Bortom det djupa havet
där bergen når
högre än himlen
ska jag stå
på en klippa av pärlemor

mött av oändlig kärlek ska jag
självklart stiga in
i förvissningen om
att äntligen hittat hem
Kaela

Långt

innanför verkligheten
bortom murarna

i de splittrade

själarnas lund
svävar
längtan och hopp

håller hårt
i det flyende livet

som skyndar
på snabba fötter
till det glömdas land

Långt bort

till sanningens

spirande glöd
Kaela

Ja jag tror på änglar
att de är mycket nära oss
viskar uppmuntran, tröst och frid
när molnen så mörka hopar sig.

På Guds order de skyddar oss
och visar oss vår väg
vi är burna på deras händer
över alla vassa stenar

Ja jag tror på änglar
och det gör säkert också du
Jag är säker på att himlens änglar
alltid vakar över dig!
Kaela

Himlen
har nog aldrig
varit så full
av stjärnor

som den natt
du föddes

just då
just där

stod dörren till Universum
på glänt.

Kaela

när ordens melodi

Varifrån fick du dina pärlorNej -

daggkåpeblad

de gnistrar som juveler

i gryningssolen.

Jag har inte fått dem

de är just ett lån

snart ska jag ge dem

till solen

Sörjer du då

daggkåpeblad?

jag sörjer inte

De var ju ett lån

Och lyckligast är

den som ger......
Kaela

Den lilla flickan
står vid busshållplatsen
med nytvättat hår

oro och förväntan skimrar
i hennes blick

handen kramar
den röda rosen

och hon ler
i förväntan

buss efter buss
stannar

rosen slokar

hennes lockar
har prytts
med diamanter
av kvällsfrosten

han kom inte

inte heller idag
hennes pappa

fast han lovat....
Kaela

I

I ett barns liv
är en eftermiddag en sjumilaskog
en koja i rymden