Ett nyfött barn är ett mirakel.

Allt är omhöljt av mysterium.

Vi kan göra nya människor!

Är inte det fantastiskt?

Små varelser som har fingrar och tår, ögon, näsa, mun och där alla anlag finns inne i den lilla kroppen. Ett sånt hjälplöst litet pyre!

Föl försöker resa sig direkt efter födseln, men människobarnet ligger där hjälplöst och spretar med fingrar och tår och det dröjer länge innan det kan skutta som ett föl ute på blommande ängar!
Men människobarnet är så totalt hjälplöst och utlämnat till oss som får det i vår famn.
Tankar likt dessa har jag ofta.
Jag som upplevt fem mirakel i mitt liv!
Jag undrar ibland om jag helt förstod vilka fantastiska mirakel ni var och är när jag just fick er.

Eller doldes detta då i nattvak och blöjbyten och oro för matpengar!
Varje sekund av den tiden- när jag kanske inte helt förstod det- formade er!
Men en sak är säker!

Jag var varje dag- oavsett hur den såg ut- överlycklig över er var och en.
Kände mig prioriterad av livet och av Gud över att ha fått er i min famn.
Allt var inte bra- ett äktenskap som gick i kras .

Det var en svart tid.

Hur mycket upplevde ni av mitt tystade skrik, av min brist på ord och på ork?
Hur illa for ni av att en pappa fanns ena dagen och var borta nästa?
Det får jag kanske aldrig veta. Men det är en fråga som finns inom mig i stort sett varje dag!

Och jag tänker ofta på mormors köksvägg- där vid skåpet vid spisen.

Där fanns ett gulnat litet papper med en kort dikt.
Av dikten minns jag bara en mening.
Men den meningen dyker ofta upp i mina tankar: "Var är ni mina barn! Min famn är tom!
Jag läste den många gånger med någon av er i famnen och jag undrade om det var så er mormor, min mamma kände det!

Framtiden gläntade lite på dörren och mitt i barnaskaran kände jag en föraning.
En dag är de inte i min famn längre.
Nu är jag där.

Livet är rikt på många sätt. Kanske njuter jag till och med ibland av att "köpa karameller till mig själv stundtals nu. Trots att ni alltid är i mina tankar och i mina förböner!

Jag blev ju mamma i tidiga tonåren och den siste av er är född när jag var 36 år så jag vet bara vad det är att vara mamma.

Men stolt var tonårssflickan -  med babyknytet i famnen.
Så oerhört vansinnigt stolt över min lilla babypojke.
Andra sa att jag förlorade min ungdom- men det såg jag som ett bra byte.
Vad var väl en ungdom mot miraklet i min famn!

Jag har aldrig upphört att förundras över de mirakel ni är.

Och det stora stora miraklet!

Att det var till mig ni kom.

På olika sätt kom ni  - en del av er låg under mitt hjärta när jag väntade er - andra låg i mitt hjärta.

Lika enormt välkomna var ni - varenda en!

Och när jag idag ser er med egna barn - ser kärleken och omsorgen - då vågar jag hoppas att det är lite av det ni fick med er.

 

Tolmia

4 juni 2012 16:58

Å vad fint du skriver till dina barn.
Så älskade de är.
Både av dig och av Gud som gett dem till dig.
Jag vet att den dagen kommer då min famn också känns tom.
Då får man ha dem på ett anat sätt.
En vuxenrelation.
Önskar dig en bra vecka nu.
Och hela din familj med respektive och dina söta barnbarn.
Kraaam

http://tolmias.blogg.se

Kaela

5 juni 2012 18:48

Ja den dagen är både skön och oerhört vemodig.
Man vet att man har gjort allt som ska göras - och att inget kan göras ogjort.

Kramar om!

 

Susanne

17 juni 2012 21:35

Så underbart vackert skivet, kärleken till dina barn strömmar ur orden du skrivit!

Kaela

18 juni 2012 05:58

Tack Susanne!
Ja finns det någon vi älskar, så som vi älskar våra barn!

Önskar dig en ljus vecka!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar  mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute.   ...

  Men vad är nu detta? Moses i soffan!   Ingen hund i soffan sa vi ju! Men vem kan motstå?    Ta hand om dig och de dina, det viktigaste av allt.     ...

          Du som nu och då tittat in till mig under åren kanske saknar morgonrapporten med grattisar med mera.   Orsaken är ju minständigt försämrade syn- Jag väntarr på det program som, ska lunna ge mig nya möjligheter. Den väntan ...

             Plusgraderna har återvänt till Norrköping. Och med dem slasket.   Ingen sol varken idag - 4 januari  eller imorgon - trettondagsaftonen som det ser ut.   Dagens officiella tema; 4 JanuariPunktskriftens dag*Världshy...

    På minussidan även idag. Ingen direkt vind vilket nog gör vädret ännu skönare.     Dagens officiella tema:   3 JanuariJ.R.R Tolkien day   Alfred och Alfrisa har namnsdag och grattas så varmt! DU som har födelsedag idag får...