Jag älskar stenar.

Stora stenar och små stenar

De stora stenarna ligger alltid kvar på sina platser.

De små kan jag ta i handen och njuta av den skr0vliga eller den hänförande släta ytan.

 Stenarna talar- de finns och de finns och de finns - år efter år - decennium efter decennium - sekel efter sekel  och påminner mig om att våra år är knappt märkbara ögonblick i stenarnas liv.

Dessa vackra stenar, jag får inte nog av dem.

Kanske tänker du att jag menar ädelstenar.

Men nej - jag menar alla dessa vanliga stenar som vi ser massor av på en promenad i naturen.

Jag kan inte alls just många namn på stenar  - och kan inte det där med att säga vad en sten är för art.....men att det finns många vackra namn på stenar har inte undgått mig....

hälleflinta.....granitådergnejs....blodstensmalm..

..porfyr - och förstås - gråsten, som ju inte alls är tråkigt enfärgad.

Stenar är inte magiska för mig - men de är så otroligt vackra.

Jag småsamlar på dem.
Inte så att det finns stora lådor av sten i mina förråd.

Men på min fönsterbräda står en glasvas med stenar som min dotter för många år sedan plockade åt mig!

När jag tittar på stenarna blir jag glad över deras olika form och färg - men också över hennes kärlek....att samla alla dessa till mig!

Så ligger en liten sten - run och slipad av något som jag inte vet - hämtad på min födelseplats.... när jag ser den tänker jag att jag undrar hur länge den funnits före mig - och hur länge den kommer att finnas när jag är ett minne.

Tillit - visst är det ett mycket vackert ord.

Men vad är det att känna tillit?
Till vem?

Ja, det är svårt att se, tro och ha tillit till att det som sker kan vara till det bästa, att det till och med  finns en högre mening med det hela, att det kanske ligger en viktig lärdom  i händelsen som senare kommer att förvandlas till gåva.

Att känna tillit till sig själv, medmänniskorna och resten av världen är att släppa tvivlen, misstänksamheten, behovet av kontroll.

Tillit är som du säkert redan vet, grundläggande och byggs upp tidigt i livet.

Föräldrar eller andra nära som fanns där, såg, lyssnade, bekräftade och gav trygghet.

Men om de inte gjorde det?

Är jag räddningslöst förlorad till ett liv utan tillit då?

Nej - men det kostar lite mera att själv - senare i livet försöka lära sig tillit.

Har du tänkt på att tillit är ett ord som kan läsas bakfram och ändå bli samma sak - just tillit!

Tillit är ingenting vi bara kan bestämma oss för att vi ska känna.

Det handlar om att våga leva med öppna dörrar.

Och det är otroligt svårt för den som blivit bestulen.

Bestulen på förmågan att lita på människor för att man blivit sviken.

En gammal kvinna som jag mötte i mitt arbete för flera år sedan sa en gång till mig några ord som jag gömmer djupt inom mig.

"Alla människor som är med om mirakel, de möter dem just för att de tror på dem."

Att känna tillit är lite av att tro på mirakel.

Pröva att släppa rädslan för livet. 

Lita på att du finns här för att leva ut i din fulla potential och att det kommer gå väl för dig.

Lita på att livet vill dig väl.

Jag kommer aldrig säga att det är lätt, jag säger bara att det går.

 Övning ger färdighet och kom ihåg att tankar som man tänker ofta blir verklighet oavsett de är positiva eller negativa.

Så då kommer vi alltså till frågan - vilka tankar och känslor vill du ska dominera i ditt liv?

Kasta din oro och bestäm dig för att ha tillit.

Men vad händer då?

Det som händer är att övertygelsen att det som sker har en mening och det är det bästa för mig just nu!

Vi bär med oss skuldkänslor och rädslor för att inte duga från barndomen.

Oftast har vi tagit över känslan från någon av våra föräldrar, vilket innebär att vi egentligen går omkring och bär våra föräldrars känslokonflikter på våra axlar.

Människor som sitter fast i en känsla av otillräcklighet, har ofta fått ta mycket ansvar väldigt tidigt i livet.
Har aldrig dugt åt varken föräldrar eller lärare.

vi innerst inne vill uppnå genom alla former av yttre bekräftelse, är den inre känslan av att vara tillräckliga.

 Vi hoppas att om andra talar om för oss tillräckligt många gånger att vi duger, kommer vi tillslut att inse det själva också.

Men att älska och acceptera sig själv förutsätter inga krav på speciella egenskaper. Ur ett djupare perspektiv är vi redan fullkomliga.

De brister vi upplever hos oss själva består egentligen av gammal, förträngd smärta.

Det vi först och främst måste känna till och ta till oss, är att känslan av otillräcklighet inte beror på yttre omständigheter.

Det går inte att bli av med sin dåliga självkänsla genom att söka godkännande och bekräftelse utifrån.

Andras uppskattning är en svag kompensation för det du egentligen vill uppleva; kärlek till dig själv.

För att känna dig fullkomlig måste du förstå att din kritiska självbild inte är förankrad i verkligheten.

Kom ihåg att dina negativa känslor inte är verkliga - de är bara felaktigt inlärda reaktioner som inte är kopplade till dig.

Kom ihåg att du - just DU är en ädelsten!

Att göra val är en realitet i livet man inte kan undkomma.

Ingenting kanske är så svårt för oss människor som att välja.

det börjar redan när en vuxen frågar det lilla barnet om det vill ha den röda eller den gula klubban.

Beroende på barnets ålder finns det en möjlighet att det blir gråt som svar.

Den lilla vill förstås ha båda - och slippa välja!

Dr är vi kvar många gånger senare i livet när vi ska välja vissa saker.

Man brukar säga att av två onda ting väljer man det minst onda.

Och det är ju ett lätt val.

Men av två goda ting.

Då blir det svårare.

Då ställer kanske tdin hjärna mängder av frågor som växer till en hård klump av ångest, osäkerhet och stress i magen?

Att själv få välja fritt är  en förmån som vi många gånger tar för givet.

Men paradoxalt nog kan samtidigt ett obegränsat utbud många gånger göra oss osäkra.

Vi har en massa val. En massa möjligheter.
Livet består utav val

Ibland lätta, ibland svåra.

Hamnade i dessa tankar när jag pratade med en av de studenter som är frivillig hos oss.

Hon hae svårt att välja mellan ämnen.

Alla lät lika intressanta.

Möjligen kunde det ena vara nyttigare än det andra för hennes karriär.

När hon hade gått kom jag att tänka på att vi verkligen är priviligerade i det här landet.

Visst ställs vi inför en hel del svåra individuella val.

Men ändå är det ju så att det ligger en karta av möjligheter utbredd framfdör de flesta av oss.

Bara att välja.

Många människor på jorden har inget val.

Kan aldrig välja vad de ska ha till middag eftersom det största problöemet för dem är om de får någon middag.

Kan aldrig stå i en affär och välja mellan två skjortor eller blusar.

Får vara glada om de har något att sätta på sig.

Vi ska vara rädda om ocvh tacksamma för att vi har en massa val!

Med de orden hoppas jag att alla vi som ska fira morgondagens stora högtid tillsammans med barn väljer att hantera alkoholen mycket, mycket måttligt - om det ens ska vara någon alls.

Se där genast ett val.

Men inte så svårt - eller hur!

En fälla som du och jag ofta faller i är att jämföra oss själva med andra.

Något vi troligtvis lärde oss redan som barn.

Men du och jag liksom alla andra människor är unika och fantastiska och fyllda av tillgångar.

Varje människa har ju en enorm outnyttjad potential.

Det innebär inte att det är något fel på personens kunskaper, erfarenheter, vilja eller kompetens.

Absolut inte!  

. Men det är alltför vanligt, när människor kommer tillsammans att det uppstår spänningar och konflikter som gör att den potential till samarbete och kraftfulla synergieffekter som finns, fastnar i vardagens snårskog och dimma.

Och i avundsjuka.

Någon sa: Det är farligt att vara duktig.

Då blir man illa omtyckt.

Så ska det ju absolut inte vara.

Vi måste bejaka det unika och fantastiska både i oss själva och i andra människor.

En grupp människor som klarar detta kommer att leva i ett kraftfält som det verkligen sprakar om.

Du och jag kan väl börja.

Börja med att ge oss själva en klapp på axeln.

Och säga till andra hur fantastiska de är!

Julen närmar sig med stormsteg och stressen gör sig påmind hos många av oss.

Medan barnens ögon tindrar för varje lucka som öppnas för vi vuxna för varje dag något alltmera jagat i blicken.

Hur ska vi hinna?

Städa - koka knäck - baka pepparkakor  eller grilla skinka.

På alltför kort tid ska allt hinnas med.

Du behöver inte sätta ribban högst upp. 

Allt behöver inte vara perfekt.

Det är dags att bryta trenden.

Att stanna till och njuta!

Släpp allt och gör bara sådan som du har lust till men som du aldrig riktigt känner att du har tid för i vanliga fall!

Julens budskap är ljus och frid!

Se till så att du inte missar själva meningen med julen genom att stressa som en tok för att allt ska vara perfekt.

Du är ju så innerligt glad för att du ska få möta dina kära!
Dela tankar och skratt med dem.

Prata länge och inte jagas av en att väckarklockan ringer tidigt!

Det är där - i de stunderna du kommer att möta själva julen!

När du vågar ge det bästa du har - dig själv - och ta emot det du längtar efter - dina käras närhet!

Godhet är fint att tänka på men ändå inte är ett helt lätt ämne att beskriva.

Att vara god - ja det är verkligen lika med att ha det gott.

Det finns forskning som visar att den varaktigaste lyckokänslan kommer av att göra gott för någon annan.

Det handlar om att  göra något som förändrar . göra skillnad i en annan människas liv.

Ibland tänker vi oss att ett gott liv är lika med att ha råd att köpa senaste modeprylen och åka på spännande resor med hisnande underbara äventyr.

Jag tror att vi aldrig blir lyckliga av det.

Visst får vi fina dagar och skapar härliga minnen.

Men verklig lycka - det är något helt annat.

Vissa "gör skillnad" varje dag i sitt jobb.

Men vi är ju inte alla poliser eller läkare, socionomer eller sjuksköterskor.

Ändå kan vi göra enorm skillnad i någons liv.

Kanske handlar det om att vakna på morgonen och tänka:

jJg är glad och tacksam -  tacksam för de tjugofyra timmar som jag har framför mig.

Tid är en värdefull resurs.

Jag vägrar att låta den lilla tid jag har att bli angripen av självömkan, ångest eller tristess.

Jag kommer att möta denna dag med glädje  - ta emot den som ett tillfälle att vara skillnaden - för någon.

Jag ska leva varje minut som om det är min sista.

Imorgon är idag borta för alltid.

Den här dagen är här och jag kommer att använda det för att älska och ge.

Idag kommer jag att göra skillnad i någons liv!!

Aldrig har Sverige (och övriga Europeiska länder) haft en så stor del av medborgare som är äldre än 65 år.

Och den gruppen kommer att öka ytterligare.

Jag gillar inte uttrycket äldre.

Som ju kom till som ett "snällare"  sätt att beskriva personer som levt länge än ordet gammal.

Jag läste för en tid sedan någonstans uttrycket årsrika personer om den som levt länge.

Det uttrycket gillar jag.

I många år har vi misshushållat med rika resurser som innehas av årsrika personer.

I det läge vi är idag har vi inte längre råd med det.

Egentligen har vi aldrig haft det om man räknar i annat än pengar.

Uttrycket årsrika personer beskriver ju någon som har mycket att dela med sig av.

Dags att inse att det är så.

Och sluta tala om äldre och pensionärer.

Att säga pensionärer är ju bara att benämna personer med det sätt de finansierar sin tillvaro.

Som om vi skulle börja säga löntagare om alla som är i åldern 25 till 65 år.

Ingen skulle komma på den tanken.

Istället för att tala om dessa årsrika personer som ett problem.

Låt oss börja se dem som vad de är.

En tillgång!

En port till det som var - den historia vi alla är ett resultat av men som många av oss knappast hört talas om.