Hon går under namnet fru Sladder
en kafferepstant av format.
till varje intrig står hon fadder,
med elakt och lögnaktigt prat.

Om allting hon vet att berätta,
en levande nyhetscentral,
och alltid finns öron att mätta,
med simpelt och giftigt förtal.

Så fortsätter människojakten,
var dag av en vit kannibal,
och sen följer människoslakten,
då pratkvarnar gnisslar och mal.

Men även Guds kvarnar de mala,
på sådd följer skördar till slut.
En dag skall "Fru Sladder" betala,
den räkning hon själv skrivit ut".
Okänd poet

Ensam har du vandrat som den enda i ditt slag

Du hittade en annan som var prickig: Det var jag

När jag talar tar du in varenda tanke, varje ord

Du följde mina tankar, du nickade, förstod

Min kropp som varit fängslad i många kalla år

Väcktes av din närhet. Den läkte många sår
Okänd poet

Om en droppe vatten var en kram
skulle jag ge dej havet
Om ett moln var en puss
skulle jag ge dej himlen
Och om kärlek var värme
skulle jag ge dej solen
Okänd poet

Vem är min mor och min far?

Vem är min man och mitt barn?
Vem är min syster och bror?
Vem är min vän?

Inte den som håller mig fast

och säger: du är min!
Inte den som anklagar mig

som tror sig kunna överblicka mitt liv

och kunna vara min domare.

Ingen känner min väg

Ingen enda

Inte heller jag känner den -
men den blir synlig för mig
medan jag vandrar.

Mitt hjärta springer den till mötes

som önskar utan att kräva

och delar sitt lidande med mig

utan att hota och pressa mig.

Jag finner ett hem hos den

som vill ha mig sådan jag är
med de livssammanhang som är mina

och de människor som tillhör mitt liv.

Bara den kan jag leva nära

som bejakar att jag drar mig undan

Bara den kan jag anförtro mig åt

och tala till från mitt innersta

som är trygg inför min tystnad

och det som inte kan delas.

Den som hävdar sin rätt till mig

dödar min glädje

kväver min kärlek

tar mitt liv.

Från den människan går jag bort

även om hon skulle vara

min mor, min man, mitt barn...

Ingen har någon rätt till mig

Ingen enda

Ingen ska ta mitt liv ifrån mig

Det jag ger

ger jag av fri vilja

när min tid är inne.

Den som tar
hindrar mig att ge.

Den som kräver min kärlek

hindrar mig att älska

Den som tar mig

mister livet.

Men den som litar på livet

ger min kärlek vingar

Livet

som inte kan fångas och styras

som är frihet och vind

och färdas sin egen väg.

Jag är ett vindens barn

som inte kan fångas

levande.

Jag är en grå liten fågel

som förstummas i fångenskap

och dör.

Men i frihetens rymd

och nattens tystnad

sjunger jag lycklig

utan att bli trött -

som lärkan, min syster

och broder näktergal

Margareta Melin Ur boken "Vara den jag är"

Vi är blommor driv oss varsamt. Vi är jordens hopp.
Låt oss växa vilda och få gå i knopp.
Vi är blommor, bryt oss inte. Gränslös är vår glöd.
Låt oss växa fria utan våld och död.
Ge oss mod att våga glädjas, glädjas tusenfallt.
Lita på oss ge oss värme för där ute är så kallt.
Vi är barn och vi är många, vi är jordens salt.
Lyssna till oss vi är starka vi kan allt, ja vi kan allt!
För mig okänd poet

Att älska är livets mening
att bortom oss själva se
att taga emot och lära
att taga emot och ge
att öppna hjärta och sinne för allt som är skönt och gott
och låta det lysa och värma
varhelst vi vår uppgift fått.
Må aldrig vi mista förmågan
att bortom oss själva se
att kunna motta och växa
att kunna älska och ge

 Rut Bucht

Vid varje steg mina fötter når marken
Vattnet söker sig ner mot ytan och bryter
Vågen sköljer över varje sten i strandens bryn

Arvet från min far växer och gör mig stolt
För min son sover i min famn och jag blir varm
Varje dag möter vågen som bryter framtiden

Alltid är mitt innersta det som är det yttersta
Okänd poet

Lyssna noga till de orden!
De rymmer ditt liv
och mera därtill.
Det är en del av ditt arv
och äger din framtid.
Gå därför varsamt fram i livet
och tag ingenting för givet!
Det är din tid här och nu
och för denna ansvarar du.
Var tacksam för det liv du fått;
be Gud om kraft att göra något
gott!
Vi lever aldrig enbart
för oss själva.  
Okänd poet