Vi spenderade dagen igår på Kultuen i Lund. Det är ett kulturhistoriskt museum som sträcker sig över en hel stadsdel och omfattar ett 30-tal historiska byggnader. De flesta har transporterats dit för att bevaras, lite som på Skansen i Stockholm. Museet har också en huvudbyggnad som innehåller ett antal olika fasta och tillfälliga utställningar, bland annat en fast utställning om modernismen som innehåller mycket konst av Lunds "egen" GAN (Gösta Adrian Nilsson, 1884-1965).
Många av de konstutställningar som visas i Lund visas också just på Kulturen, så det är ett museum med stor bredd.

I de olika husen på museiområdet har man lagt ner mycket möda på att visa inredning och vardagsliv som det såg ut - och i smedjan har de kvällskurser under ledning av en professionell smed. Det är fascinerande att kliva rakt in i de olika tidsperioderna, och hos människorna som befolkade dem, som det känns som att man gör när man går in i och ut ur husen där. I en liten stuga på 30 kvadratmeter, där takhöjden är så låg att även en så föga reslig person som jag själv måste gå böjd, "pågår" tvätt av barnkläder i köket och i ett rum innanför består tapeterna av blad ur Smålands-Posten. Här bodde in på 1930-talet en kvinna som, om jag minns rätt, hette Anna Niklasson, och hennes sju barn efter att mannen på egen hand emigrerat till Amerika. Hur man än försöker är det svårt att se hur sju barn har kunnat finna sov- och matplatser i stugan - men jag gissar att de två-tre utdragssofforna i trä är en ledtråd till det första...

En skånsk prästgård från 1700-talet finns också på området. Här har man utgått från dagboksanteckningar hos en ung litteraturstuderande från Uppsala som en vårdag på 1760-talet passade på att på sin långa, långa resa till Skåne, få natthärbärge och middag i denna prästgård hos sin stora idol: Prästen med alla de nya idéerna om minskad makt för adeln (jag har tyvärr glömt prästens namn, men han hörde till de första i Sverige att inspireras av de nya liberala tankeströmningarna), och som också varit riksdagsman en period. I köket står brödet, äggen och all den andra maten och väntar på att färdigställas till kvällens måltid av prästfrun, som tydligen var "en utmärkt mademoiselle". Och i arbetsrummet ligger böcker och papper, och en gåspenna, på skrivbordet, något skrivande har uppenbarligen "just" avbrutits. Kanske av Uppsala-studentens ankomst? Man väntar sig nästan att få se värdparet eller deras gäst, eller höra värdens politiska diskussioner ("discourser" som studenten på tidens franska manèr skriver i sin dagbok), som imponerar så på gästen och som han efter bästa förmåga söker delta i. Och hade vi lyckats få fatt i den dagboksskrivande gästen hade vi frågat vad han menade när han i dagboken skrev att man tydligt kunde se på möblerna ("meublerna") att prästen varit i Riksdagen.

Historien har ju också, liksom livet i stort, sina mörka sidor. Inne på den fasta utställningen om Lunds historia finns bland annat fynd från den massaker som avslutade ett misslyckat bondeuppror mot den danske kungen Fredrik I (detta var när Skåne var danskt). Kungens styrkor förföljde flyende upprorsmän in i Lund, och ända in i domkyrkan där några försökte gömma sig, och visade ingen nåd mot någon. I en minnesinskription har prästen i domkyrkan skrivit:

"Gud hjälpe ADAMs barn. Början är lätt gjord, men avslutningen är mödosam. Då man skrev år 1525, fredagen efter S:t Markus dag, skedde vid Lund en stor jämmer, där blev över 1500 dödskjutna och slagna; det månde de skånska kvinnorna väl klaga över"

Att svenska styrkor i Skåne inte varit ett spår bättre, kan man se i det svenska Livregementets chef, Niels Bielkes, lakoniska anteckning från den vinterdag, 4 december, 1676, då 10 000 människor dödades i en av striderna mellan Sverige och Danmark:
"huru de hanterades må Gud sig över förbarma"
Striden är i historieböckerna känd som "slaget vid Lund", men har i Kulturens utställning givits den mer passande rubriken "slakten vid Lund".

För att avsluta med något mer positivt: På platsen för det ovan nämnda slaget vid Lund, numera en park i stadens utkant, står ett minnesmärke, som (vilket är ovanligt för minnesmärken över krig) inte hyllar segraren utan beklagar striden. Monumentet har textraderna:
"På denna plats slogs bror mot bror. Försonade efterkommande reste detta minnesmärke"

Om du klickar i rutan nedanför kan du se ett bildspel med bilder från Kulturen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar  mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute.   ...

  Men vad är nu detta? Moses i soffan!   Ingen hund i soffan sa vi ju! Men vem kan motstå?    Ta hand om dig och de dina, det viktigaste av allt.     ...

          Du som nu och då tittat in till mig under åren kanske saknar morgonrapporten med grattisar med mera.   Orsaken är ju minständigt försämrade syn- Jag väntarr på det program som, ska lunna ge mig nya möjligheter. Den väntan ...

             Plusgraderna har återvänt till Norrköping. Och med dem slasket.   Ingen sol varken idag - 4 januari  eller imorgon - trettondagsaftonen som det ser ut.   Dagens officiella tema; 4 JanuariPunktskriftens dag*Världshy...

    På minussidan även idag. Ingen direkt vind vilket nog gör vädret ännu skönare.     Dagens officiella tema:   3 JanuariJ.R.R Tolkien day   Alfred och Alfrisa har namnsdag och grattas så varmt! DU som har födelsedag idag får...