Bara en aning

om vem du är

trots att vi sågs

för att mötas

Det jag minns är din mask

och dina sorgsna ögon

Vi hade glömt hur man gör

för att hitta det outsagda

som slår brospann

mellan ensamma hjärtan

Kaela

Varje kärlek
bär en smärta

Varje möte
har ett avsked

och varje födelse en död.

Men hösten
bär sommarens doft
i sina kläder.

Kaela

Tydligast ser du
när solen försvinner

och över bråddjupet
bärs du av varma händer

när allt är som mörkast
och svårast

är ljuset allra närmast

om du går vill
i töckenskog

blir luften genomskinlig
av Hans kärlek

Kaela

Vänskapen och kärleken har långa armar.
De når över hela världen,
ja även dem som har lämnat jordelivet.

Någon som jag verkligen har varit med om
kan inte förloras.

Den personen har lämnat sina spår,
alltså varit med om att skapa mig,
och finns där inom mig för alltid.

Någonstans mellan himmel och jord
finns en glipa.

När man funnit vägen dit är allt möjligt.
Där bor fantasin och konsten och kärleken.

Därför, - om du händelsevis råkar befinna dig vid ett stort vatten där himlen är väldig - skärp då blicken.

Kanske får du syn på något oväntat

något som du tidigare

bara sett skymta förbi som en skugga.

Kaela

Ord
kan byta skepnad

ha en helt annan
innebörd

när det når
den du talar med

än du avsåg
då du sände ut det

nånstans på vägen
tar ordet chansen

och byter innehåll

Se upp
med orden

använd dem
med varsamhet

de kan förvandlas
till dödliga vapen

på vägen
mellan dig

och mottagaren

Doppa dina ord

i kärlekens
och ömhetens
innersta kärna

så de får bli
mjuka helande
händer

Bilden skapad av Lelle

de allra sista stegen

en gång skils vi
för att inte mötas igen

EN DAG

hörs den sista
viskningen

fast vi inte vet det
just då

EN GÅNG

stänger vi dörren

för allra sista
gången

jag vet inte när

och det gör inte
heller du

MEN

det kommer alltid

att dröja kvar

ett sista leende
en sista smekning

och någonstans

bärs våra drömmar

Gryningen färgar himlen
i purpur

och min hand blir genomskinlig
av det glödande ljuset

när jag söker ord
för att återge
den feberheta drömmen
som störde min sömn

upptäcker jag

att de bara är bundna former
som tappat sitt innehåll

och morgonglöden försvinner
bakom mörka moln

Men så länge våra tankar
kan mötas
är vi varandras skydd
och längtan

jag ler

och ritar vingar
på din rygg

medan dina andetag
är i mina lungor

Kaela

Du ber

från djupet

av ditt hjärta

"Gud visa mig ett mirakel"

Då föds ett nytt liv

till jorden.

Om det

vet du inget

Så du höjer rösten:

"Rör vid mig Gud så jag vet att du är här"

Och Gud reste sig och rörde vid dig

men du viftade bort fjärilen.

och gick därifrån...

Kaela