Inlägg publicerade under kategorin Mina funderingar

Av Kaela - Lördag 23 sept 16:21


 
Bilden från google

Jag tror det var i augusti för tre år sedan som komikern Robin Williams valde att avsluta sitt liv 

Alla stod frågande.

En komiker. 
En person som fått andra att skratt innerligt och hjärtligt.

Många spekulationer uppstod förstås.

Någon sa att han var deprimerad.

Hans kvarlämnade hustru sa i en intervju att han fått en demens diagnos.
Han var 63 år.

 

Egentligen vet ingen eftersom han inte tycks ha efterlämnat något brev.


Runtomkring hans död funderade jag en hel del över om alla komiker är "den sorgsne clownen"

Några år tidigare hade ju komikern Micke Dubois valt att själv avsluta sitt liv.
Jag är väl medveten om att man inte kan generalisera....men någonstans ifrån kommer väl bilden av den glade clownen som gråter i sin ensamhet.

Kanske  har ofta komiker liksom även andra estradartister en speciell känslighet.
Samtidigt lever de under stor press och måste prestera under många gånger utsatta förhållanden.

Kanske är det så att komikern blirså ett med sin roll att han inte kan släppa fram de svåra frågor, oro och sorg som han kanske bär på och så blir bördan för tung.

 

Lite så kan jag uppleva det med "vanliga" människor ibland.

Man har blivit känd som en glad och sorglös skämtare.

plötsligt en dag blir något tungt och svårt, men denne sorglösa vän är så fast i sin roll att han med svårighet kan låt sorgen sippra ut och förändra bilden av sig själv.

Andras bild kanske.

Men ofta - alltför ofta - accepterar vi andras bild av oss och försöker leva upp till den.

Och vi som är omkring kanske inte riktigt hör behover hos vår vanligen så gladlynte vän - som nu har behov av någon som lyssnar till orden från det tunga mörka inom honom/henne.
Vi behöver vara  lyhörda i vårt umgänge med varandra.

För jag tror att  människor lider och dör i brist på lyhördhet och ett empatiskt bemötande.


 

Av Kaela - Onsdag 20 sept 17:20

     





Vi satt några kvinnor runt bordet.

Alla var vi i vår bästa ålder.

För vår bästa ålder är alltid just nu - eller hur?


Nåja- vi hade i varje fall alla passerat livets middagshöjd...50-årsdagen.

En av kvinnorna utbrister plötsligt:  "I morse när jag såg mig i spegeln såg jag plötsligt två nya rynkor.....

inte kul alls.


Någon log igenkännande...någon annan sa: Rynkorna - de är ju livets eget signum i vårt ansikte - som visat att vi levt och samlat erfarenheter"


Jag tyckte det var så vackert sagt - och mer än det.

Det är ju sant.

Men så svårt att se i alla lägen.

Särskilt då det gäller en själv.

Och särskilt i ett samhälle som ständigt och överallt sjunger ungdomens lov.

Men vi är många - och vi ska visa att det är stort och fint att bli äldre.
Att rynkor kanske förvandlar ett vackert ansikte till ett med karaktär - men det är inte så dumt.


Tänk om vi kunde få känna att vår mognad och våra erfarenheter 'r dyrbara-

Att det frågades efter dem.

Vi vet ju att vi bär på en stor kunskap


Nej det är sannerligen inte lätt att få lov att mogna i fred i ett samhälle som inte sätter något större värde på rynkor och de livserfarenheter som de vittnar om.


Med åldern har man samlat på sig erfarenheter, sina egna och andras, och detta blir en allt rikare källa att ösa ur när egenskaper och karaktärsdrag hos en komplex människa ska gestaltas.

Därför tar det lång tid för de flesta av oss att bli riktigt bra, lär skådespelerskan Mona Maln ha sagt vid något tillfälle.

Tänk om vi kunde se det så istället.

Vi är på väg att bli riktigt bra.

Istället för att se på de olika tecken på att födelsedagstårtans ljus ökar i antal för varje födelsedag.

 

Släppa rädslan för att bli exkluderade - utanför det verkliga livet.
För vad är egentligen det verkliga livet.


Det är ju först när rynkorna börjar komma ....och blir allt flera som vi har erfarenheter nog att ta tillvara det liv vi fått.

Livets mest magnifika efterrätt är ändå att få se hur det går för barnen, och barnbarnen.

Vara den visa och kloka i familjen.

Den älsta generationen - den som utgör skydd och kunskap för de yngre.

Jag vill njuta var sekund av festen "Livet"

Ända tills hovmästarn helt enkelt släcker ljuset och står där och skramlar med nycklarna.




Av Kaela - Måndag 18 sept 20:09

 

 

 

 

I skymningen väller kajorna fram över hagarna-in mot staden och dränker alla andra ljud

Ju mera löv som faller framöver, desto mera kommer vi att kunna se skockarna av kajor som varit ute i skogen under dagen och ätit sig mätta men som helst flyger in till staden när det blir kväll.

 

Troligtvis för att det är lite varmare mellan de höga husen än ute mellan träden.

De skränar ganska högljutt medan de söker nattlogi.

Jag får alltid en llite speciell känsla när de svarta fågelmolnen anländer.

Lite kuslig. Lite mystisk. Och kanske lite vemodig.

 

Nu har skymningen helt gått över i kvällsmörker.

Och kajorna varken syns eller hörs.

 

Dags för oss människor att stillna ner dagen lite.


Jag tror vi har för mycket för oss i sena kvällstimmen.

Det gör att vi får svårt att sova sedan.

TV, Dator och kanske en hel del praktiska göromål.

Förr kurade man skymning.

Jag tror det var klokt.

Man sov säkert bättre om nätterna då.

 

Nu vill jag hoppas du ska få en riktigt skön natt när du får sova utan avbrott eller kastande i alltför varm säng.

 Ta hand om dig!

 

 

 

 

Av Kaela - Lördag 16 sept 12:25

     


De flesta av oss blir aldrig miljonärer.

Vi är glada om pengarna räcker månaden ut tills påfyllning kommer.

Plats för utsvävningar är i de flestas ekonomi ganska eller till och med mycket begränsad.

Hur många lotter vi än köper är det inte troligt att vi kommer att få en förmögenhet på det sättet eller.

Faktum är att cirka 15% i Sverige sägs leva under relativ fattigdom.

Fattigdom är sannerligen relativ.

Men det finns barnfamiljer som inte kan åka någonstans någon enda gång.

Som klara barnen från undernäring genom skollunchen och har svårt att klara matfrågan ekonomiskt då barnen har lov.

Många med enbart garantipension som inte har råd att ta ut sina utskrivna medicner.

Det är i och för sig en annan diskussion.

Men bra att påminna oss när vi ändå är inne på ämnet.


Men - vi kan alla vara inomrika"

Rika inom oss.

Men hur blir man det!

'Till och med om vi lever i en viss fattigdom.


Jag tror att en av nycklarna heter tacksamhet!


När jag ser med tacksamhet på mitt liv och vad det ständigt ger mig då öppnar det min blick för hur rik jag faktiskt är.

Tacksamhet är magiskt.

Tacksamhetens magiska kraft förvandlar ditt liv till guld!



Av Kaela - Onsdag 13 sept 18:14

 

 

 

 

Möten med människor är något av det viktigaste vi är med om här i livet!

Vissa människor får stor betydelse i våra liv.

Det klickar på en gång och sedan finns de kvar vid vår sida i resten av vårt liv eller i alla fall många många år. 
De finns alltid där för oss oavsett vad som händer

Vi skulle kunna göra vad som helst för såna här personer och vi älskar dem av hela sv¨rthjärta. 

Andra människor finns i v¨ra liv bara för ett visst syfte, ibland i många år. 
Vid en viss punkt i relationen är den bara över och man skulle kunna säga att syftet är slutfört.

 Man växer ifrån varandra. 
Det händer oftast av sig själv utan att det är någons fel.

När denna person försvinner ur ens liv så sker det utan sorg.



En del människor däremot kommer in i vårt liv mer utav en slump men  kan sedan komma att få en stor betydelse.

Utan att de gör något speciellt så är det något som gör att de stannar kvar i vårt hjärta och minne för alltid. ...

Så finns det ögonblicksnabba möten.
På stan, på bussen eller var som helst.

Oftast får de väl ingen större betydelse i vårt liv men ändå så påverkar det ändå och därför så behöver de finnas där.

Ett leende, en blick - och man har mötts någonstans bortom orden.

Under hela livet kommer man möta många olika sorters människor.

Alla med ett visst syfte och mål för vårt enskilda vardag eller hela ens liv.

Vissa kommer att få mer betydelse än andra.

Vissa är på samma nivå som vi själva medan andra kan ta energi från eoss istället

Hela tiden kommer saker och ting ändras och människor kommer komma och gå ut och in i våra

liv

Ingen enda av dem vi möter är utan betydelse för vårt liv!
Om man inser det blir livet så mycket större och så mycket mera spännande.

Av Kaela - Söndag 10 sept 01:46

   

 

 

 

Ibland strejkar John Blund.

Åtminstone hos mig.

Vet ju inte riktigt hur det är för dig.

Man vill inget hellre än att sova...tröttheten finns ju där, men likafullt ligger man klarvaken och stirrar ut i mörkret...det blir för varmt och allting känns obekvä'mt i sängen. Trots att man egentligen har en jätteskön säng.

Kanske är det oron för min kära syster i Florida som håller mig vaken. 

Jag vet att allt var okay med henne och hennes man igårkväll - men Irma är en hårshänt dam har vi ju förstått.

Ingen man vill ha på besök.

Tankarna är i varje fall hos henne.

 

Men jag hjälper ju inte henne eller någon annan som lider av dessa monsterorkaner med att ligga vaken.

Tyvärr är ju inte alltid vår hjärna så rationell så den inser dessa fakta.

 

Nu sitter jag här och gör mig av med min oro - hoppas jag...och om en stund sover jag säkert gott.
Eller kanske jag inte kan sova för att säga till DIG som känner dig ensam och kanske på många sätt värdelös att DU är oändligt värdefull!

Du är faktiskt en V.I.P (very important person)

Flr någon är du den absolut viktigaste människan på jorden!

Så var rädd om dig åt de som älskar och behöver dig!

 

Själv ska jag gå tillbaka till sängen och knäppa händerna och be om änglar över syster Elisabet och hennes make Matt och alla andra som hemsöks av stormen.

Av Kaela - Onsdag 6 sept 17:26

 



I sin bok ”Tio tankar om tid” skriver Bodil Jönsson om ”ställtid” -  den tid det tar att ställa fram och  att återställa.


Idag springer vi från det ena aktivitetsrummet  i våra liv till det andra utan pauser, utan att hinna reflektera och fundera, utan att kunna njuta och andas ut och in…


Överallt behövs mellanrum - pauser.

Haydn ansågs vara pausernas mästare....det han vill esäga med sin musik sägs lika mycket genom tomrummen som av tonerna.


Så behöver våra liv tomrummen för att vi ska orka vara verkligt närvarande i det som är händelsefyllt.


Egentligen är det ju i mellanrummen vi lever våra liv. Våra personliga privata liv.

Vi rör oss på gatan, träffar bekanta på torget, leker med barnen i parken och småpratar med dagiskompisens förälder. Möter människor och känner oss glada och nöjda - för människor behöver människor...

 

Det kan vara så många olika saker som är vårt ansvar och vårt uppdrag i livet– ett ansvarsfullt jobb, en släktgård, en barnaskara, , ett förtroendeuppdrag, ett äktenskap… var och en av oss har gåvor och tillgångar, som också för med sig ett ansvar.

Och det finns inget vuxet liv som är fritt från  att förvalta .. ta ansvar.

Vi behöver bli tagna i bruk - vi behöver känna att vi behövs - för det gör vi, var och en....Vi behöver tas i bruk - ja – men inte förbrukas. 

För att inte förbrukas behöver vi mellanrummen- ställtiderna.


När vår telefon är tömd på batteri laddar vi den.

Drar vi ut laddaren om den inte är fulladdad tar batteriet slut fortare…
Vi fungerar likadant.
Om vi inte laddar oss själva tar även vårt batteri slut - får vi inget mellanrum i det som pågår kanske vi inte orkar slutföra det. I varje fall inte så som det var tänkt.

Och får vi ingen ställtid i början och slutet av vårt uppdrag blir vi tömda på inspiration och kraft!
Telefonen blir tyst  - och går inte att använda när batteriet är slut
Vi kan tvinga oss själva ett tag till- och kanske ännu en bit.

Men inget blir bra.

Vi kraschar och uppdraget blev slarvigt eller ofullständigt utfört.

Så när du har läst det hä'r - ta lite ställtid innan du bläddrar vidare på nätet....mellanrummet ger dig djupare upplevelser när du återvänder till surfandet!






Av Kaela - Onsdag 6 sept 07:39


 


Många av de barn som för ett par veckor sedan kom tillbaka till dagis  (jo jag vet att det heter förskola idag men mina barn gick på dagis så det ordet är etsat i mig)och till sin skola har massor att berätta, många nya upplevelser och erfarenheter.
De flesta - ja - men inte alla.


Många barn hade häftiga saker att berätta.

Resor till exotiska platser. Segelturer i familjens båt. Hundvalpen som anlände en dag. 
Kanske någon till och med berättar om saker och hndelser som ingen annan varit med om.

Exklusiva upplevelser som kostar massor av pengar.


Så finns där också en liten unge som inte har något alls av detta att berätta om.

Men som ändå vill försöka- som berättar om badutflykterna med mamma. Cykelturerna och picknickarna, glassen på Halvards kiosk......


Vilka upplevelser berikar mest.

Det tror jag inte går att säga.....både de dyra utlandsresorna och cykelturerna med mamma är underbara upplevelser för ett barn.


I allra värsta fall satt det också något litet barn i skolsalen och lyssnade med blicken genom fönstret och ansiktet slutet.

Det barnet skulle kunna berätta om fyllefester i hemmet, om en pappa i fängelse, om en mamma som är sjuk Riktigt svårt sjuk. Det skulle kunna berätta om syskonet som inte längre finns....


Jag mötte ett sådant barn häromdagen.

Tillsammans med sin extramormor.

Hon var ledsen efter den dagen i skolan - den allra första dagen på den nya terminen...dagen då alla berättade....men inte hon....hennes upplevelser gick inte att berätta-....


Presentation

Fråga mig

142 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13 14 15 16 17
18 19 20 21 22 23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Kaela med Blogkeen
Följ Kaela med Bloglovin'

Gästbok

Översätt bloggen

Andras bloggar

Läsvärda bloggar


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se