Bilden lånad här

För en tid sedan gjorde Stefan Löfvén ett uttalande som fick honom att stiga i graderna i mina ögon.

Han skrev ungefär så här som vi väl alla känner till vid det här laget:  " att Hamas har ansvar för att stoppa raketbeskjutningarna mot Israel och att Israel måste följa internationell rätt, men har rätt att försvara sig."

Hur i allsina dagar kan detta leda till en storm av åsikter.
Och till hatfyllda kommentarer...???...

Jag fattar inte detta!

I mina ögon är det ju en diplomat och en som vågar se att allt inte är svart eller vitt som talar.

Precis vad man kan förvänta sig av någon som aspirerar på att bli Sveriges nästa stadsminister.

Utöver detta bör man kanske tillägga att den nu aktuella våldspiralen (för tyvärr har det blivit en sådan) startades av att tre israeliska tonåringar mördares.

Och - nej - jag säger inte att det var Hamas som gjorde detta....men det var trots allt vad som blev den tändande gnista i den krutdurk som Mellanöstern-situationen alltid är.

Det finns människor i båda länderna som vill räcka varandra händerna.

Läs gärna detta blogginlägg

Jag gråter när jag läser om döda barn och hem i ruiner i Palestina.

Och jag gråter när jag läser om hur man inte kan vara säker för att inte beskjutas av raketer någonstans i Tel Aviv.

Ingen ska behöva ha det så.

Ingen palestinier och ingen israel!

Jag önskar och hoppas och ber om ett avslut på det grymma våldet!

För varje palestiniers och varje israels skull!

Vilken evinnerlig tur att världen är full av färger!

Tänk om den vore svartvit!

 Kan du tänka dig världen utan färg? 

Tänk att aldrig få se en vacker solnedgång eller välja färg på de nya plagg man köper.
Att inte urskilja något annat än svart och vitt.

Om gräset inte vore grönt..

Nu är ju färg inte bara något som är vackert
De har ett budskap till oss.

Vi vet att bär och frukter är mogna när de antar en viss färg. ofta röd.

Jag tror att en del av varför vi trivs så bra om sommaren och med sommaren är färgerna.

Naturen är en verklig mästare.

Vem annars skulle kunna blanda så otroligt många gröna nyanser och få ett så harmoniskt resultat?

Och tänk så bra vi mår när vi får ha den skiftande tavla som naturen är nära oss.

Så mycket som händer på ett år....

Just nu - då regnet upphört och solen skiner är det ett myller av färger när jag ser ut mot trädgården och skogen.
Jag älskar den tavlan.

Man kan inte alltid bo så man har skogen inpå sig.

Men även i en stenöken finns det parker - och även där skiftar det.

Så gå ut och njut!

Det tänker jag göra.

PS: Det är inte jag som använt urvuxna stövlar så fantasifullt som på bilden.

Det är en av våra grannar!

Visst är det häftigt?

Kärlek på livets höst är inte så ofta besjungen och inte har den så ofta väckt poeters ådra.

Men det finns ett och annat undantag.

 

Många lever med ständig smärta.

Det sägs vara så många som var femte person som upplever begränsningar och inskränkningar i sitt liv på grund av detta.

Normalt sett så är ju smärta en signal som säger att något är fel och att man ska låta kroppen vila.

Läste någonstans en läkare som sa: "Långvarig smärta är något helt annat, även om den oftast upplevs likadant. Långvarig smärta kan, något förenklat, beskrivas som att kroppens varningssystem har hakat upp sig."

Det lät som något jag kan förstå.

Nu tänker jag inte på smärta som kan härörras till reumatism till exempel.

Reumatism är en spridd folksjukdom som verkar ha funnits sedan urminnes tider.

I arkeologiska utgrävningar har man hittat skelett med något som liknar typiska reumatiska ledförändringar och redan vid tiden runt Kristi födelse bryggde man dekokter för behandling av akut gikt.

Kanske mera den smärta som man inte hittar en klar sjukdomsorsak till.

Även om diagnosen fibromyalgi finns - så har jag förstått det som att det inte finns något man kan säga är orsak eller upphov till de smärtor den diagnosen ger.

Även om man den sista tiden talat om inflammation i det autonoma nervsystemet som bakomliggande orsak, vet jag inte om det är bevisat.

Oavsett orsak - de som drabbats har ett tufft liv med mycket smärta och kanske också oförståelse från omgivningen.

Eftersom jag har flera vänner som är drabbade så är jag förstås alltid intresserad av vad för slags hjälp det kan finnas.

På den vägen hittade jag en artikel i Hemmets Journal om  i den nya terapiformen ATC, Acceptance and Commitment Therapy.

Och om Bettan som prövat....

Tipsat mina vänner förstås- men tänkte att kanske finns det någon läsare som också kan ha glädje av det tipset.

Vi har säkert alla stått i en situation där vi sökt efter orden.

Orden som skulle kunna ge tröst till den som drabbats av sorg eller motgång.

Men jag tror också att alla som själva drabbats av sorg vet att det inte är orden man behöver.

Det är snarare att någon ger av sin tystnad, sin tid och sin närvaro.

För den som sörjer en älskad människa är det ett ord som står fram framför andra.

Det är orden UTAN.

Hur ska jag kunna möta framtiden utan henne/honom?

Inget annat är viktigt -.

Vardagens trivila saker som mat till exempel tappas bort.

En sak man kan göra för den som är i sorg är att fixa matlådor och lämna över tillsammans med en kram.

Det är sånt man aldrig glömmer när man har fått vara med om det.

Framför allt.

Kom ihåg att det INTE är som något myntat uttryck säger....det är tanken som räknas...

Inte tanken - och som sagt - inte så mycket orden heller.

Det är handlingen!

Säg inte: "Jag vet precis hur du känner det"......för det kan du aldrig göra.
Inte ens om du själv har haft sorgen som gäst.

Varje sorgeupplevelse är precis som alla människor och alla relationer - unik.

Slutar de här tankarna med en dikt av Caroline Krook

Din sorg är större
än att ord kan trösta den.
Därför sätter jag mig här,
alldeles tyst, vid fönstret.
Jag vet att du både vill och inte vill
vara ensam just nu.
Det är därför jag inte rör dig,
inte håller om dig,
utan bara finns här just nu,
till dess du själv ger mig ett tecken.

Någon har sagt: "Enkelhet är en långsam avskalningsprocess – runt en kärna av glädje."

Och nog har vi lätt för att krångla till det vi människor.

Även om jag tror att många av oss längtar efter ett enklare liv.

Ändå är det ju så att de flesta fortsätter leva som vanligt.

Vad menar jag då med att leva enklare.

Ja kanske  att tänka  nytt som till exempel att inte köpa kläder ett tag, ta en vilodag på söndag eller att inte svara i telefonen under middagen.

Utse en helg, eller kanske bara del av, till att göra storkok och frysa in så att man har enkla middagar att ta till under arbetsveckorna - och kanske också lunchlådor.

Det går lika fort ( nästan) att fixa köttfärssås i 20 personers storlek som det gör att laga den till fyra personer.

Att inte ha en massa prydnadssaker framme och kanske så lite mattor som möjligt.

Då går städningen betydligt snabbare.

Köpa kläder som är strykfria.

Ja du kan säkert göra en alldeles egen lista.

Jag lever inte till 100%  så - men jag arbetar på att komma dit.

Och redan vägen har visat sig mig att målet är mödan värd.

För jag vinner det mest dyrbara vi har - tid!

Och faktiskt lite pengar också - när jag bestämt mig för ett magert klädkonto.

Går jag in i en "prylaffär" idag så gör jag det för att njuta för stunden.

Förr hade jag alltid något som jag förälskat mig i med mig ut ur den typen av affärer.

Det är bra att starta på semestern.

Då har vi gått ner lite i varv - och är taggade nog för att ta tag i vårt liv.

Psst....De mest nostalgiska prydnadssakerna har jag inte lämnat till second - hand - och inte slängt....de ligger i en låda i en garderob..........

Alla böcker finns kvar....men jag har köpt bokhyllor med glasdörrar så är det rent och dammfritt bland  klenoderna.

Egentligen har jag semester - men som frivilligsamordnare utan den kollega jag så väl skulle behöva, men som det inte finns pengar till-  blir det ofta en slags halvsemester.

Men det är gott och väl.

Klagar inte.

Har valt jobbet för att jag älskar det.

Och inget annat jobb i världen kan vara bättre.

Men det kan göra mig ont att det skulle vara möjligt att göra mera om vi var två.

Alltid den snöda penningen som sätter ramarna.

 När jag satt där och väntade på besöket kom några ord osökt i mina tankar: " Alla dör - men alla lever inte."

Tankarna spann vidare och jag insåg att oavsett vad uttrycket har sina rötter så är det sant.

Döden kommer ingen av oss ifrån, varken när den kommer eller HUR den kommer - , men våra liv kan vi ju faktiskt påverka .

Det är så lätt att bara låta dagarna gå och glömma bort att njuta av livet..

Jag brukar ofta tänka att jag inte vill se döden närma sig - och inse att jag levt bara för att uppfylla plikter- eller för att tillfredsställa andras åsikter.

Vilken fasa!

När du kan se tillbaka på ditt liv, med nöjda, glada minnen och att det du har gjort med ditt liv är något du inte skulle ha ändrat på även om du fick göra om det, då är det ett liv som har varit värt att leva!

Det är nu du och jag bestämmer om det är ett sådant liv vi ska se tillbaka på den dag när ingen återvändo finns!

Någon har sagt att de val vi gör antingen stryrs av rädsla - eller av kärlek.

Det kan låta förenklat, men om man tänker efter så ligger det mycket i det.

Visst kan man fråga sig vem krigar eller  slår, gör andra  illa, ironiserar andra, skambelägger, och skuldbelägger, hatar andra bara beroende på hur de ser ut  - om det inte är de som är rädda som står för detta?

Vad kan få människor att kasta sig i vatten för att rädda en annan människas liv om det inte är att man älskar och inser genom detta varje människas enorma värde?

Vad kan få människor att ge av sin tid och sina krafter för att göra skillnad i någon annans liv - om inte kärleken?

Rädsla är ett känslotillstånd vi alla dagligen upplever.

Rädslan är också en av våra kraftfullaste känslor.

Rädsla utgör alltid reaktionen på något som vi upplever som ett hot.

Ett hot mot vår existens på det ena eller det andra sättet.

Kärleken är trygg, lugn och allomfattande.

Kärleken är det sanna tillståndet.

Se på små barn.

De bara är!

"Den dagen människan tog in rädslan i sitt liv, tog hon också in en bit av helvetet", läste jag någonstans på nätet för några dagar sedan.

Det är starka ord.

Men visst - tänker man efter så ser man att de är sanna.

Rädslan är nämligen vår enda fiende.
Det enda hindret för att lyckas är rädslan för att misslyckas.

Det finns inget farligare än rädsla. 

Låter vi rädslan styra våra val, då blir konsekvenserna de värsta tänkbara.

Och motsatsen är också sann.

Om kärleken får styra våra liv får vi ett fullödigt liv - vi får känna att vi är betydelsefulla, att vi kan påverka.

Äkta kärlek eller villkorslös kärlek har inget behov av övertag då den inte är dömande ...

Eftersom kärleken inte är dömande uppstår det inga intriger eller skitprat eller annat som solkar och förmörkar våra liv.

Den vanligaste ursäkten för att inte välja att handla i kärlek är:
- Min insats är ju ändå bara en droppe i havet”.

Minns vad Moder Teresa sa:

- Det vi gör är bara en droppe i havet. Men om just denna inte var  i havet, skulle havet vara mindre -  på grund av att det saknas en droppe-

Med de orden avslutar jag mina enkla tankar i detta enorma ämne - och önskar DIG en skön och fin helg!