Någonstans
gömt under åren

långt därinne
bor en tro
sjunger en glädje
dansar en frihet


så våga gå
låt dig falla handlöst

Någon tar emot dig

ditt hjärta
som slår
som en knuten hand

låt det slå ut och blomma

du förslavade

som blivit din egen fångvaktare


När du hör ditt namn ropas

det namn
som fruktan stal

stig ut och erövra
din frihet

Kaela

Om det som är
obeskrivbart

vill jag tala

låta det ofattbara
ta form

även om det inte
inte kan fångas i ord

den känsla
som får mitt inre
att spränga sina gränser

som lyfter min ande
mot djup jag inte visste fanns
och mot höjder jag bara anat

som ger mina tankar rötter

och söker sig fram
mot den jublande vissheten

som räcker mig handen

och låter blommor knoppas
i november

Kaela

Dina ögon

bär med sig det förflutna
in i framtiden

Visar vem du en gång var
och vilka vägar du vandrat

dina sorger möter mig
inom loppet av en sekund

och jag förstår
hur din själ bröts ner

Kaela

Jag har nött ditt ansikte

med mina blickar

jag har försökt fånga

din andedräkt när du sover

din sömn är öppen

ditt ansikte utan tvekan

utan dagens påklädda ord

ser jag dig så nära

den du verkligen är

Kaela

Liksom åren ristat sin ådring

i det gamla trädet

är mina minnen ristade

vissa knappt skönjbara

andra djupa

en del är ljusa

andra mörka

men det är mörkret

och ljuset i förening

som gör mönstret så vackert

Kaela

Jag ser in i dina ögon
under novembervandringen
och anar ett stråk
av den blåaste sommarhimmel

käraste...

låt oss vara sommar för varandra
mitt i novemers mörker och dimma

junis fräschet och julis hetta
augustis svävande mognad

och mitt hjärta ska smälta
och rinna som honung
mellan dina händer

trots tiden som stjäl
vårt livs sekunder

Kaela

När en pil kastas uppåt

mot ljuset

 vänder den snart

och borrar sig ner i jorden

Liksom pilen

fångas vi av tyngden

om vi flyr från den

Kaela

För kärleken existerar inga avstånd

ingen tid och inga gränser

genom svart rymd färdas mina tankar

 landar hos dig

och du läser dem i ditt hjärta

Kaela