Direktlänk till inlägg 7 april 2008
De flesta av oss har varit med om att vi tänkt på en person som vi inte träffat på länge, och som vi sedan möter runt gathörnet eller som vi blir uppringda av bara ett par minuter senare.
Man frågar sig alltid hur det egentligen är möjligt och vilka trådar som egentligen förenar oss.
Sista tiden har jag varit med om ett par såna händelser.
Här i vår stad har vi ett par vänner som vi hållit ihop med i vått och torrt i drygt tjugo år.
Som säkert alla som följer bloggen märkt var vi i Stockholm förrförra helgen.
Vi var på Ulriksdals trädgård och hittade en clematisblomma vid namn Pixie.
Men innan vi kommit så långt -just lämnat bilarna, maken, dotter Martina med baby Pixie, dotter Wanda med livskamrat och son Benjamin med sin flickvän - vi går där och samtalar- om vem- jo just om dessa vänner.
I nästa ögonblick hör min man och jag någon bakom oss ropa våra namn.
Och gissa vilka står där.
Jo våra goda vänner från Norrköping.Dem vi just pratat om.
Ingen av oss visste att de andra skulle till Stockholm den helgen.
Idag när jag gick hem gick jag och tänkte intensivt på en vän jag hade när jag bodde i Stockholm.
Vi har tappat kontakten för så där en femton år sedan.
Plötsligt hör jag någon ropa på mig.
Ni vet säkert vid det här laget vem det var.
Ja just det.
Denna vän.
Lite rynkigare var vi båda- men vi kände igen varandra.
Det blev förstås en improviserad fikastund på stan.
Jag har inget svar på att det blir så där ibland.
Men skulle tycka det vore kul om ni kommenterade med att berätta om liknande händelser ur era liv!
I
Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | ||||
7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | |||
14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | |||
21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | |||
28 | 29 | 30 | |||||||
|