Nu knackar våren bestämt på dörren.

Den vi har väntat på och längtat efter så länge...hela långa vintern.

Dagens Nyheter skriver:"Milda vindar sveper nu in från väst och under lördagen väntas plusgrader I så gott som hela landet, enligt Smhi. I början av nästa vecka stiger temperaturen ytterligare och södra Sverige och stora delar av Småland kan få upp emot 15 grader"

Läs mera här

Nu är den allra bästa tiden för nu ligger allt framför oss.

Om en månad vi redan knaprat en bit på kakan VÅR!

kanske blir mötet med denna efterlängtade och underbara årstid ungefär som jag skriver i min dikt här nedanför.

Drömmen bar mig

genom vinterns kyla

snö och is

-drömmen

om mötet med dig

Ljusgrön klänning

fladdrande i solen

blomsterkrans

i håret

och en sång

på dina läppar

Så möter jag dig

- lerig kjol

och blus i brunt

med smutsig snö

i håret
Kaela

Och ändå - trots lerig blus och snö i håret - välkommen härliga vår!

Några som särskilt välkomnar våren tror jag är apotekarna.

För nu får alla vi som inte tål pollen rusa till dem och göra av med surt förvärvade slantar för att fylla medicinskået därhemma med alla de mediciner som ska hjälpa oss njuta och inte bara nysa.

Läser i Dagens Nyheter att tågen mellan Alvesta och Nässjö stoppas på grund av kopparstölder.

Så oförskämt att stjäla den koppar som riskfritt ska ta människor till sitt resmål.

Här handlar det inte om att skälla varken på banverket, Veolia eller SJ.

Utan istället på människor som utan hänsyn till andra förser sig med allmän egendom som ska vara till gagn för allmänheten.

I Dagens Nyheter läser jag att en man som skulle tända i sin braskamin och inte fick elden att ta sig plötsligt hörde ett krafsande.

När han stack upp handen i skorseten fick han en kattuglla med sig ut.

Levande - men troligtvis inte så glad.-

Den mannen kommer nog att sätta nät över skorstenen så fort som möjligt.

Förutom problöemen för oss som inte vill frysa är det ju ett lidande för en fågel att fastna i en skorsten.

Sotarbloggen berättar om många sådana här tillbud med fåglar.

Antalet chefer som tar pappaledigt i tre till sex månader har ökat från tjugo till trettio % de senaste sju åren läser jag i Dagens Nyheter.

Jättebra!

Då vågar kanske övriga anställda som blir pappor göra detsamma.

Dåligt är det däremot att 15 procent av cheferna inte tar ut en enda dag föräldraledigt.

Dåligt för företaget och dåligt förm dem själva och deras barn framför allt.

Läser i Svenska Dagbladet att Jonas Sjöstedt, vänsterns partiledare vill ge ekonomisk trygghet till landets kvinnojourer genom att man i Vänsterpartiet vill satsa 200 miljoner på det stödet.

Inte en dag för tidigt.

Men detta gäller alla ideella föreningar som arbetar inom social sektor.

oavsett man vänder sig till slagna kvinnor eller äldre i behov av hjälp, ledsagning och social kontakt eller om man vänder sig mot barn som BRIS till exempel gör.

Tänk så underbart det vore att få arbeta med detta utan den ständigt gnagande oron för ekonomin.

Men det är gott astt börja med kvinnojourerna.

Där är behovet oerhört stort.

I Dagens Nyheters artikel redovisas en undersökning gjord i Storbrittanien av 2000 personer.

Av dem visade sig 40% ha gått för länge med sina cancersymptom.

Man hade inte vågat gå till läkare av rädsla för vad denne skulle hitta - eller av rädsla för att ödsla läkarens tid i onödan.

Rädslan är verkligen vår värsta fiende.

Den som över huvud taget misstänker cancer borde ju istället skynda till läkare.

En tidig upptäckt ger ju en bättre prognos.

Många hade också dålig koll på vilka symptom som borde ge bäraren misstanke om cancer.

En riktigt glad nyhet läser jag i Dagens Nyheter - och i HD och det är att de boende på vårdboende i Ängelholm nu får smör på skorporna igen.

Massiva protester mot att dra bort denna lilla guldkant för de boende ledde till seger.

Fruktfaten som dragits bort ska också tillbaka!

Om det är någonstans vi inte ska dra ner på de små glädjeämnena så är det för de allra svagaste.

Och den som är gammal och inte klarar sig själv hör till våra svagaste.

Någon har till och med sgt att det är hur ett samhälle behandlar sina svagaste man kan se dess kvalite.

Något jag instämmer i.

Aldrig blir vi så berörda som när barn råkar ut för olyckor.

Jag tror vi alla kände glädje när vi lyssnade på radio eller tittade på TV och fick veta att treårige Leo var räddad ur skrevan i klippan han fallit ner i.Föräldrarnas glädje måste varit helt enorm.

Att stå där uppe och inte kunna nå sin utsatta unge det måste vara tortyr.

Kanske blir den lille äventyraren mer försiktig i fortsättningen.

 Läs mer i Kvällsposten