Råkade snubbla över en berättelse när jag surfade runt häromdagen.

Idag på morgonen läste jag den igen.

En berättelse om djup sorg och stor kärlek.

Vill du läsa om Sara och Tomas som mist två barn....

klicka här

Jag satt igår och samtalade med en äldre man från Syrien på mitt arbete.

Han berättade om en god vän på 80 år vars 79 åriga hustru tagits in på äldreboende efter en stroke.

Varje dag klockan nio åker han till henne.

Med sig har han syriansk mat som han lagat i arla morgonstund >eftersom hon inte tycker om den svenska maten<

Så sitter han där till klockan två när han hjälpt henne äta lunch och hon somnar till en stund.

Mannen jag talade med hade uttryckt att det var fint gjort av honom.

Han svarade: "Fint" Hon har givit mig 57 goda år och jag älskar henne"

En underbar bild av kärlek tycker jag!

Visst är det skillnad på att verkligen vara ensam - och att känna sig ensam.

Att vara ensam för att man själv har valt det kan vara både skönt och nyttigt - men att inte ha någon nära vän är en ensamhet som är tung att bära.

Det krävs mod för att våga låta någon komma nära.

Det finns alltid sårbarhet i vänskapen.

Om man tycker det är svårt att få vänner kanske man vänta på att den andra ska ta initiativ. Men vänta inte på det utan våga göra det själv!

Talesättet som säger att det bästa sättet att få en vän är att vara en kan faktiskt vara värt att pröva.

Flytta fokus från att få en vän till att vara en vän.

Det finns som sagt andra som också är ensamma och väntar på att någon ska se dem.

Att våga är att förlora fotfästet för en stund, att inte våga är att förlora sig själv." /S. Kirkegaard

Det här citatet har blivit som ett motto i mitt liv många gånger.

Det möter mig ofta i mina försök att hantera situationer och ger mig stöd i svåra ögonblick.

I den svåraste av situationerna ii mitt liv har jag vågat förlora fotfästet och jag har känt osäkerheten i att inte ha fast mark under fötterna. Känt ångesten i att inte veta var jag landar och om jag slår mig.

Men jag är trygg också för jag vet i alla fall att jag på det sättet inte riskerar att förlora mig själv.

 Inom mig vill jag ju men om jag inte vågar förlorar jag mig själv.

"Ingen människa är en ö, hel och fullständig i sig själv; varje människa är ett stycke av fastlandet, en del av det hela" sa John Donne som var en engelsk poet och präst på 1500-talet.

Nästan samma sak - men med lite andra ord sa Ingrid Sjöstrand

"Angår det dig kanske vad jag gör och vad jag tänker?

Angår det mig kanske vad du gör och vad du tänker?

Angår vi varandra kanske?

Alla vi som råkar leva just nu och som det hänger på hur det ska bli i världen. Angår vi varandra kanske?

Kanske det ja, kanske.”

Om du i grunden är empatisk och lyhörd för andra människor så ger du dem goda gåvor utan att vara medveten om det.

Utan beräkning ger du den hopplöse hopp, den sorgsne glädje, den ensamma gemenskap.

För verklig godhet kan bara vara omedveten.

Så snart den blir medveten har den förvandlats till något annat.

Ändå - paradoxalt nog - är grunden för verklig godhet - medvetenheten.

Man måste bestämma sig - bli medveten - använda den livsvisdom man lyckats skrapa ihop.

Och ändå agera utan alla former av beräkning - på ett slags omedvetet plan.

Vet du vad postiva tankar kan göra för dig?

I början av 1970-talet fick sju hundra amerikaner svara på vissa frågor bland annat hur de

såg på sin kommande ålderdom.

Det handlade om att känna sig förväntansfull och nyttig och att tro på ett rikt liv även på äldre dagar.

Studien gjordes bland medelklassmänniskor i en mindre stad i Mellanvästern, skriver tidskriften Science News.

Nu har det gjorts en uppföljning som visar att de personer som hade en positiv livssyn i snitt sju och halvt år längre än de ssom hade en mera pessimistisk syn på sin kommande ålderdom.

 Lågt blodtryck, låga kolesterolvärden, normal kroppsvikt och att aldrig ha rökt ger 1-4 år längre livstid!

Visst låter det som en saga - men uppgifterna är hämtade från Forskning och framsteg så jag förmodar att man kan lita på dem

Jag är en droppe i Guds hav som speglar himlen.

Hur ska jag kunna förklara min Gudstro för dig?

Det tog mig många år att hitta  den, så jag känner att det skulle ta

många år att förklara den.

Bilden lånad här

Studier har  visat att när vi är generösa aktiveras ett njutningscentrum i hjärnans mesolimbiska system, vilket betyder att vi faktiskt får en lustupplevelse av att göra gott för andra m'änniskor.

Detta är något jag får bevis för varje dag i mitt arbete

Vet inte hur många gånger jag suttit i samtal med någon av våra frivilliga som fullkomligt strålar och berättar om hur underbart meningsfullt livet har blivit efter det att han/hon blev frivillig.

Började ge av tid och kraft för en annan människas skull.

Att bli frivillig är en njutning utan några biverkningar.

Som jag har förstått det så är det samma njutningscentrum som aktiveras när vi gör gott sdom om vi tar narkotika, har sex eller äter en god miffag.

Sex och god middag ger förhoppningsvis inga andra "biverklningar" än ökat midjemått - och kanske skapandet av en ny efterlängtad liten person.

Men narkotika har fruktansvärda biverkningar så det är ju verkligen något vi bör undvika.

Inte nog med att den som utför gott för andra mår bra!

Det verkar smitta!

Ofta kommer någon och berättar att den känner den eller den bland våra frivilliga och att den verkligen ser hur roligt denmna person tycker det frivilliga arbetet är - och det skapar ju verkligen intresse för det man gör.

Dessutom - om du gör gott mot någon så har den så oändligt mycket lättare för att göra gott mot någon annan.

Så - varför gå omkring och vara egoist och må dåligt - när engagemang i andra har så många positiva "bieffekter"