Metta

13 mars 2015 21:54

Hej! Fick en mailavisering att du lämnat en kommentar på min blogg. Tyvärr har jag varit mycket dålig på att skriva på bloggen och också att läsa andra kommentarer. Trevligt att höra ifrån dig. Hade maximal otur i december, då jag fick vattenläckage i min nya lägenhet och man måste byta parkettgolvet i ett sovrum, vardagsrum och 2/3 av köket. Det tog 6 veckor varav jag och Laban fick bo på hotell. Litet jobbigt och det tråkiga var att jag fick en besvärlig virus med slemhosta i början av januari och höll i sig i 8 veckor och har nu resulterat i att jag känner mig trött och orkeslös. Jag hoppas det ska kännas bättre snart när det blir vår och sommar. Som tur är har jag stickningen som ger mig litet lust. Det verkar som du har fullt program, men det måste vara skönt att ha ett jobb som du trivs med. Var också tacksam för att du har någon som fixar mat åt dig och framförallt att ha någon att dela din måltid med. Jag har börjat med ICAs matkasse Bistro för att "tvinga" mig att laga mat. Då får jag en kasse varannan vecka med alla ingredienser för tre middagar till två personer med matsedel och spännande recept. Det fungerar bra för mig då det är rikligt tilltaget och räcker till ca 10 måltider för mig. Jag har inte direkt svårt för ensamheten och jag har många vänner, men saknaden är stor och det är tur att jag har Laban som sällskap.
Det vore trevligt att träffas. Jag kanske tar en promenad till Arbetets muséum i morgon.
Ha det bra😘 kram 💕 /Metta

Kaela

14 mars 2015 06:06

Men oj Metta, så tråkigt att du haft sån otur!
En vattenläcka är ju otroligt jobbigt.
Och att bo på hotell när man vill fixa i sitt nya det är ju jättetråkigt.
Jag förstår att saknaden är står.
Jag kan inte fullt ut förstå det - men jag behöver bara låta tanken stanna vid att det inte skulle finnas någon att byta de vardagliga tankarna och orden med för att ana tomheten.
Just att äta ensam blir kanske en av de riktigt svåra sakerna har jag förstått.
Jag är glad att du har Laban.
Och förstår att han är otroligt viktig för dig.
Vore jätteroligt om du kom till Arbetets Museum.
Att få ge dig en kram i verkliga livet!
Så finns det ju en hel del att se också!
Kram/Michaela