Direktlänk till inlägg 28 januari 2008
Jag möter så oerhört många ensamma människor i mitt arbete.
Tankarna rör sig därför ofta runt ensamheten
Jag märker att oändligt många människor känner sig ensamma. En del av oss är ensamma i den bemärkelsen att vi saknar familj, vänner och en kärleksrelation.
Andra är inte ensamma till det yttre, men upplever ändå en slags ensamhet mitt ibland vänner arbetskamrater och familj.. Att känna sig ensam är förstås i första hand ett existentiellt problem. Existentiella problem vi upplever kan aldrig upplösas av en yttre kraft.
Det måste komma inifrån människan själv.Det är bara jag som kan förändra min egen ensamhet.
Aldrig någon annan.
Och det är svårt.
Givetvis tänker jag inte nu på alla våra gamla som sitter i sina lägenheter utan att våga sig ut.
Utan på oss mitt i livet som faktiskt borde kunna ändra på vår ensamhet.
Men det tycks inte fungera så.
Jag har inget svar och tror ingen annan heller har det.
Eller - visst - jag har svar men upplever att de lätt känns som besserwisserattityd av den som drabbats av ensamheten.
Så blir man tyst eller svarar med schabloner istället.
Inte alls bra.
Känner mig inte nöjd med mig själv då.
Men vad gör man?
Hittade en härlig bild i sökandet efter allt annat.
Den bilden innehåller delvis svaret
Och några tankespråk om ensamhet
Allra mest ensam kan du vara när du aldrig är ensam
Aksel Sandemose
Den största ensamheten - att inte finnas i någons tankar.
Stig Johansson
Den väg du går allena, för bort ifrån dig själv.
Pär Lagerqvist
Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 |
4 | 5 | 6 | ||||
7 |
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | |||
14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | |||
21 | 22 | 23 | 24 | 25 |
26 | 27 | |||
28 | 29 | 30 | 31 | ||||||
|