Jag sitter fortfarande kvar på jobbet.

Vilar hjärnan en stund ifrån Årsberättelsen som jag arbetar med.

Genom att titta in på bloggplasten berätta om en härlig kvinna jag mött idag.

Jag var inbjuden på hennes 100-års kalas.

Hon berättade för mig att hon aldrig förr i hela sitt liv haft ett födelsedagskalas.

Hon har inte tyckt att det var så mycket att bry sig om att man fyllde år.

Men nu - när jag fyller tre siffror sa hon- då måste det bli lite tårta.

Hon berättade om ett långt och strävsamt liv.

Hon föddes - som hon uttryckte det - som statrunge.

Jag var tvungen att påminna mig själv om att statarsystemet avskaffades först 1945!

Då var denna kvinna redan 30 år.

Hennes föräldrar fick aldrig njuta av "friheten".

De dog 1942 och 1943.

Men redan då var det ju på tillbakagång, detta hemska system som kom igång under mitten av 1700-talet och började under 1800-talet göra torparna överflödiga, även om systemen fanns kvar parallellt under lång tid.

Tänk så långt vi kommit från detta som närmast är att likna vid slaveri.

Och ändå är det inte alls så väldigt länge sedan.

På bilden nedanför här ser du svenska statare, fotograferade av Gunnar Lundh.

Att vakna av att ljuset sipprar in genom de fällda persiennerna  - och klockan visar på strax före 06.00, det är helt underbart!

Ljuset har återvänt...det som vi längtat efter under de mörka vintermånaderna.

Livet känns genast lättare.

I det sköra ljuset bor ju också förväntan inför sommar och sol och värme.

Förväntan och längtan är två ord som vi alla har något slags förhållande till.

Ibland är det kanske förväntan  som är det allra bästa..

Att - som nu - ha vår och sommar framför oss !

Både vår och sommar blir självklart när det väl är här.

Just nu går  vi litet grand omkring och väntar på ett under.

Cabriel och Rafael har namnsdag idag och jag gratulerar   

Likaså ett varmt grattis till dig som fyller år   

Så ett tankeord att ta med oss in i denna ännu helt nya dag.

"Var inte rädd för att använda de talanger du har, för tänk så tysta skogarna skulle vara om inga fåglar sjöng förutom de som sjöng bäst.”
- Henry Van Dyke