Tänk att gå till ditt dagliga arbete och ALLTID och då menar jag ALLTID behöver vara på allra högsta topp.
Vara den som är helt ansvarig..
Vara den som ska möta alla de som kommer till verksamheten, le mot alla, se alla, möta alla, lyssna på alla..
Alltid vara käck och trevlig även om du inte känner dig det.
Vara den som får ta i ALLA problem, vara den som måste reda upp ALLT. Vara den som måste ordna med ALLT.
Vara den som måste ta i ALLT.
Samtidigt vara den som är ansvarig mot styrelsen...ansvarig mot sponsorer ansiktet utåt mot andra organisationer och frivilligarbetarna och kanske framför allt mottagarna- de som behöver en insats från våra frivilligarbetare.
Vara den som vissa tror är av stål..och som vissa tror har svaret på allt..
Tänk dig att vara den som ALLTING HÄNGER PÅ.. om du är sjuk så måste verksamheten stänga..
Välkommen till min verklighet... till ett jobb som jag älskar av hela mitt hjärta - där jag stortrivs...men som också gör mig otroligt trött mellan varven.
För närvarande finns en tjej på lönebidrag ett par timmar på förmiddagen för att ta telefonen.
Men - när man har lönebidrag är man ofta sjuk .
En hjälp är det dock, som gör att jag (när hon är här) hinner det jag måste.

Malo
15 juni 2012 00:23
Hej Kaela!
Ja, jag försöker tänka mig in i att ha ett sådant arbete som du beskriver att du har. Och så har du dessutom en sådan här hemsida (som jag precis upptäckt!)där du visar hur mycket du bryr dig om andra och tar dig tid till att svara med hjärtat på rätta stället. Det finns sådana som du, jag har noterat det, sådana här i världen som bär mycket för andra och som orkar och klarar av detta, förhoppningsvis utan att duka under själva. Jag har ibland undrat, när jag ser en sådan människa i verksamhet, - Och vem hjälper hjälparen? Var får hon/han sin avlastning? Jag kan tänka mig att det efter vissa dagar känns mycket tungt och tröttsamt, med allt ansvar och ibland kanske med motgångar. Jag har en vän som arbetar så, han är egentligen aldrig ledig och ibland ser jag att han är nära en gräns. När jag kan brukar jag försöka tänka ut stolligheter för att få honom att skratta och tillåta sig vara bara vanlig människa. Små oskyldiga skämt bara. Jag ger honom också komplimanger som - Stör? Du kan aldrig störa mig! Du är en skänk från ovan!
På så vis försöker jag visa min uppskattning å allas vägnar. Det är sådana människor som bär världen framåt och ger andra hopp och ork att leva. Sådana människor har hela boken full med guldstjärnor! Lova att du tar ledigt ibland bara, så att du hinner fylla på nya kraftreserver. Tack för att du finns!
Kaela
15 juni 2012 06:01
Tack för dina jättefina ord malo.
Ja, du har helt rätt!
Det svåra när man hela tiden möter behov - är att inse att man själv inte är gjord av stål - och ge sig själv möjligheten att släppa taget nu och då!
Tack för att DU finns!
e-k
15 juni 2012 09:26
Tack för att du delar med dig av din verklighet. Känner mellan raderna att det ger dig otroligt mycket och därav att du orkar GE så mycket själv. Jag hoppas att du lärt känna din kropp, lyder den, sätta gränser för dig själv och att du lärt dig säga NEJ också.
Stor kram
http://www.steeperz.com
Kaela
16 juni 2012 07:52
Jag är lite dålig på att säga nej - men jag blir bättre och bättre....
Tack för dina fina ord!
En stor kram tillbaka!