snawitz

4 augusti 2011 08:46

Oavsett sjukdom är det oacceptabelt att spänna fast folk

Kaela

4 augusti 2011 09:00

Håller helt med dig snawitz!!
Det finns inget tillfälle då det är rätt.

Allt det bästa till dig!

N

4 augusti 2011 09:07

Du och Ramona har ju ingen aning och jo det försekommer fortfarande! Kom gärna med ett förslag... kanske droger? Kanske 5 personer som kramar och håller i? Då skulle det behövas att 3% av befolkningen jobbar inom vården. Kanske bara släppa henne på Pressbyrån?

Kaela

4 augusti 2011 12:37

När du säger att bältesläggnming förekommer fortfarande så undrar jag lite grand om du har erfarenhet av det som patient - eller som vårdpersonal.

ha det bäst!

anna69wn@gmail.com

4 augusti 2011 09:47

Hej, jag läser sista året till sjuksköterska i psykiatri. Jag har precis avslutat en praktikplats för människor med svår ätstörning där personal finns med dessa medmänniskor 24 om dygnet. Inte en enda gång finns tvång. Istället finns stöd, reflektioner, samtal och lugnhet. Det finns artiklar inom psykiatrin där tvång samställs ihop med straff. Människorna känner sig straffade för sin sjukdom. Mer kunskap och empati bland personal. Jag tror även på den britiska utbildningsformen där vi direkt efter ett års utbildning väljer inriktning mot den svenska generella då vi inte når denna insikt utan blir mer generellt präglade på medicinska modeller. Tack för ett viktigt inlägg.
Anna

Kaela

4 augusti 2011 12:36

Så glad jag blir för din kommentar!
det är hopp om psykvården när det finns människor som du.
Medmänniskor 24 timmar om dygnet.
Det låter helt underbart i mina öron.
Det är ju precis det man skulle önska för alla som drabbas av psykisk sjukdom.

Allt gott till dig!

Miche

4 augusti 2011 10:00

Tror inte vården är bättre i dag. Inte för ett år sedan i alla fall. Jag tappade all tilltro till vårt system då. Det är märkligt hur det kan vara så svårt att få hjälp i Sverige. Så när tillslut någon reagerar så blir tvångsomhändertagande resultatet en signatur på ett papper av en läkare du tror dig kunna lita på och öppnar upp dig för så låses du in.

Sen bestämmer du ingenting längre. En överläkare som inte har tid att träffa dig omgående kommer att ta ett beslut angående dig sju dagar senare.

Metoderna till vård under inlåsningen är samtidigt absurda. Ett samtal på ca en kvart med någon. Sedan ett dygns väntan. En dag senare ytterligare ett samtal. Vid detta tog en ny kvinna upp möjligheten till att må bättre med hjälp av elchocker. Det skulle vi fundera på till dagen efter. Jag var livräd. Kände mig extremt paranoid.
Abrupt frånskild min familj.

Orkar inte skriva mer.

Kaela

4 augusti 2011 12:34

Man säger att psykvården är i kris - och det förstår jag av vänner som arbetar där och av vänner som drabbats av psykisk sjukdom.
Och det måste den ju vara när man spänner fast ungdomar (ochäldre också för den delen)
Så gör man inte ens på en polisstation när man finkar någon efter vad jag vet.

Jag önskar dig allt gott!

DG

4 augusti 2011 10:55

Min mor jobbar i psykvården och för mig känns det bra att vissa psyksjuka spänns fast. Skulle de inte vara fastspända är risken oerhört stor att de skulle flyga på min mor. Vem skulle vilja jobba med den risken?

Kaela

4 augusti 2011 12:31

Oavsett vad man kan anse om psykofarmaka - är det inte bättre att patienter som har våldsbenägenhet medicineras än att de läggs i tvångsbälte.
Förstår att personalen kan ha en svår situation - men man måste hitta andra vägar!

Allt gott till dig!

N

5 augusti 2011 08:39

Men... det finns inga alternativ. Från mitt perspektiv som vårdpersonal och anhörig. Från båda världar har jag samma perspektiv. Man bälteslägger ingen, lämnar dem i ett kallt rum och går därifrån. Man bälteslägger, håller i handen, smeker kinden, pratar, lugnar. Det är ingen fara. Man bälteslägger för att alternativen är värre. "Älskade bror, full av knark. Du var mer lik dig i vredens grepp än full av tjack". Från en anhörig.

Förstår hur ni känner och vad ni tänker. Det liknar lite det man känner och tänker om ordningsvakter och poliser. "Måste de verkligen göra så där". Men snälla, era känslor och perspektiv, att utifrån godhet och värme kan allting lösas är underbart. Utan dem skulle allt gå åt helvete. Men verklighet och dikt. Problemet med artikeln är ju att Ramona, ger sin bild, vården FÅR inte ge sin. Varför tror ni inte det står mer om vad som verkligen händer. För att den rösten är bunden.

Kaela

5 augusti 2011 15:06

Jag tror att jag förstår både din och Ramonas sätt att se på saken.
Jag vet också att det påstås att bältesläggning till och med kan dämma upp ilska och ångest.
Jag har ingen erfarenhet varken som sjuk eller personal men bara tanken på att låsas fast i ett bölte när man knappt vet hur man ska uthärda känns grotesk!

Sen förstår jag också hur svårt det är som personal.
Men nog behöver detta komma upp i dagen och man måste arbeta för att hitta alternativ.
Om du skulle fråga de flesta utan erfarenhet så skulle de svara att bältesläggning var något man gjorde på 18oo-talet.
Alltså= folk vet inte om att detta sker - och nog tål väl även psykvårdens åtgärder att granskas?

Önskar dig allt gott!

Önskar dig allt gott!

Chastises

5 augusti 2011 08:52

Det är ju sött att ni tycker att alla fjortis emos med självskadebeteende eller småtjejer med Kate Moss komplex ska ha någon som sitter och håller dem i handen hela dagarna. Men hur ska vi betala för det? Har ni någon aning om hur svårt det är att förhindra en enda liten tjej att kräkas upp allt de ätit? Eller för den delen vara säker på att de åt alls och inte bara gömde maten istället?

Kaela

5 augusti 2011 15:09

Ja aning har jag helt klart - det tror jag alla som försöker tänka sig in i situationen har.
Men - trots detta vill jag att vi alla tillsammans ska arbeta för att hitta bättre lösningar.
Skulle du själv vilja läggas i bälte om hjärtat slog som en stångjärnshammare och ångesten hade dig i sitt grepp?
Bör vi inte behandla andra som vi själva vill bli behandlae om vi vore i samma situation.

Önskar dig en skön heög!

Ramona

12 februari 2012 22:05

Spännande att läsa era kommentarer!
Hälsningar Ramona

Kaela

13 februari 2012 08:20

Vads roligt Ramona, att du hittade detta!
Riktigt härlig blogg har du - ska läsa mera när jag inte är på jobbet:)

Allt gott till dig!