Jag väntar och väntar,
förbereder och planerar,

skriver listor och rangordnar.

Till vilken nytta?

Jag skyndar mig
och jobbar undan
för att få mer tid imorgon.
Men fritiden jag vinner fyller jag med ännu fler förberedelser så a
tt jag ska hinna förbereda ännu mer i övermorgon........


Medan livet springer förbi mig
så skriver jag listor på vad jag ska göra

när jag får tid över.

Min vän Marianne

Må du få lagom med sol för att bli på gott humör.

Må du få lagom med regn för att uppskatta solskenet.

Må du få lagom mycket lycka för att hålla humöret uppe.

Må du få lagom mycket smärta för att uppskatta alla små gädjeämnen i livet så mycket mera.

Må du få lagom många framgångar för att känna dig nöjd med livet.

Må du få lagom många förluster för att kunna uppskatta allt det du har.

Bob Perks

Ni har säkert läst den här lilla tänkvärda diktberättelsen förr.

Jag har gjort det i alla fall- och kom på att jag hade den på min gamla blogg som jag har stängt och som snart försvinner ut i cyberrymden - ville föreviga denna och dela den med er alla.

En gång för länge sedan, var ett barn färdigt att födas.

Det lilla barnet frågade Gud:
"De säger att du sänder mig till jorden imorgon, hur ska jag kunna leva där,
så liten och hjälplös som jag är?"

Gud svarade:
"Bland många änglar, har jag valt en åt dig.
Din ängel väntar dig, och kommer att ta väl hand om dig.

Det lilla barnet fortsatte:
"Men säg, här i himlen behöver jag inte göra någonting annat än bara skratta,
sjunga och vara lycklig.

Gud sa:
"Din ängel kommer att sjunga för dig och hon kommer att le åt dig varje dag.
Den kärleken kommer att göra dig väldigt lycklig.

Åter igen frågade barnet:
Hur ska jag kunna förstå vad människor säger mig,
då jag inte kan språket?"

Gud förklarade:

Din ängel kommer att säga de vackraste ord du någonsin
hört, och med mycket tålamod och omsorg kommer hon att lära dig att tala.

Men, vad ska jag göra om jag vill tala med Dig?" undrade barnet bekymrat.

Gud log och sa :
Din ängel kommer att knäppa dina händer små, och lära dig att be.;

Barnet funderade en stund, tittade upp på Gud med en bekymrad min.
Jag har hört att det finns många dumma människor på jorden, vem ska skydda mig?

Gud svarade:
Din ängel kommer att skydda dig med sitt eget liv.

Barnet tittade på Gud och sa:
Jag kommer att sakna Dig, och jag blir sorgsen då jag tänker på att jag inte
kommer att se dig något mer......

Gud sa med lugn stämma: "Din ängel kommer att
berätta om Mig för dig på många sätt, och jag kommer alltid att finnas vid din sida,
mitt barn.

Det infann sig en fridfullhet i himlen men sakta hördes
avlägsna röster från Jorden, varpå barnet skyndsamt frågade: "Gud, om det är
dags för mig att lämna Dig nu, kan du säga mig vad min ängel heter?

Gud svarade med ett leende:

Hennes namn är inte viktigt, du kommer helt enkelt att kalla henne för .......Mamma

Så kom ni då till oss ni älskade barn
och grep våra hjärtan med kraft.
Med ens fick allting mera mening
långt mer än det någonsin haft.
Ni ler så ni strålar, er själ lyser klar.
Ni fångar all ömhet omkring.
Små fötter och fingrar, er hud och er doft,
så underbart skapat allting.
Ert liv ska vi följa och finnas för er
och dela er glädje och sorg.
När skuggorna hotar ert solsken,
är vi er tryggande borg.
Nu vill vi visa för vänner och släkt,
den gåva vi fått att bevara
små barn att älska och skydda från ont,
en lycka för stor att förklara!

Jessica Nilsson

Du är en sån där ljuspunkt
en liten guldkant som gör mina andetag smålyckliga
Du är en chokladbit då världen känns besk
en sån där oförklarlig liten påverkande faktor
som gör att man kastar sitt paraply
och hoppar i vattenpölarna
Du är en sån där fabriksägare
som producerar vanliga ord med någonting extra
som föder busiga leenden i en liten flicka
Du är en förklädd prins, en riddare i fleecejacka
en sån där som bara finns i sagorna
och du sprider den där magiska sagokänslan
som får ögon att glittra
Du är en stjärna på natthimlen
en sån där som verkar finnas på exakt rätt ställe
en sån där stjärna man lägger märke till
fastän det finns tusen andra runt omkring
Du är en brottsling med gott hjärta
som föder vårkänslor i vinterflickor
du skapar olagliga leenden
på blåfrusna vinterläppar
Du är skrämmande nära och tragiskt långt borta
Du är orsak till så lite men ändå så mycket
Du är för mycket fast du inte är någonting
och jag bara ler
Okänd poet

Längtan tillbaka
släcker ej min törst
minnen och saknad,
nuet kommer först

NU lever jag
livet är skönt
klaga kan man alltid
intet är det lönt

Längtans blåa blomma,
vissnat har i vas
Drömmar som man drömt
har ofta gått i kras

Backen sluttar nedåt,
jag bromsar men det slirar
min längtans blåa blomma
kring navet sig virar
Okänd poet

natten är ett täcke i sig
som kväver min längtan
när regnet har börjat falla
är mina ögon
fortfarande lika torra
som då när jag bodde
i din avgränsande öken
i vilken jag aldrig lyckades
finna mod att andas
Liza

Gnistrande knarrande skare hård. Ensam, ensam är nattens rymd över vita vägar. Mig fyller bister törst till vinterrymden. Springer du snart ej för foten upp, djupa jordkalla vatten, värld som ibland mig isat, du starka mörker som min stjärna gömmer? Då skall du hisnande hårt och rent dränka ruttnande lögn som fordom du skonslöst gjorde. Var är du, bittra hav av is och sanning?