Om det är något vi människor ägnar massor med tid och energi åt så tror jag det är att gnälla.

Idag har jag hört flera klaga på att det regnar.

T'nk om det inte skulle regna?

Då skulle vi snart få problem.

Så sällan vi tar oss tid att tänka "från andra hållet"

Men varje gång vi gör det så förvandlas vanligen vårt gnäll till en eftertänksam tacksamhet.

 Vi kan gnälla om skatterna, matpriserna - att polisen jagar fartsyndare sitället för de verkligt stora brottslingarna-

Ja vi kan ägna massor av tid åt att gnälla över att allting bara blir sämre och sämre.
Och tyvärr tror jag att vi gör det.

Ibland kan vi påverka saker och ting med vårt gnällande och då får man väl säga att det är konstruktivt.

Men det finns en sak vi gnäller om - mer än om något annat tror jag - och det är vädret.
Fullständigt bortkastat gnäll.

Vi kan ju inte ändra på det hur mycket vi än gnäller.

Regnar det så regnar det - och gnäller vi blir vi inte sura bara utanpå utan också inuti.

När jag gick hem tog jag ett hopp från trappen ner i vattenpussarna där nedanför.

Och mindes hur det var - att vara liten och gilla alla väder - madan vattnet stänkte vida omkring, blötte ner mina kläder och någon som såg mig kanske undrade hur det var med ordningen i mitt hjärnkontor.

Nu ligger de kläderna i tvättmaskinen.

Men vad gör det?

Gnäll-lusten är ju helt försvunnen . för  - ja -jag erkänner att också jag drabbades av gnäll-lust ett tag över de gråa skyarna utanför mitt fönster-

Jag fick en fråga häromdagen av en gammal vän som jag inte mött på länge.

Plötsligt - under vårt samtal om allmängiltiga ting - tystnar hon ett ögonblick och så spänner hon blicken i mig och frågar: Du....du är du lycklig?"

"Lycklig - vilket svårt ord - och vilken svår fråga" svarade jag....

Som väldigt ung läste jag - eller eventuellt hörde boktiteln: "Vägen till Klockrike" (Författare är Harry Martinsson)

Så romantiskt namn på en ort och titel på en bok att det gick rakt in i mitt hjärta.

Och så upptäclkte jag när jag hamnade i Norrköping- att Klockrike - det ligger i Östergötland.

Ett helt vanligt svenskt litet samhälle.
Inget Utopia - ingen omöjlighet att bese.

En affär, en busshållplats, några hus där det bor människor.....mer vanligt än de flesta vanliga svenska småorter...

Ibland blir det för oss som för mig och Klockrike.

Vi jagar efter något som vi tror är något annat än vad det är.

Hittar det och blir besvikna...

Men - jag har upptäckt att jag inte bheöver vara besviken - för det finns  något som heter Kornettgården. Den  ligger viiserligen mellan Flistad (ett betydligt tråkigare namn än Klockrike) och Klockrike....men i alla fall.

Underbara samlingar från 50 talet bland annat och café med det godaste kaffebröd som tänkas kan.

Här hittar du en länk

Av någon  anledning var min mor det första som kom i mina tankar när jag vaknade i den ännu svarta morgonen.

Det är 14 år sedan hon gick ifrån oss.

Men i minnet stod hon så levande framför mig.

Hennes ljusa blick- hennes leende....

Vemodet som hon alltid präglades av....

Jag minns inte med sorg...

Jag minns med glädje över den hon var.

Att jag fick vara nära henne hennes sista månader i livet.

Så förvandlas sorgen till en glädje.

När tiden går och den värsta slitande saknaden försvinner - så får glädjen över att man fått vara med om en människa övertaget.

Upplevelsen av att vara så rik därför att hon funnits i mitt liv - och för alltid finns där.

I mitt minne!

Nu ljusnar det utanför mitt fönster och jag önskar DIG en ljus dag!
En dag av glädje över dem som finns i ditt liv - och över dem som funnits...och som inte försvinner.

De bor kvar i ditt minne!

Valtider - och det är ju lika med strider.

Gillar inte denna tiden.

Tycker att man kan framföra det man själv vill göra utan att slå mot andra partiers företrädare.

ganska så fula påhopp ibland kan jag tycka.

Och egentligen - vad slåss man om?

Är det makten som lockar?

För så förfärligt olika problemlösningar presenterar man ju inte.

Samtidigt marscherar främlingsfientliga krafter genom vårt land.

Om våra politiker helt osjälviskt ville Sveriges väl så skulle de gå samman i en blocköverskridande regering.

För att kunna ha krafter av stål att sätta emot dem som inte har en människosyn som harmonierar med de allra flestas.
Dessutom kunde man dela på¨statsministerposten.

Reinfeldt och Löfvèn tillsammans för Sveriges bästa!

Det  ni - det vore  inte så illa.

Tvärtom - det skulle kunna bli riktigt bra.
Och pengarna som partierna gör av med i valstriden kunde gå till något betydligt bättre saker!

Läs gärna iden personligt utlämnande artikeln i Svenska Dagbladet "Är det någon här som är nazist"

Man läser den och känner - detta får inte hända igen!!!!

Men det händer - idag!

Snälla Reinfeldt och Löfvèn - sluta slå på varandra -  låt alla era fina idéer få bli till en ny verklighet - jobba tillsammans för att skapa ett samhälle där ALLA respekteras!
En verklighet där inget barn behöver ha det så illa i skolan som nykomna Negra hade det 1994 i sin klass - i en småstad i Sverige.

Jag tror inte jag är någon naiv romantiker.

Jag tror jag är en längtande realist!

Minns du att jag skrev om hur många grejor vi slängde under juli.

Om inte hittar du inlägget här

Har fakltiskt hållit räkning på balansen även under augusti.

Lättast är det på inköpt för det är inte en enda pryl (förutom mat och liknande förbrukningsartiklar)

Slängda saker under augusti var 291.

Så det börjar bli ganska tomt på allt det där som "skulle vara bra att ha någon gång" men ändå bara låg och tog upp plats.

Och jag instämmer i vad min man sa: För varje pryl man gör sig av med känner man sig lättare och friare.

Nu vet ni ju förstås att vi ska flytta från vårt hus.

Det skriver jag om här

Men vi har lovat oss själva att även sedan vi flyttat fortsätta med denna balansräkning.

En händelse idag fick mig att hamna i funderingar om det är dagens unga som som har det väldigt bra - eller om det var vi som hade det bättre än vad de har idag.

De flesta av oss använde inte ordet stress i vårt dagliga tal, vi hade knappt hört talas om det - även om vi ibland sa att vi hade bråttom.
Men det är något helt annat än stressad.

Var vi på stan och ville någon något fick vi leta upp en telefonkiosk

Vi cyklade (eller åtminstone jag - jag tror flera med mig) en halvmil för att köpa en glass eller en varm korv.

Vi hade aldrig hört ordet kebab.

När vi åkte bil gjorde vi det utan säkerhetsbälte - även om det höjdes ett  och annat varnande ord.

Behövde vi sommarjobb hade vi tre jobb att välja på.

Vi slog upp det vi ville veta i uppslagsböcker.

Internet var något vi knappt hört talas om..

Så inte kunde vi skicka i väg några rader med epost.

cka i väg några rader med e-post.

Brevpapper och penna och frimärke måste vi - och plita ner det vi ville ha sagt...och så var det hos mottagaren så där en två dagar efteråt.

Vi pratade mycket med varandra.....telefonen hemma gick varm efter skolan....

Vi träffades också mycket i verkliga livet.
Inte bara i skolan - utan vi stack hem till varandra.

Idag går det så snabbt....slå några slag på tangentbordet- uppgiften finns där...hala upp mobiltelefonen...och i nästa stund har man den man vill tala med på tråden.

Idag har vi fått massor av hjälpmedel för att spara tid - men aldrig har vi väl varit så stressade.

Tänk om tid mest är en upplevelse.

Tänk om vi egentligen har lika mycket tid idag!

Och - om vi hade tid till allt detta då - vad gör man då av all tid idag?

Sakta kommer ljuset utanför mitt fönster.

En ny dag gryr!

Hur kommer den att bli?

Ska vi få regn eller ska solen smeka oss?

Svårt att se i den här tidiga timman.

Men härligt att veta att denna nya dag är en ny början.

Det som hände under gårdagen kan inte längre  påverkas.
Och tänka på att den här nya dagen kan leda till stora förändringar på så många plan – på de plan man tillåter dem att ske.
Att den nya dagen är en dag där nya vanor kan skapas.

Nya vänner hittas.

Nya sidor utvecklas hos oss själva.

Önskar DIG en fantastisk dag!

Det är du verkligen värd!