En rörande artikel i Aftonbladet handlar om det lilla fölet som miste sin mor, bara en vecka gammal!

Och om hur hon fick en fostermamma genom att ryttarna i det stall där fölet föddes och fanns lade ut en efterlysning på Facebook.

En tröst blev förstås fölet för sin nya mamma som hade mist sitt föl.

Många känner sig som offer för sina känslor.

Och visst händer det för oss alla ibland att vi fastnar i att vara sura, ledsna eller allmänt gnälliga.

Kay Pollack har skrivit en bok som heter "Att välja glädje."

Titeln kan ju verka något provocerande den dag när man vaknar och ska på utflykt och upptäcker att regnet öser ner.

Eller när man får veta att man är övertalig på jobbet.

Inte så lätt att tro att man kan välja glädje alla gånger.

Ändå anser jag att Kay har rätt.

Man kan faktiskt välja glädje!

Och jag tror fullt och  fast att en av de bästa vägarna till glädje är att hjälpa.

Jag vet att det kan låta provocerande - men jag ser det gång på gång bli sanning.

Ingen av oss kan göra allt men vi  (de flesta av oss) kan göra mer.

Och vi kan göra det nu. Gå inte och vänta på att det ska kännas rätt.

Börjar vi hjälpa blir våra liv mer meningsfulla, och sannolikt lyckligare också - vilket gör oss gladare.

Vem ska vi hjälpa då?

Den listan kan faktiskt göras hur lång som helst.

Grannen, vännen, någon som vi inte känner idag men som vi kan få möta genom olika organisationer.

Kanske en gammal människa som sitter vid sitt fönster i sin rullstol och längtar ut i försommaren.

En promenad är ouppnåelig - men du och jag kan göra den möjlig.
Och gissa om glädjen porlar inom oss när vi ser glädjen hos den vi "hjälper".

Vi får en underbar gentjänst - vi blir glada!

Själv är jag innerligt glad och tacksam för att jag redan som mycket ung fick förmånen av att möta en människa som lärde mig mer om livet och hur vi ska förhålla oss till det än kanske någon annan människa gjort.

Jag skulle sitta respiratorsvakt hos en kvinna.

Hon kunde inte röra sig överhuvutaget.
I 19 år hade hon legat bunden vid den apparat som höll henne vid liv.
På tröskeln till vuxenlivet blev hon påkörd när hon var ute och cyklade.

Jag förväntade mig en förgrämd och deprimerad person.
Men möttes av ett par leende varma ögon när jag gick fram till hennes säng.
Den natten var en lektion i livskunskap för mig.
De första ord hon skrev på sin kommunikator - (bokstäver på en tavla där hon genom en pinne i sin mun pekade på bokstav efter bokstav) var orden: "Hur mår du?"

Jag svarade "bra" medan tankarna och funderingarna korsade min hjärna.

Hur bara orkade hon?

 När det var dags för mig att bytas av för rast. viskade den som kom i dörren...."detta är min vaknatts höjdpunkt - att få sitta här hos Anna en stund - och bli glad"

När jag sa adjö till henne den morgonen skrev hon: Tack för att du kom till mig, det var roligt att lära känna dig."

Den kvinnan lärde mig att man kan välja glädje i stort sett hur livet än ser ut.

Många många gånger under livet har hon kommit till mig på minnets stigar och påmint mig....var glad!

Jag fick den fantastiska lektionen......Det var inte jag som hjälpte henne. Det var hon som hjälpte mig!

På konfirmation i Göteborg

Om givmildhet vore en varelse, skulle den vara vackrast av alla.

Jag tror att ovanstående mening är ett ordspråk !

Eller klokt citat av någon som jag inte vet namnet på.

Hur som helst - jag tror att det är sant.

Givmildhet är ett underbart vackert ord.

Men om möjligt en ännu vackrare företeelse.

Givmildhet - tror jag man kan säga -hänger litet grand samman med tacksamhet.

Min tacksamhet över att jag är så pririterad att jag får äta mig mätt, har kläder att ta på mig i alla väder, ett jobb som jag älskar, gör mig givmild.

Jag vill dela med mig till den som dragit en sämre lott.

Så tänker de flesta av oss tror jag.

Om man nu inte är så korttänkt att man inbillar sig att man själv på något outgtundligt vis har förtjänat att ha det bra.

Ingen förtjänar det skulle man kunna säga.

Men man kan också säga att alla förtjänar det!

Och det måste inte vara pengar man är givmild med.

Kanske är det oftast inte pengar i vårt land.

Men tid....tid för en ensam person....uppmuntran och beröm - om vår givmildhet får flöda på det iområdet kommer det att hända mycket positivt runt omkring oss.

Min kära lillasystet gifter sig på Boda hantverksgård i Sigtuna.
God bless the combination!!

Ett bra sätt att få njuta av rosorna ytterligare en eller två dagar

Även ikväll en ensam kväll i övernattningslägenheten. Men jag har TV och en mysig soffhörna. Önskar Dig en god natt!

Det är inte
den färdiga människan

som är hel

det är
den kämpande anden

alltid på väg

för upptagen

för att fundera på

om hon är lycklig

som nått den fulla helheten

och döden möter hon
med handen full

av livets verktyg

Kaela