Tompa

8 september 2010 17:20

Visst är det en tragedi.. Och det är väl en naturlig reaktion att skylla på "samhället" som inte gav den hjälp som behövdes. Men det är mer komplicerat än så - detaljerna vet vi förstås inte, men ville Jessica ha vård? Ska vi tvångsvårda självmordsbenägna? Vem ska besluta om det? Själv upprör jag mig en del över föräldraskapet som inte kände till att hon inte gick till skolan "för skolan kontaktade inte henne". Alltid någon annan som gjort fel...

Kaela

8 september 2010 19:25

Om skolan inte slår larm och det inte finns synliga anledningar till att misstänka något så tror nog inte föräldrar att barnet skolkar.

Ha det gott!

Lisa Olveby

8 september 2010 17:29

Hej, tack för att du länkar i din blogg, blev glad över det och att våran historia berör, jag hoppas att våra folkvalda får upp ögonen för den stora tragedi som finns idag med alla självmord som faktiskt ökar.

Det är som du säger, det svåraste av allt men det måste gå för främst de andra barnens skull men det är svårt, mycket svårt.

Kram

Kaela

8 september 2010 19:24

Jag kan bara tänka mig Lisa, hur svårt det ärhar en dotter som idag är vuxen...men som balanserade på självmordets brant flera år under sin tonårstid....skör är hon även som vuxen...en stor varm kram till dig.
Du stannar i mina tankar!

Lisa Olveby

8 september 2010 21:22

Känner att jag skulle vilja svara på Tompas inlägg.

Jessica hade ingen bra relation till sin pappa, vi är frånskilda sedan hon är 1 år, han har henne varannan helg fram tills hon är 7 då han börjar med droger och blir utkastad från sitt nya hem, Jessicas 3 år äldre bror har aldrig velat ha med sin pappa att göra så han såg mycket av våra bråk. Och därefter varit rädd för pappa. Min nya man kom in i bilden när Jessica var 3 år och han har varit som deras pappa.

Från att Jessica är 7 år så har hon endast sporadisk kontakt med pappa, han kan ju inte ta han om henne och lillasyster hon har på pappas sida då han vistas in och ut på psykvården för missbruksproblem. Jessica har aldrig varit den som gjort saker hon inte fått, väldigt noga och försiktig, när jag inget hört från skolan som signalerat dåligt så blir man besviken, när vi fick rätsida på de första problemen så sköttes allt bra. Men i 9an började allt igen, jag såg till att få mail av lärarna varje vecka där de skulle redovisa för mig om hon hade sen ankomst och om hon skolkat, till slut fick jag reda på hur varje dag varit då lärarna och jag tyckte det var skönt att veta. Jessica visste om detta och skärpte sig. Så vi gjorde vad vi kunde. När sedan vi inte kunde hjälpa henne mer så överlämnade vi till bup, felet de gjorde är var att inte ta kontakt med läkare som vi trodde de gjort och som de borde ha gjort. Vi anmälde till HSAN och de blev fällda, Länsrätten hävde beslutet med hjälp av länsrätten, vi överklagade och kammarrätten beslutade att de ska ha sin erinran.

Jag önskar jag kunde säga att alla andra gjorde fel. Skolan gjorde fel om inte rapporterad från början, jag hade ingen anledning att misstro henne, men jag gjorde också något åt det då jag hade till slut både daglig och veckokontakt med lärarna. Vi överlämnade till bup som kan sin sak, de kontaktade aldrig någon läkare så där är det deras fel.

Visst har vi som förälder också gjort fel, kankse inte hade tillräckligt med tid, kanske sa fel saker i fel situationer men när vi inte kan mer så överlämnar vi til de som kan, hade de tagit henne på allvr så hade hon säkert levt.

Hoppas du fick en liten inblick i det hela.

Kaela

8 september 2010 22:07

Lisa, det finns ingen enda förälder som gör allting absolut rätt år efter år!
Du har kämpat så långt man någonsin kan begära!
Hoppas Tompa läser detta långa starka inlägg -och svarar.

Jag skickar många varma tankar!!

Janne

9 september 2010 00:30

Det är inte samhällets fel om samhället är staten. Det är människornas fel. Människorna som sätter upp sociala regler för hur man ska se ut och vara för att accepteras, kunna få en partner, få känna sig omtycket osv. Det är människor som får andra människor att må dåligt. Och det är något vi borde börja tala mer om. Rösta på Kd så kanske det händer något på den fronten!

Kaela

9 september 2010 05:40

Du har rätt i att människorna sätter upp orimliga regler gällande utseende med mera - men oavsett det så ska den som behöver psykitrisk hjälp kunna få det direkt om det är ett gott land att bo och leva i.

Och vem är det som ska se till att vi har möjlighet att få hjälp.
Politikerna...ja...men du har också rätt i att det är vi som väljer politikerna -även om du säger det på ett annat sätt.

Ha det gott Janne och lev väl!