina kommentarer.
Glad att du gillar de nya färgerna på min blogg.

Och du- den vackraste visan om kärleken sjöng min mamma underbart vackert mitt i sitt stök...ibland har jag undrat om det fanns något själupplevt bakom hennes enorma förtjusning i just den sången.

Hon sjöng med en inlevelse som gjorde att hon liksom bodde i sången.

Nu är det försent att fråga henne.

Hon har gått före till Landet där aldrig mer inte existerar- och jag är säker på att hon älskar att sitta där på en gräsmatta och se änglarna- så ljuvliga som de är.

Vi ser nog bleka avbilder av dem här på jorden.

En kram till dig Ulla!

Av Kaela - 30 januari 2008 20:02


Att tro på dig

Fader
är att veta att varje dag
är en ny början.


Det är att tro
att mirakel kan ske
och drömmar kan uppfyllas.

Att tro på dig, Fader

är att se änglar dansa
bland molnen.

det är att hoppas på under
när allt ligger i spillror.

Att tro på dig, Fader

det är att aldrig vara ensam

och att veta att livet
är ett lån från dig
på obestämd tid.

Av Kaela - 30 januari 2008 16:48


Vita tack för din kommentar-det är underbara sånger det också.
En kram till dig!


Just hemkommen efter hembesök hos två gamla damer som väntar på att få någon som besöker dem någon gång i veckan för en pratstund och en kopp kaffe tillsammans.

Jag blir så sorgsen över den enorma ensamhet som finns hos våra äldre.
Vilken skatt de är för alla unga människor!
Massor med perspektiv genom den historia de själva utgör får man också!


Jag har en liten tjej bland mina frivilligarbetare.

Hon är 16 år och kom hit med sin mamma från Bosnien.

En dag stod hon inne på mitt kansli och sa att hon ville ha en gammal tant att besöka.

(Då var hon ännu inte fyllda femton)
När jag undrade hur hon kommit på den idén sa hon: "Alla mina kompisar i skolan pratar om sin mormor och farmor och mormorsmor och det känns så fattigt att det är bara jag och mamma.


I min pärm för dem som står och väntar fanns en kvinna på 75 år som sagt att hon ville ha besök.
Åldern spelade ingen roll.
Jag var med den unga tjejen hem till henne och de fann varandra direkt.
Till råga på allt råkade de bo mycket nära varandra.
Idag har de ett tätt umgänge.
Flickan går dit när hon har håltimmar och får sig en macka och lite mormorskärlek.
"Mormor" har bjudits på otaliga söndagsmiddagar hos flickan och hennes mamma.


Såna underbara solskenshistorier ser jag hela tiden.
Så nog har jag ett underbart jobb!




Av Kaela - 30 januari 2008 08:04

Jag lyckades häromdagen hitta en den underbara texten till "Den vackraste visan om kärleken".
Delar den med er här.

Om man hört den förr vill man säkert gärna ha texten - och om det är första mötet tror jag de flesta blir lika förtjusta i den som jag hörde den första gången.


Den vackraste visan

Ture Nerman

(1886-1969)


Den vackraste visan om kärleken

kom aldrig på pränt.

Den blev kvar i en dröm på Montmarte

hos en fattig Parisstudent.


Den skulle ha lyst över länderna

och tvingat en vår på knä

och en värld skulle tryckt till sitt hjärta

en ny Musset.


Han skulle ha vandrat vid kajerna

med en blek liten blåögd Lucille

och diktat violer och kyssar

nu en natt i april.


Den vackraste visan om kärlen

kom aldrig på pränt.

Den begrovs i en massgrav i Flandern

med en fattig Parisstudent.


Av Kaela - 30 januari 2008 06:20

 


NU VILL JAG SJUNGA DIG MILDA SÅNGER

heter en roman som är skriven av en svenska bosatt på Nya Zeeland. Jag har läst ut den nu.Linda Olsson heter författaren. Och om jag inte minns helt fel är det hennes första bok.

Språket är oerhört poetiskt.
Mjukt och stilla förs man in i en vänskapsvärld av särskilt slag.

Söker du en bok att njuta av från första sidan till den sista då är den perfekt.

Jag rekommenderar den här boken, men det är svårt att förklara hur och varför jag tyckte om att läsa den utan att förstöra för andra som ännu inte läst den. . Den handlar  som sagt om vänskap men också om kärlek, sorg och livet, om att vi behöver andra människor.


Så vill jag önska er alla en bra ny dag!

Av Kaela - 29 januari 2008 08:59


 


En hälsning från Din sjukdom - fribromyalgi.


Mitt namn är Fibromyalgi.
Jag är en Osynlig Kronisk sjukdom och jag är nu din följeslagare för resten av livet.
Andra runt omkring dig kan inte se eller hota mig, men DIN kropp kan känna mig.
Jag kan attackera dig var, när och hur jag vill.
Jag kan orsaka dig våldsam smärta eller, om jag är på bra humör, orsaka dig värk överallt.
Jag minns när du och Energi sprang omkring tillsammans och hade kul.


Jag tog Energin från dig och gav dig Utmattning istället.
Försök att ha kul nu!
Jag tog även God Sömn från dig och gav dig Fibro-Dimma i utbyte.
Jag kan få dig att darra inombords, eller få dig att frysa eller svettas medan alla andra känner behag.
Javisst ja, jag kan få dig att känna ångest eller depression också.
Om du har planerat något eller ser fram emot en spännande dag, så kan jag ta det ifrån dig med.
Du bad inte om mig, jag valde dig av olika anledningar, t ex det där viruset du aldrig blev fri från, eller den där bilolyckan eller kanske var det de där åren av förödmjukelse och trauman?
Hur som helst, jag är här för att stanna.
Jag hör att du tänker gå till en läkare som kan göra dig av med mig. Jag skrattar så jag kiknar. Försök du bara.
Du kommer att vara tvungen att gå till många, många läkare innan du hittar någon som kan hjälpa dig på ett effektivt sätt. Du kommer att bli ordinerad värktabletter, sömntabletter, energipiller, tillsagd att du lider av ångest eller depression, rekommenderad att prova TNS, bli masserad, tillsagd att om du sover och motionerar regelbundet kommer jag att försvinna, tillsagd att tänka positivt, förnedrad, uppmanad att rycka upp dig, och MEST AV ALLT, aldrig bli tagen på allvar med hur du känner dig, när du klagar till läkaren om hur utmattandet livet är varje dag.


Din familj, dina vänner och dina arbetskamrater kommer alla att lyssna till dig ända tills de tröttnar på att höra om hur jag får dig att må och om
vilken utmattande sjukdom jag är.
En del av dom kommer att säga saker som- "Äh, du har bara en dålig dag!" eller "Ja jag kom ihåg att du inte kan göra saker du kunde för 20 ÅR sedan." utan att höra att du faktiskt sa 20 DAGAR sedan, en del kommer att börja prata bakom din rygg, medan du sakta känner att du håller på att förlora din värdighet i dina försök att få dem att förstå. Speciellt när du är mitt inne i en diskussion med en "normal" människa och har glömt vad det var du skulle säga härnäst..


Avslutningsvis, ( jag hoppades kunna hålla denna del hemlig, men jag antar att du redan listat ut det). Den enda plats du kan få någon support eller förståelse från, angående mig, är ANDRA MÄNNISKOR MED FIBROMYLAGI.


Högaktningsfullt
Din Osynliga Kroniska Sjukdom
Författare okänd..

Av Kaela - 28 januari 2008 20:08

En dikt av Ylva Rggehorn som jag älskar



Var inte rädd


Var inte rädd. Det finns ett hemligt tecken,

Ett namn som skyddar dig nu när du går.

Din ensamhet har stränder in mot ljuset .

Var inte rädd i Sanden finns det spår.


Han älskar dig, han väntar dig i kväll –

En  kväll när du förstår hans hemlöshet

Och hur han längtar efter dina steg :

Från evighet har han stämt möte här.


Var inte rädd. Det finns en mörklagd hamn,

Du ser den inte nu, men färdas dit.

En dag skall du bekänna högt hans namn,

Hans kärleks frid som ingenting begär.


Du är på väg. En dag blir natten vit.

En dag och stjärnor växer ur hans famn.

Var inte rädd. Det finns en mörklagd hamn,

du ser den inte nu, men färdas dit.

Ylva Eggehorn

Av Kaela - 28 januari 2008 14:47

Jag möter så oerhört många ensamma människor i mitt arbete.

Tankarna rör sig därför ofta runt ensamheten

Jag märker att oändligt många människor känner sig ensamma. En del av oss är ensamma i den bemärkelsen att vi saknar familj, vänner och en kärleksrelation.
Andra är inte ensamma till det yttre, men upplever ändå en slags ensamhet mitt ibland vänner arbetskamrater och familj.. Att känna sig ensam är  förstås i första hand ett existentiellt problem. Existentiella problem vi upplever kan aldrig upplösas av en yttre kraft. 

Det måste komma inifrån människan själv.Det är bara jag som kan förändra min egen ensamhet.

Aldrig någon annan.

Och det är svårt.

Givetvis tänker jag inte nu på alla våra gamla som sitter i sina lägenheter utan att våga sig ut.

Utan på oss mitt i livet som faktiskt borde kunna ändra på vår ensamhet.

Men det tycks inte fungera så.

Jag har inget svar och tror ingen annan heller har det.

Eller - visst - jag har svar men upplever att de lätt känns som besserwisserattityd av den som drabbats av ensamheten.

Så blir man tyst eller svarar med schabloner istället.

Inte alls bra.

Känner mig inte nöjd med mig själv då.

Men vad gör man?


Hittade en härlig bild i sökandet efter allt annat.

Den bilden innehåller delvis svaret


 


Och några tankespråk om ensamhet


Allra mest ensam kan du vara när du aldrig är ensam
Aksel Sandemose

 

Den största ensamheten - att inte finnas i någons tankar.
Stig Johansson

 

Den väg du går allena, för bort ifrån dig själv.
Pär Lagerqvist

Presentation

Fråga mig

144 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1 2
3
4 5 6
7
8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24
25
26 27
28 29 30 31
<<< Januari 2008 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästbok

Översätt bloggen

Andras bloggar

Läsvärda bloggar


Skapa flashcards