Jag önskar Dig

att varje dag
uppleva närvaron
av Kraften och Ljuset

som vill lära dig att se
att du är unik och speciell

att betrakta dig själv

med samma förväntan

glädje och stolthet

som Gud
betraktar Dig
Kaela

När jag använt
alla orden
utan att något
blivit sagt

öppnar jag
mina händer
och mitt hjärta
och låter anden
tala fritt

i det ögonblicket
känner jag
hur mitt hjärta
rör vid Ditt

när all min kraft
tagit slut
och mitt inre
är en öken
ber jag om Ditt vatten

som gör mig
till lera i Din hand

och låter mitt hjärta
röra vid Ditt

Kaela

Har det hänt
att du svarat
ditt barnKaela

"inte nu

- en annan gång"

och sett
hur ordens pilspetsar
dödat förväntansglädjen

i barnablicken

Har du någon gång
låtit en vän
vänta förgäves

på ett tecken
från dig

på att du bryr dig om...

Kära -
skynda inte så fort
livet är kort

musiken kommer att tystna.......

Döden
är inte slutet....
det finns en fortsättning

Döden befriar dig
och du kan fälla ut dina vingar
och sjunga
som du aldrig sjungit förut

I oändlighetens kristallhav
ser du din spegelbild
bilden som säger
vem du verkligen är....

Döden är inte slutet
du lämnar spår
brev till dem som
kommer efter...

Så gå försiktigt på jorden
så att spåren du lämnar
blir fyllda av kärlek
och rosor

Kaela

Livet
har många
dimensioner

när du vågar
öppna mot
det okända

gå bortom
det invanda

kommer du att
möta
nya verkligheter

och bakom den nya
tankegången

bor en utmaning:

Kom!

Låt ditt medvetande
upptäcka

att livet är oändligt
Kaela

Om jag kunde
skriva en tavla
Kaela

skulle jag måla
mitt hjärtas bild
av dig

Till dina vingar
väljer jag
ockra och guld

och kanske
en aning violett

Till dina ögon
skulle jag gå
till havet

och be att få låna
det blåaste blå

Stjärnljus
får låna sitt ljus
och sin färg

när jag målar
ditt leende

och ber

att du alltid ska

få behålla det

Att gå till din lägenhet
och veta

att du
inte var där

aldrig skulle vara där

ingen famn i dörren
eller forskande blick
som frågar

och verkligen vill veta:
Hur har du det?

Efter sången, gråten
och dikten
vid din kista

Våra skratt ekade tomt
i din lägenhet
som inte längre var ett hem

för du var inte där
och skrattade
med oss

Då -
när allt som du samlat
under ett liv
skulle delas

och kaffet inte längre smakade
för du var inte där

aldrig mera skulle

vara där
Kaela

............att våga släppa allt

för att leka leken

från längesen

skratta som barn

och känna
svindeln

låt oss mötas
i gryningen

när alla kloka sover

och älska
vår trasiga värld hel

mata varandra

med jordens
söta frukter

i fnittrande
närhetslycka

Vi har ju inte
bråttom alls

vi vet
att en dag

ska vi leva i Paradiset
Kaela