Vi ska vara rädda
om varandra -
om vår vänskap
våra möten i visor
i ord och tankar
även de outtalade
det knappt medvetna
i ett stråkdrag
i ett hjärteslag
i en trasig värld

Vi ska vara rädda
om varanda -
rädda om livet
det icke födda
det sköra livet
som ska blomma
en sommarmorgon
och lägga sin krans
på vår längtans
dolda gravar

Vi ska vara rädda
om varandra -

Birger Franzen

Varsamt far i bygd och mark

skada icke kådig bark

Riv ej björkens vita hud

stör med skrän ej skogens ljud.
Bort med skräp och matsäcksrester

städa efter er- ni gäster

I naturens helgedom

slövla icke blad och blom
Tänd ej eld- men om du tänder

släck var glöd i kol och bränder

Låt ock bli att simpelt rita

plank och vägg med kniv och krita

skona det som annans är

aktaallt som minne bär

Karl-Erik Forslund skriven 1915

En dikt att tänka till av....

Om jag verkligen brydde mig om dig
skulle jag se dig i ögonen när du talar till mig
skulle jag tänka på vad du säger,
snarare än vad jag ska säga när du slutat
skulle jag höra dina känslor tillsammans med dina ord

Om jag verkligen brydde mig om dig
skulle jag lyssna utan att försvara mig
skulle jag höra utan att bestämma om du har rätt eller fel
skulle jag fråga dig varför
och inte bara när och var

Om jag verkligen brydde mig om dig
skulle jag släppa in dig bakom mitt yttre
skulle jag berätta för dig vad jag hoppas,
drömmer, fruktar, lider av
skulle jag berätta när jag gjorde bort mig
och när det gick bra

Om jag verkligen brydde mig om dig
skulle jag skratta med dig men inte åt dig
skulle jag tala med dig men inte till dig
och jag skulle veta när det är tid att vara tyst

Om jag verkligen brydde mig om dig
skulle jag inte klättra över dina murar
skulle jag vänta utanför tills du släppte in mig genom porten
skulle jag inte låsa upp dina hemligheter
skulle jag vänta tills du gav mig nyckeln

Om jag verkligen brydde mig om dig
skulle jag älska dig i alla fall
men jag skulle be om det bästa du kan ge och
försiktigt dra fram det ur dig

Om jag verkligen brydde mig om dig
skulle jag lägga handboken åt sidan och lämna
mina lösningar hemma,
förställningarna skulle upphöra
Vi skulle vara oss själva
Okänd poet

Igår kväll skickade jag en ängel
att vaka över dig men
den kom tillbaka tidigare än väntat så jag frågade varför och den svarade att änglar inte vakar över andra änglar...
Nyckelpigan

Ta emot
En gång blir jag den jag är.
Den jag är i din tanke med mig.
En gång---

Jag tänker mig att det står folk och säger:
vi har väntat på dig.

Men du,
du nöjer dig inte med att öppna dörren,
du ropar något om fest,
du kommer ut på trappan och ser dig omkring,
du är upprörd,
du springer mot mig,
du börjar leta i fickan efter något,
det är en näsduk,
du ska torka bort våra tårar, dina och mina,
jag ska få se dig.
1 Joh. 3:2

För dom som frågar
Vad kan du vara annat än famn
i denna förbannade värld med juveler på gripklorna
vad kan du vara annat än bröd själv
bland dom som bara vet hur stenar ser ut
och frågar om vin: vad är det?
Han har ju bara dina händer att uttrycka sig i
Han har ju bara din kropp att bli verklig i
som vinden har träden vill han ha dig
vad kan du vara annat än hans famn själv
för dom som frågar: hur är den.
Joh 15:12

Ta av dej dina skor
Ta av dej dina skor
skor är till för dom hårda
för framstegarna
Ta av dej och gå ut under
himlen
släpp dina förbehåll och lägg dom bakom dej
din verklighet har för små skor
den skyddar dej mot hemligheterna
Tro är kanske att våga
möta det som är annorlunda
glädje är kanske att vara med där
någonting händer
som är större än våra förbehåll
Gud är kanske en hemlighet
som Jesus avslöjar
Dan 2:28
Ylva Eggehorn

Fräkenkind med tagelborst,
grönöga ditt blåöga inom.
Lager av bubblor spinner dej runt runt,
pratar vi eller hur var det nu,
du finns inte där;molnbarn.

Du är jordfast bara väldigt,väldigt lite
så du kan diplomera vardagen.
Kotrygg, låtsas vingspets skulderbladstunna du.
Älskling.
Orosvännen du bär fast förankrat,
försöker lätta, vingpröva.

Håller hand om rygg alltid,
men flyg hellre högt än lågt, våga.
Smutsfot, det glittrar alltid, grönt.
En ständigt pågående komedi, väcker liv.
Du är liv så fullt.

Skrapsårsknä och pannplåster,
vilar i mina armar, liten liten.
Många namn älskling vill jag dej,
du med sol i magen & jag blåser vind i ditt hår,
ta fart fort.

Blåcykel-fart över grushåliga vägar,
inte rakt eller lättnavigerat men trampa
för allt vad du är värd, värdefull, du.

Nyfiken Grön vill jag ge dej inga fullständiga svar,
liv, du, på andra planeter
Gud och finns det någon längtan.

Ser ben,
boll
dans sparkar, springer lever ut utan förbehåll.
Du är förbehållslös från sekunden där
i fyran du berikade.

Bara människa inte så svårt,
inte så märkvärdigt men ändå,
min fräkenkind med tagelborst och grönglitter.

Märkvärdigast av alla. 

Marion W

Vill du läsa flera dikter av Marion?

Du hittar dem här.

http://poeter.se/viewText.php?textId=661651

 Johan kunde allt om traktorer
hur de fungerade och hur de såg ut

han kunde rassla liv i motorer

som många trodde var alldeles slut.

Han såg tydligt skillnaden på vete och råg

och namnen på korna de kom han ihåg.

Många verktyg han med lätthet hanterade

och folk som såg honom blev smått imponerade.

Sen började han i skolan, han fyllde ju sju

och lära sig att läsa skulle han nu.

Men bokstäverna va ju lika som bär
bara streck och så bubbler här och där.
Råkade han lyckas få ett L till ett T
begrepp han inte mycket av det
för i hans språk fanns det inte med
.Om allt det han kunde var det ingen som fråga
och berätta om något inte han våga.
Det gick trögt när han läste och trögt när han skrev
då fick han genast stämpeln: en "svag" elev"!
Runa Sundhi

Min älskade unge...
Du sover,
jag hör dina andetag,
lyssnar.

Jag har ditt ansikte
inpräntat i mitt minne,
du finns i mig.

Alla tankar
du fått mig att tänka,
alla känslor
du fått mig att känna,
har jag gömt i mitt hjärta.

Du har fått mig att längta,
du har fått mig att le.
Du har fått mig att sakna,
du har fått mig att inse,
att livet i sig är inte så stort.
Det är vad vi gör med det
som har betydelse.

Vet du vad du betyder för mig?
Jag står vid din säng
och ser dig sova,
så fridfullt,
ett flyktigt leende på dina läppar.

Du finns hos mig var natt,
jag vet vem du är.
En ängel,
en skatt,
mitt hjärta,
min själ.
Du ockuperar mig,
jag blir aldrig densamma igen.

För den kärlekens skull,
för dig och mig,
så orkar jag lite till.
Jag vill aldrig ge upp.

Du är här för att stanna
och jag står vid din sida.
När du lämnar mig sen,
för att pröva dina vingar,
så finns jag fortfarande kvar här.
Jag lämnar dig aldrig.
helene