Visst finns det mycket vi tar för givet som vi inte borde.

Vi tar för givet att vi alltid ska ha det lika bra i vårt land som vi har idag.

Men sånt vet man ju aldrig.

Det finns en och annan vass isvind som drar fram mellan varven.

Vi vet inte hur framtide3n ser ut.,

Kanske är det människor vi tar för givna.

familj

Dem vi älskar.

Vi vet att vi har detta idag - men vi vet inget om imorgon.

Men det finns något som vi kan ta för givet.  

Att livet kommer att förändras och fortsätta att drabba oss alla - vi kommer hamna i situationer som ställer till det för oss och utmanar vårt mod, vi kommer möta människor som inte vill oss väl och andra som är specioaluster på att missförstå.

 Vi måste  ”gå vidare med livet”.

De flesta av oss söker inte efter eller ens välkomnar dramatiska förändringar.

Men förändring är en viktig del av livets erfarenheter.

Ofta tvekar vi att gå vidare till nästa fas och börja med nästa utmaning.

Kanske har vi det för bra, är för rädda eller brister i mod.

Det vore skönt om vi kunde förutse alla förändringar som händer under livet.

En del förändringar ser vi långt i förväg andra överraskar oss som en störtskur i april

I rädsla för förändringar och av brist på tillit till våra medmänniskor låser vi ofta in oss själva i många lager murar.

När vi stänger till för andra och inte visar vilka vi verkligen är, då skapar vi också ett avstånd till de människor, känslor och händelser som ger våra liv mening och riktning.

Att möta andra genom sig själv och sig själv genom andra - det ger nytt mod att möta det oförutsägbara livet med ett nytt mod.

Ibland får vi ta rädslan i hand och möta modet på vägen....

för det kommer...när vi vågar se framtiden i ögonen....

Hamnar i soffan efter en av de intensivaste arbetsveckorna på länge. Tittar på stjärnan och låter tankarna vandra.....SÅ tacksam att jag faktiskt svämmar över.

Jag är tacksam för mitt jobb som jag älskar trots att det ibland suger musten ur mig,,,,,

Jag är tacksam försatt få samordna all den underbara godhet som våra superhärliga 250 frivilliga är kanaler för.

Och jag svämmar över av tacksamhet för alltt jag får lära mig av dessa underbara frivilliga....och av alla härliga fina besökare och bloggvänner här på bloggen.

Jag är tacksam för alla mörka stunder i livet som lärt mig att lycklig är man sällan- men man kan njuta lyckan nu och då, i småportioner som dock är stora nog att kasta ljus över de mörkare dagarna.

 Jag är tacksam för min underbara man, världens bästa livskamrat.

För mina fem fantastiska barn som stått ut med att ha mig som mamma trots alla mina ofullkomligheter.

Hela livet är en gåva -att känna tacksamhet och vördnad inför!

Det  har länge varit så i västvärlden att jakten på mer och mer och mer...har varit det primära  i sökandet efter den odefinerbara "lyckan". 

Mer pengar, mer makt, större bil, större hus, dyrare kläder, mer exotiska resor..

Varför hittar forskare inte några starka samband mellan pengar och lycka?

Och hur kommer det sig att trots att vi människor ofta tror oss veta att pengar inte gör oss lyckliga så fortsätter vi att arbeta hårt för att tjäna pengar som vi egentligen kanske inte behöver.

Men är det lyckan?

Enligt Professor Aaron Ahuvia består 3-5 % av vår lycka av våra inkomster och samlade förmögenheter.

Det var inte muycket att hänga i julgranen som min gamla mormor skulle ha sagt!

Eller hur?

Det finns - enligt vadf jag kommit fram till  - inga tydliga likamedstreck mellan pengar och lycka.

Egentligen kan jag bara hitta en enda gång när man kan använda pengar till lycka.

Och det är när man kan ge pengar till något som gör andra lycklig - ja faktiskt - , då kan pengar faktiskt köpa lycka,

 Pengar så att vi klarar oss är bra, så att vi har en grundläggande rörelsefrihet.

Men en extra platt-tv eller tusenlapp är inte så viktiga - inte egentligen.

Nej pengar är absolut inte allt ... men som det ser ut idag kommer man inte långt utan en fast inkomst.

Ändå - Tomhänta kom vi till världen och tomhänta skall vi gå ur den.

Vi får ingenting ta med oss när vi går...

Nu betyder ju inte det att vi inte vill ha det så bra som möjligt under vägen...och det är i sig inget fel.

Pengar är heller inget fel.

Bara de inte får binda oss.

Eller att vi inbillar oss att de är ett medel att köpa lycka.

Lyckan fungerar som en god cirkel; En lycklig människa ger en tiggare på gatan en sedel för att han är just lycklig och därmed mer empatisk, tolerant och generös.

Men själva handlingen i sig gör också att lyckonivån höjs.

Så tydligen är det så att vi blir lyckligare av att ge än av att få eller ha.

Nu är jag lite ambivalent inför ordet lycka - och jag har märkt att om jag frågar människor om de är lyckliga kommer svaret (vilket det nu blir) med ganska stor tveksamhet.

Men jag frågar om man känner sig nöjd med sitt liv får jag påfallande ofta svaret.

Ja jag är nöjd.

Jag vet att jag behövs.

Nu är det ju så att jag ofta talar med frivilliga och de får verkligen veta att de behövs.

Jag är säker på att vårt största behov är behovet av att behövas.

Med den slustsatsen är det förstås så - att människor som känner att de har en livsuppgift är de lyckligaste eller nöjdaste människorna vilket man nu vill säga.

De flesta av oss har synpunkter på andra människor utan att förstå varför en människa handlar eller beter sig på ett speciellt sätt.  

kanske borde vi utgå ifrån att personen ifråga handlar på just detta viseta v orsaker som är grundade på tidigare upplevelse, händelser, uppfostran, eller annan påverkan.  

Det kan också vara så att vi helt enkelt inte förstår innebörden av handlingen.

En handling som kanske gjordes med största kärlek och omtanke.

När vi vet detta skall vi vara noga med att aldrig uttrycka negativa uttalanden om en person, då vi kan få en annan person att tro på något som inte är sant.

Döm aldrig dig själv eller någon annan.

När du får känslan av att du inte handlat på det sätt som känns bra för dig så gläds åt att du utvecklats vidare och fått en ny insikt.

Gör ditt bästa för att rätta till det som inte kändes rätt i den mån det går.

Det som du upplevde som fel, var en gåva sänd till dig ifrån dig själv, för att du skall gå vidare och växa som människa.  

När du nu känner känslan, var uppmärksam.

Och framför allt - glöm inte att bakom en människas otrevliga attityd och beteende kan det gömma sig ett gråtande barn....

Bilden lånad av en vän

"Because you're woth it"?

Visst har du sett reklamen - och kanske lett lite grand åt den.

De flesta av oss är uppfostrade i jantelagens skugga där livet går ut på att inte förhäva sig, inte låtsas att du är mer än du är och helst knappt ens så mycket, inte ta plats och kanske till och med be om ursäkt för att du tar plats.

Det finns endast en person som du ska leva lycklig med i alla dina dagar, nämligen DIG SJÄLV!

Kan du inte älska dig själv och vara lycklig med dig själv så hittar du inte heller lyckan med någon annan.

Man är så van vid att bedöma sig själv kritiskt, jämföra sig med andra, känna sig otillräcklig och tycka att man måste göra mer: "Jag duger inte....

Visst duger du!

Att älska sig själv är ingen "satsa på dig själv"-grej.

Det är en "du duger som du är"-grej.

Förväxla det inte med egoism .

När vi älskar oss själva  blir vi fria.

Fria från hänsynslös självcensur, förminskande och vilsenhet.

Vi får modet och kraften och friheten att ta ut svängarna och andas djupt.

Varför inte göra detta till din morgonbön:
Jag ber att du hjälper mig att acceptera mig själv som jag är, utan att döma.

Hjälp mig att acceptera mitt sinne just om det är, med alla känslor, allt hopp och alla drömmar, med min personlighet och mitt unika sätt att vara.

Hjälp  mig att acceptera min kropp just som den är, med all dess skönhet och perfektion.

Låt kärleken jagkänner till mig  själv vara så stark att jag aldrig mer förkastar mig själva eller saboterar min lycka, frihet och kärlek!

Allt det du drömmer och längtar efter önskar jag dig!

Vi närmar oss jul.

Det märks inte minst när man ger sig ut för att uträtta några ärenden på stan.

Det är många människor i farten.

Och det finns en slags stress i luften.

Bra för handelsmännen.

Om det är bra för oss andra - det är jag inte säker på.

Jag längtar efter en annan väg att närma mig julen på - än genom hetsen och stressen i affärerna.

Anledningen till att vi rusar runt och handlar före jul är ju att vi vill visa kärleken till varandra.

Det som gläder mottagaren allra mest - det är nog tanken bakom paketet.

Just att någon vill visa mig kärlek.

Men visst kan vi visa varandra kärlek på annat sätt - hela året!

Ett telefonsamtal - en smekning över kinden i förbifarten - en arm om någons axlar - ett sms som säger att du är betydelsefull för mig.....

Men ska vi då sluta köpa julklappar till varandra?

Inte alls - bara vi inser att det inte är det enda sättet att visa kärlek på.

Och bara vi inte ruinerar oss.

Läste att var femte julklappsköpare sätter sig i skuld för att kunna klara julklappsköpen.

DEt är hysteri.

Låt oss anpassa julklapparna efter plånboken!

För det är bara julgrisen som inte har anledning att tro på ett liv efter jul.

Hemma sent efter lång arbetsdag.

Avslutad med - som ni förstår - av nedanstående inlägg - Afternoon-tee på Frivilligcentralen - min arbetsplats.

Möten med härliga frivilliga - härliga underbara människor....de har verkligen berikat avslutningen av min dag.

Just nu landar jag....i ensamheten.

Det känns fint!

När det blir för många möten med aldrig så härliga människor på mitt jobb, för många ljud, för många intryck, för mycket att tänka på, att ta tag i och finnas i - då längtar jag ibland innerligt efter tystnaden, efter ensamheten.

Då längtar jag ett omt rum med bara mig själv som sällskap.

Bara jag i hela huset.

Tystnaden som ska smeka och gunga min själ till ro.

Just nu känns tystnaden underbar - det  känns bra att alla tankar får flyga fritt fram utan avbrott.

Det finns ett hebreiskt ord:  ”Shalom” som  betyder frid, men det har också betydelsen balans.

Och det är där jag landar jag just nu

I balansen.

Mellan tystnad och ensamhet – närvaro, prat och skratt!

Jag tror att balans är det viktigaste av allt i våra liv.

Balans mellan gemenskap och ensamhet
Mellan arbete och vila.

Mellan glädje och vemod.

Om vi ska orka vara harmoniska varelser.

I ett ssamtal häromdagen tillsammans med några av de personer vi har hos oss i olika arbetsmarknadsåtgärder uppstod frågan: Har jag växt som människa av min tid här på Frivilligcentralen.

Många funderingar luftades.

Men en av dem sa något som fick min tanke att fortsätta arbeta med frågan långt efter det att samtalet var slut.

Hon sa: "Ja jag har växt massor - genom de människor jag mött.

Dag för dag en liten bit i taget"

En liten bit i taget....en dag....ett steg i taget.

Det är ju så vi måste leva.

Själv tycker jag att den utveckling jag tycker mig kunna se i mitt liv skulle kunna förklaras med ett kinesiskt ordspråk: "En person som ska flytta berg måste börja med att bära småstenar."

Steg för steg - en liten bit i taget.

Ibland till och med två steg fram och ett steg bak....men sett över längre tidsrymd så är det ändå bit för bit - en liten bit i taget.

Och även mina allra bästa läromästare har varit de människor jag mött.

Genom möten har jag lärt mig saker om mig själv.

Och genom möten har jag hittat hisnande sanningar.

Sanningar om livet - om relationer....

Jag försöker att vara generös och tillmötesgående i alla möten.

De allra flesta  människor jag möter, tror jag att jag har något att lära utav.

Och jag blir faktiskt aldrig besviken.

Varje möte med vilken människa det än är har gjort mig lite mera insiktsfull ovh bidragit i viss mån till en ökad medvetenhet om vem jag själv är.

Kanske har jag lärt mig allra mest av de nya människorna - de små med klara ögon - som säger sanningen men också vågar visa att de gillar.