Idag är det söndagen 15 september och Sigrid och Sara har namnsdag!

Jag gratulerar!

I Sverige heter 13 179 kvinnor Sigrid.

Av dessa har 5 194 namnet Sigrid som tilltalsnamn.

Sigrid är ett fornnordiskt namn, ursprungligen Sigfrid som är sammansatt av orden sig, seger och och frid som betyder vacker, skön.

Första gången namnet ses i Sverige är på Runinskrift,  på 1000-talet. på sten Mervalla, Södermanland: "Sigrid lät resa denna sten efter Sven, sin make. Han hade ofta seglat till Semgallen med dyrbar knarr, om Domenäs."

namnet har burits av två kungliga personer: Den nordiska sagodrottningen Sigrid Storråda som lär ha varit gift med Erik Segersäll med vilken hon fick sonen Olof, sedemera Olof Skötkonung.

Prinsessan Sigrid, 1566-1633, dotter till Erik XIV. Sigrid Hjerten, 1885-1948, konstnär.

Och det finns 62 913 kvinnor som har förnamnet Sara.

Av dessa har 41 888 namnet Sara som tilltalsnamn.

3 män bär också namnet varav 2 använder det som tilltalsnamn.

Som efternamn har 13 personer namnet Sara.

Sara är ett hebreiskt namn som betyder furstinna, härskarinna.

Har funnits i Sverige sedan 1464

Historiska personer som burit namnet: Bibelns Sara var hustru till Abraham. Hon födde sonen Isak vid 90 års ålder.

Sara Lisa Elisabeth Moraea, 1717-1806, gift med Carl von Linné

Grattis på namnsdagen lördagen den 14 september Ida!

Jag gratulerar!

49 425 svenska kvinnor har förnamnet Ida.

Av dessa har 27 208 namnet Ida som tilltalsnamn.

Även 5 män bär namnet Ida. 2 som tilltalsnamn.

2 personer bär namnet som efternamn

Ida är ursprungligen en kortform av det forntyska namnet Iduberga som är bildat av ordet id som betyder flit.

Har funnits i Sverige sedan 1358.

Historisk person som burit namnet: Ida Bäckman, 1867-1950, författarinna.

Fredagen den 13 september är det idag och Sture har namnsdag!

Jag gratulerar!  

14 983 män i Sverige har förnamnet Sture.

Av dessa har 5 678 namnet Sture som tilltalsnamn.

Även 1 kvinna bär namnet, men använder det inte som tilltalsnamn.

28 personer heter Sture i efternamn.

Sture är ett fornsvenskt namn som är bildat av verbet stura som betyder vara tvär, egensinnig.

Historisk person som burit namnet: Sture Lagerwall, 1908-1964, skådespelare.

Idag är det torsdagen 12 september och Åsa och Åslög har namnsdag!

Jag gratulerar!

 37 472 kvinnor i vårt land har förnamnet Åsa.

Av dessa har 27 557 namnet Åsa som tilltalsnamn.

Åsa är ett fornnordiskt namn, ursprungligen Asa som är bildat av ordet as asagud.

Första gången man vet att namnet Åsa förekommit är på en runsten  i Bogesund, Uppland: "Gunne och Åsa läto resa denna sten och gjorde denna gravkista av sten efter sin son. Han dog på Ekerö. Han är begravd på kyrkogården. Fastulf ristade runorna. Gunne reste denna stenhäll."

Endast 59 kvinnor i Sverige har förnamnet Åslög.

Av dessa har 26 namnet Åslög som tilltalsnamn.

Åslög är ett fornnordiskt namn som är sammansatt av orden ås, as, asagud och lög som betyder lovad, invigd.

Första gången det sågs i Sverige var på runskrift från 1000-talet.

Idag är det onsdagen den 11 september och dagny och Helny har namnsdag!

Jag gratulerar!

 6 079 kvinnor bor det i Sverige som har förnamnet Dagny.

Av dessa har 2 715 namnet Dagny som tilltalsnamn.

Dagny är ett fornnordiskt namn som är sammansatt av orden dag och ny.

Har funnits i Sverige sedan 1869.

Roligt att veta om namnet: Namnet förekommer i nordiska dikter redan under forntiden. 

En kvinnotidskrift som kom ut under åren 1886-1913 hette Dagny.

Och 546 svenska kvinnor har förnamnet Helny.

Av dessa har 208 namnet Helny som tilltalsnamn.

Helny är en smeknamnsform av det grekiska namnet Helena som betyder fackla.

Första gången Helny användes som dopnamn var 1817.

Ett ovanligt namn. under

Under 1990-talet fick endast två flickor namnet som tilltalsnamn.

Idag är det tisdagen den 10 september och Tord och Turid har namnsdag!

Jag gratulerar!

10 226 män har förnamnet Tord.

Av dessa har 5 762 namnet Tord som tilltalsnamn.

En fornordisk kortform av namnet Torfrid som är sammansatt av gudanamnet Tor och frid som betyder fred, beskydd.

man kan datera namnet Tord till 1000-talet för då finns det på en runsten vid Ene, Södermanland: "Tord och Toke reste denna sten efter Bysja, sin fader. Han vart död på knarren."

Historiska personer som burit namnet: Tord Kolbeinsson, ca 972-1048, västisländsk furstelovsskald.
Tord Mauraskald, isländsk skald vid 1000-talets slut.

Marsken Tord Bonde, mördad år 1456

Och 447 kvinnor har förnamnet Turid.

Av dessa har 322 namnet Turid som tilltalsnamn.

Turid är en kortform av det fornnodiska namnet Torfrid som är sammansatt av gudanamnet Tor och frid som betyder skön, älskad.

Har funnits i Sverige sedan 1886.

Känd person som bär namnet: Marit Turid Lundqvist (mer känd som bara Turid), född den 16 november i Stockholm, är en svensk vissångerska, kompositör, sångtextförfattare och musiker.

Idag är det måndagen 9 september och Anette och Anita har namnsdag!

Jag gratulerar!

59 843 kvinnor har förnamnet Anita.

Av dessa har 27 153 namnet Anita som tilltalsnamn.

1 man bär också namnet men använder det inte som tilltalsnamn.

Anita är en spansk diminutivform, lilla Anna, av det urprungligen hebreiska namnet Anna, egentligen Channah som betyder nåd.

Har funnits i Sverige sedan 1864.

Och 30 719 kvinnor har förnamnet Anette.

Av dessa har 19 573 namnet Anette som tilltalsnamn.

Även Anette är en spansk diminutivform, lilla Anna, av det urprungligen hebreiska namnet Anna, egentligen Channah som betyder nåd.

Oklart hur länge det funnits i Sverige.

Idag är det söndagen 8 september och Alma och Hulda har namnsdag!

Jag gratulerar!

11 654 kvinnor har namnet Alma.

Av dessa har 7 263 namnet Alma som tilltalsnamn.

Alma är ett spanskt namn som är bildat av ordet alma som betyder själ eller av det latinska almus som betyder huld, mild.

Har funnits i Sverige sedan 1724

Och 2 089 kvinnor  har förnamnet Hulda.

Av dessa har 635 namnet Hulda som tilltalsnamn

Hulda är ett nordiskt namn som sannolikt är bildat av adjektivet huld som betyder ljuv, älsklig.

Har funnits i Sverige sedan 1813.

Namnet blev populärt på 1800-talet genom visan om Hjalmar och Hulda.

Skriven av Vilhelmina Stålberg.

Så här vacker och så här lång är visan:

På blomsterklädd kulle satt Hjalmar och kvad
om forntida bragder en gång.
och liljornas stjälkar och rosornas blad
sig bugade djupt vid hans sång
och fåglarna sutto så tysta på träden,
och gyllene axen på gungande säden,
de nickade bifall, och vårvindens fläkt
milt smekte hans panna hans krigiska dräkt.

Och hela naturen föryngrad och skön
och mild i dess festliga skrud,
med nyflätad blomkrans och vårmantel grön
nu log som en längtande brud
och glädjens och ärans och kärlekens minne,
de höllo sitt färgglas för ynglingens sinne,
och hoppet med vingar av guldflätad glans
ljuvt bjöd honom ryktets ovanskliga krans.

Då nalkades Hulda och drömmen försvann
för ynglingens tjusande syn.
Han såg endast henne, såg rodnan som brann,
likt purpur på snövita hyn.
Han kysste en tår från dess strålande öga,
han tänkte på världen och sorgerna föga.
Lycksalig han sjönk i den tillbeddas famn
och glömde bort ära och rykte och namn.

"Du älskar mig Hulda och jorden mig bär
bland rosor på daggpärlors stig.
Du älskar mig Hulda och sällheten är
ej mera en främling för mig.
Ty ledsnadens tomhet och saknadens smärta,
de finna ej vägarna mer till mitt hjärta.

Ty nu är naturen, o flicka, med dig
en paradisträdgård, ett Eden för mig.

Men sviker du mig, se, då slocknar min sol,
då brister av ångest mitt bröst.
Då finns ej på jorden från pol och till pol
ej någon som skänker mig tröst.

Så svär mig nu Hulda, vid himlen som hör dig
att aldrig mig glömma, vart ödet än för mig,
att vara mig trogen i liv och i död
att älska din Hjalmar i lust och i nöd."

"Min Hjalmar," sad Hulda, med ljuv melodi,
och tillslöt hans mun med en kyss,
"hur ofta jag sagt dig, jag trogen skall bli,
detsamma jag svor dig ju nyss.

Så svär jag ännu vid den himmel som hör mig
att aldrig dig glömma vart ödet än för dig.
Att blott för min Hjalmar jag klär mig som brud
och sviker jag eden, så straffe mig Gud."

Och sjunken var solen och fullmånen log
så milt mot vårt älskande par,
kring kullen sin dimslöja aftonen drog,
men ändå så sutto de kvar.

Dock måste till olika hyddor de vandra,
men svuro än högt att bli trogna varandra,
och Hulda hon lovade möta sin vän
vid nästa dags skymning vid kullen igen.

Så levde den lycklige Hjalmar en tid,
och sommaren flydde sin kos,
med sommaren flydde den gyllene frid,
likt dagens förvissnade ros.

Ty nu utbrast krigets förödande låga,
från sörjande mön måste Hjalmar nu tåga
i härnad, och Hulda med kärlekens glöd,
hon svor honom trohet i liv och i död.

Ett år var han borta och fredens oliv
nu växte i riket på nytt.
Slut var det grymma, det blodiga kiv,
och sorgen i glädje förbytt.

Med ax och med frukter sågs jorden sig smycka.
Då skyndade Hjalmar sig hem för att trycka
sin längtande brud till sitt trofasta bröst,
att byta dess saknad i sällhet och tröst.

Helt nära hans hem kom den åldrige Sven,
en granne, och tryckte hans hand.

"Välkommen, behjärtade yngling igen
från striden i främmande land."
"Tack, Sven," sade Hjalmar, "men hur mår min flicka?
Jag ilar till henne och snart skall hon blicka
med himmelskt förtjusande ögon på mig.
Du hindrar mig Sven. Jag begriper ej dig!"

Men Sven tog i betslet och ryckte hans häst
tillbaka den ystra ett steg:
"Jag fruktar du blir ingen välkommen gäst."
här stannade Hjalmar och teg.
"Bemanna dig yngling med mod för att höra
en tidning som hela din glädje skall störa.
Vet du att skön Hulda, förskräckliga bud,
i dag är den stolte Sebastians brud."

"O himmel! O avgrund!" röt Hjalmar och slog
förtvivlad stålhandskarna hop.
"Men endast du väntar, jag träffar dig nog."
Och döv för den åldriges rop,
i sporrsträck han red till den trolösas hydda,
där fönstren de voro med blomkransar prydda
och taket gav genljud av gästernas sång,
av harpors och bägares klang på en gång.

Här inträdde Hjalmar i krigarens skrud
och harporna tystna´ med hast.
Förgrymmad han går till den trolösa brud,
och griper i brudkransen fatt.
Han sliter den vilt ur de mörkbruna håren,
så blek såsom låge hon redan på båren
satt Hulda med dödsskräck i bävande barm
för dårade älskarens hämnande arm.

Men brudgummen höjde mot Hjalmar sitt svärd
men Hjalmar han svängde ock sitt.
Då ropte han: "Usling! Att dö är du värd,
mitt svärd biter bättre än ditt!"
Som lejon de kämpade emot varandra,
en stred för livet, av hämnd stred den andra,
som eld lyste ögonens gnistrande par,
men segern än oviss än oavgjord var.

Så stötte ung Hjalmar sin klinga med makt
i hatade motståndarns bröst,
men denne åt honom ren dödssåret bragt,
och blek och med rosslande röst
sjönk ynglingen ned vid förräderskans sida
som icke upphörde att gråta och kvida,
då hon på den döende älsklingen såg,
så skön som en avhuggen järnek han låg:

"O ve mig! O ve mig! Min Hjalmar jag svek!"
Hon ropte och händerna vred.
"Att svära är lätt, men det är ingen lek
att bryta så trolöst sin ed."
Och samvetskval lägrade sig kring dess hjärta,
och inom tre dagar hon dog utav smärta.
Vid sidan av Hjalmar hon jordade då.
Ett brudpar i graven de blevo ändå.

V

ar gång, säger sagan, när midnatten har
sin stjärnströdda florslöja sträckt
kring jorden och skylt den med vingarnas par,
går Hulda med silvervit dräkt
kring kullen där ofta med Hjalmar hon suttit
just där hon gjort eden hon trolöst har brutit,
och suckar och klagar så ängslig och blek:
"O ve mig! O ve mig!" Min Hjalmar jag svek!"