Direktlänk till inlägg 3 juni 2015
Jag surfade runt lite på internet idag medan jag satt på jobbet och väntade på ett besök.
Och råkade hamna på två helt olika sidor som fick mig att tänka på hur olika villkor vi har på den här jorden.
Det ena var en blogg, skriven av en tjej som sysslar med allehanda styrkesporter.
På frågan om hon trodde hon kunde förbättra sina resultat hade hon svarat...man orkar alltid lite till.
Det andra var en intervju med en person flytt undan terror och våld.
När han beskrev sina umbäranden under flykten och fick frågan hur han orkade...svarade han: Man orkar alltid lite mer, det var vad jag sa till mig själv när jag kände mig som att det inte gick längre.
Jag kunde förstås inte låta bli att tänka på lyxen i bloggartjejens situation - att ha ork och tid och pengar nog för att syssla med sin kropp, och amvända orden för att heja på sig själv i en slags iver att nå den kropp hon ville ha.
Medan en annan person i ett annat land använde samma ord till sig själv för att vinna kampen på liv och död.
Jag har svårt för att beundra styrketräningstjejen men jag tycker det är bra att hon gör något som hon mår bra.
Men jag känner beundran och respekt inför den som tvingades fly från allt han ditintills kallat sitt eget till ett ovisst öde på en annan plats på jordklotet.
Ändå - det var viktiga ord för dem båda.
Och viktiga för oss alla när vi hamnar i - eller väljer att vara i en situation där vi får spänna våra krafter till det yttersta.
Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | |||
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | |||
15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | |||
22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | |||
29 | 30 | ||||||||
|