Är du kvinna och anser att jämställdhet är självklar?

Då kan det vara bra att komma ihåg några milstolpar på vägen dit för Sveriges kvinnor.

Vi som förfasas över kvinnoförtryck i andra länder - är vi framme?
Har vi total jämlikhet?

Och kasta gärna en blick bakåt....och tacka Gud att du inte är din mormorsmor.

1845
Syster får lika arvsrätt med broder, och hustru lika giftorätt i boet som mannen.

1858
Kvinna, som fyllt 25 år, kan bli myndig, om hon anmäler sig till vederbörande domstol.

1859
Folkskollärarinneseminarier inrättas.

1863
Kvinna får tillträde till tjänster inom telegrafverket och postverket.

1870
Kvinna erhåller rätt att undergå mogenhetsexamen och idka medicinska studier vid universitet.

1872
Giftomannaskapet avskaffas utom för adlig mö, dvs. ogift kvinna får rätt att vid myndig ålder (25 år) själv bestämma, med vem hon ska gifta sig.

1884
Ogift kvinna blir myndig vid 21 år ålder.

1909
Kvinna blir valbar till alla kommunala förtroendeuppdrag.

1920
Den nya äktenskapslagen, som bl. a. innebär, att den äkta mannens målsmanskap upphäves.

1921

Kvinnlig rösträtt införs i Sverige

1923
Behörighetslagen, varigenom kvinna med vissa undantag blir likställd med man i fråga om behörighet att inneha statstjänst.

1925 och 1937
Likalönsprincipen fastställes
Med tanke på vad som stod i pressen för en tid sedan om att löneskillnaderna ökat, till männens fördel, under  år, 2009, är det ju inte så märkligt att de inte var tillämpade i full utsträckning 1937.

Det är tänkvärt att det i år är 101 år sedan kvinnan blev valbar till kommunala förtroendeuppdrag.

Men frågan är ändå - är vi framme - eller är det dags att dra på de röda strumporna igen -  om kvinnor inte får lika lön för lika arbete har vi oerhört långt till jämställdhet!

Ta hand om dig själv  - eftersom det bästa du kan ge människor i din omgivning är dig själv i bra form.

Vi har så väldigt lätt att glömma oss själva.

Alla män må ursäkta - men jag tror att det är vi kvinnor som är allra bäst på det.

Kanske särskilt när julen står för dörren.

Så mycket som ska fixas - så många man ska komma ihåg.

Låt glädjen fatta besluten åt dig.

Fundera på vilka saker som gör dig glad.

Se sedan till att göra just dessa saker så ofta du kan!

Och gör det just idag - när du har så fullt schema.

Det är just då du behöver belöna dig själv med en promenad, ett besök på det där mysiga konditoriet, kanske tillsammans med någon du längtar efter att sitta mitt emot över en kopp kaffe medan orden flyger mellan er, ta ett långbad med massor av badskum....eller....ja, jag vet inte vad just du längtar efter - men du vet!

Om du just den här morgonen vaknat med axlar som värker och en begynnande huvudvärk inför alla plikter dagen kommer att föra med sig - då är idag  dagen du ska göra något roligt!

Tänk erfter vad du helst skulle vilja göra - och gör det!

Många människors vardag innebär att gå upp -  gå  till jobbet, gå  hem - ta  hand om vardagen hemma med tvätt, mat osv.

Kanske de allra flesta av oss har dagar som ser ut så här.

Många är duktiga på att bekräfta andra, men glömmer lätt bort att bekräfta sig själv.

Att slå sig själv för bröstet och säga ”De där gjorde jag bra” .

Lägg märke till vad du gör bra idag - och tala om det för dig själv- om ingen annan berättar det för dig!

Avslutar med ett klokt ord:

Fråga inte dig själv vad världen behöver. Fråga dig själv vad som väcker dig till liv och gör sedan det. För vad världen behöver är människor som verkligen har vaknat till liv.”

Harold Whitman

Jag såg orden "Annorlunda julbord" i en tidning och fastnade för rubriken.

Man menade förstås annan slags mat på julbordet.

Men jag fick en annan bild på näthinnan.

Ett annorlunda julbord skulle kunna vara en enkel lunch med bara det allra nödvändigaste - för att man skickat julmatpengarna till den som inte ens har möjlighet att tänka på julbord.

Eller ett där man bjudit in ett par hemlösa.

(Faktiskt så föddes ju julens huvudperson som hemlös)

En av de finaste jular jag själv jag varit med om var när jag bodde i ett kollektiv i mina unga dagar.

Där bodde också en kille som arbetade som kurator på en öppen fångvårdsanstalt.

Han fick med ledningens goda minne, bjuda in 30 killar till julaftonsmiddag hos detta kollektiv.

Ett vanligt julbord och ändå så otroligt annorlunda.

Aldrig har jag någon annan jul känt mig så nära julens innersta mening.

Jag ska aldrig glömma rörelsen och de blanka ögonen när tomten kom och hade ett paket till var och en.

Mina ögon är ännu ovana vid det skarpa ljuset över min arbetsbord efter ett par tre mil i nattsvart mörker för att komma till jobbet.

Trots mörker och speglingar i våt vägbana gör folk helt huvudlösa omkörningar.

Kan inte låta bli att undra över om man har så bråttom?

Om det är så viktigt att komma två minuter tidigare till sitt mål?

I dag är långsamt lika med tråkigt.

Allt ska gå fort annars är det tråkigt.

Vad gör vi då när det blir tråkigt?

Utbildningsforskaren Teresa Belton säger att det är bra för kreativiteten att ha tråkigt.

Hon radar upp exempel på extremt kreativa personer som säger att tråkighet har varit bra för deras skapande; författare, konstnärer och skådespelare.

Det är i långsamheten och tråkigheten det stora sker.

bråttom bråttom...stress hets ger inga stora tankar till oss människor.

Det förkrymper oss.

Vi blir gnälliga och retar upp oss på småsaker.

För att "knäcka koden" till sitt inre behöver man ha tråkigt ibland.

Många av oss har  vuxit upp i ett klimat där känslor, stillhet,långsamhet och tystnad inte fick så mycket plats -  utan fick stå tillbaka för effektivitet, rationalitet, aktivitet och intellekt.

Och på den vägen fortsätter vi.

Måste man gå 'i väggen' innan man tar sina egna livsfrågor och sin längtan efter stillhet på allvar?

Är det först när man hårdhänt drabbas av insikten om att underbart är kort som man inser sitt behov av avsiktslös trivsel?

Många människor ser  sitt behov av att emellanåt få stanna upp, hämta andan och tänka efter – men få gör något för att tillfredsställa denna längtan.

Alla är vi slavar under almanackan. Tiden styr våra liv och när stressen blir för stor kan vi känna att vi äts upp inifrån. Men det är inte bara tiden som låser oss, även de materiella tingen runt omkring oss tynger och begränsar.

Jakten efter upplevelser och kraven på att hänga med vår tid kan ibland bli oss övermäktiga och till slut känner vi....absolut ingenting!

Vi blir tomma helt enkelt.

Men det märks inte - eftersom tomma tunnor skramlar mest.

Tillåt dig själv en långsam kvart idag.

En stund när du gör absolut ingenting.

När du inte griper efter mobilen eller slår på TV:n.

Bara är.

Det känns ovant - men ta den här kvarten varje dag ett tag framöver ska du uppleva att i där - i långsamheten - möter du en person som du gjort allt för att springa ifrån - dig själv!

Det är klart det finns änglar.

Visste du förresten att ordet ängel betyder sändebud.

Medan vi vanligen tänker dem som beskyddare.

Och trots att vi oftast tänker oss änglarna som kvinnliga ljuva varelser så var änglarna ursprungligen stora, stränga, manliga och med ett bestämt ärende.

”Ängel” betyder både i grekiskan och hebreiskan ”sändebud”

Det var ju en ängel som sändes till den unga flickan Maria med budet att hon skulle föda Guds son.

Och det var likaså en ängel som kom till Josef, hennes trolovade och sa att inte bara ta Maria till sin hustru, utan också att ge barnet namnet Jesus, och därigenom ta på sig det lagliga faderskapet.

Många människor har sett dessa himlaväsen.

Och ännu flera är övertygade om att de finns.

Och det är klart att det gör jag också.

Jag har inte sett någon.

Inte någon av dessa vingburna.

Men jag möter dagligen änglar fast inte med vingar utan i en mänsklig form.

Människor som gör gott utan att tänka på att få något igen.

Så visst finns det änglar - i olika former.

Du är ett barn i världen

 en förlängning av det jag inte känner

 in i det jag inte vet!

Ur

 Ord till Johanna "

 av Margareta Ekström

som kom till mig när jag råkade hitta detta foto av min lilla dotterdotter Pixie taget för tre år sedan.......

De här orden triggade igång mina tankar.

Våra barn är våra barn - och samtidigt ett av världens barn.

De kommer att leva in i en framtid där inte vi är med...och som vi inte vet något om - men som de kommer att få möta på gott och ont.

Mest på gott hoppas vi förstås- det är det vi önskar för våra älskade barn.

En annan vis persons skrift som fått mina tankar att gå i liknande banor är profeten Khalil Gibrans.

Dina barn tillhör dig inte
de är söner och döttrar av själva livets längtan
De kommer genom dig, men inte från dig
och fastän de är hos dig tillhör de dig inte.

Du kan ge dem din kärlek, men inte
dina tankar, ty de har egna tankar.

Du kan hysa deras kroppar, men inte
deras själar, ty deras själar befinner sig i
morgondagens land, som du inte
kan besöka, inte ens i dina drömmar.

Du kan sträva efter att likna dem
men försök inte att göra dem lika dig själv

Ty livet går inte tillbaks
och dröjer inte vid igår."

Denna dikt hade jag i min nattdukslåda när barnen var små.

Vid en flytt för några år sedan hittade jag den- sönderläst - tummad .....

Jag har ju sett den nu och då på nätet.

Men aldrig känt det jag gjorde då jag satt med det tummade urklippet i min hand.

Häromdagen sa en person i min närhet om en tredje, inte närvarande person: "Han är som en surdeg hela han"

Förutom att det inte är vidare trevligt att säga elaka saker om frånvarande personer började jag fundera över varför vi använder ordet surdeg på det sättet.

En surdeg är ju något som renderar liv.

Står där i en liten form - färdig att använda nästa gång vi ska baka.

Då vi på nytt tar en bit av den degen och åter lägger den i formen.

Gott bröd blir det absolut - och nyttigt.

Det tar tid - det tycker vi kanske ofta att det är negativt.

Men - tid tar det mesta som ska bli bra.

Eller hur?

När vi möter människor med handlingar av godhet, små goda ord, ett varmt leende, en öm blicken omfamning eller kanske ett uppmuntrande ord..

Är inte det en slags surdeg - en  surdeg där du och  jag kan vara med och skapa - och så får det ordet, det ögonkastet, den värmen växa in i mitt liv- in i ditt liv och i andras liv  och genomsyra vår gemenskap.

Så att det doftar godhet om våra sammanträffanden.

Så - egentligen - är det kanske inte så illa att säga om någon att han eller hon är som en surdeg - hela människan!

Minns du drömmarna du hade som ung- du som hunnit en bit i livet?

Om du skulle jämföra de drömmarna med din verklighet idag - är det drömmarna som har fått anpassa sig till din verklighet eller har du lyckats få verkligheten att se ut just så som du drömde för så där 20 år sedan?

Har du lyckats få din verklighet idag att likna din ungdoms drömmar då är du verkligen ovanlig tror jag att jag vågar säga!

Jag tror att för de allra flesta av oss så kraschar drömmarna förr eller senare mot verklighetens skurgolv.

Åtminstone om drömmarna rörde att vi skulle bli berömda, kända eller/och rika.

Nu tror jag nog att vi också med åren och den ökade vishet de förhoppningsvis gett oss insett att lyckan nog inte är berömmelse eller ekonomisk rikedom.

Vi har nog upptäckt att vi har andra drömmar också.

Drömmar om hur vi ska vara - hur vi ska möta det som händer.

Och det märkliga är att med tiden så förändras drömmarna.

Kanske kan man säga att de blir mer realistiska- verklighetsanpassade.

Men jag väljer att tänka att de blir visare.

Man ska drömma stort när man är ung.

Men man bör drömma ännu större när man fått några vuxenår på nacken.

Då bör man involvera hela världen i sina tankar - och ändå veta att det enda jag kan förändra i den här världen- det är mig själv.

Walt Disney lär ha sagt att alla våra drömmar kan uppfyllas bara vi har modet att uppfylla dem.

Så sant- den enda som kan uppfylla mina drömmar är jag själv.

Den insikten gör mina drömmar till redskap för en bättre framtid.