Livet

har så många

dimensioner

men

för att hitta dem

måste man

öppna

mot det okända

Våga gå

bortom det invanda

Följa impulsen

låta strömmen föra

I djupen

möter du kanske

ditt verkliga jag
Kaela

Som skör spets
gulnad av tiden
ser jag ditt ansikte
i lampans sken.

Allt annat i rummet
ligger i dunkel

"Man ser bäst i mörker
när tanken söker
en svunnen tid
och en kärlek som låtit sig sövas
av tiden och åren

Min längtan ska leda mig
bakåt
genom åren

då kärleken
andades i mina rum

leta stigarna vi gick

Oceanen har ett fastställt djup
men mina tårars källa
saknar botten

och ändå
står han där så plötsligt
i mitt dunkel och lyser
i förklarad glans

våra möten bortom liv och död
har bara kärleken som orsak

sorgens saknad kan inget trösta
förutom sorgen själv
och den man sörjer

så låt lampan vara
och lämna oss ifred

stör inte kärleken....."

Kaela

Glömskan ekar
i den
välpolerade korridoren

frusna tårar
rinner
nerför skrynklig kind

leende
utan läppars rörelse
tomma ord
som mist sitt innehåll

på fältet där utanför
står ett torrt träd
vars grenar
bryts

en efter en
av blåsten

glömskan ekar.......

kaela

Vem har tid
att lyssna
till viskningarna
mellan de pråliga orden

vi lever var och en
bakom vårt eget stängsel
av aldrig utsagda ord

Kan våra ögon mötas?
Kan vi se på varandra
med kärlekens blick?

Ja
när alla ridåer har fallit
när rollerna ramlat av

när våra ansikten blir nakna
kan våra ögon mötas

som körsbärsblomman
på den nakna grenen
blommar vårt hopp
den stund
vi möter varandras blickar
bortom all föreställning

Då
ska förståelsens och kärlekens tecken
skapa en triumfbro
över vår ensamhets
avgrunder
Kaela

Kanske är det inte en svaghet
kanske är det en styrka

att jag vågat förbli

en svart fågel

bland alla duvor
vita som snö

kanske har jag lärt

en och annan

att leva
med det främmande

Kaela

Där spegelbilden
låter
tomhet
möta
tomhet.

Där de spräckta
drömmarnas
spegelglas

glittrar
som diamanter

med kanter
vassa
som knivar

vittnar om
att orkeslösheten
åter besegrat
viljan.

Där
- när mörkret
hotar kväva mig.

Där
- när natten
smyger så nära inpå.

Där

viskar jag Ditt namn.
Kaela

Tysta toner
vandrar
med försiktiga steg
över det
mörka rummet,
där framtiden sover

Någon har tänt ett ljus

den röda stolen
är tom

på den frusna jorden
står tiden still

mellan då och nu
Kaela