Idag fick jag en sån där märklig "knackning på axeln", som försynt men ändå tydligt berättar om något som var.
Livet ger oss sådana knackningar ibland.
Oftast genom en doft eller något annat som väcker ett minne.
I det här fallet var det en liten dam som ringde mig som jag ibland hade kontakt med i mitt tidigare arbete. Hon undrade lite försynt om jag hade tid att komma hem till henne en liten stund för hon var så oändligt ensam. Klart jag hade!
När vi druckit vårt kaffe och pratat en stund satte hon sig vid sin gamla orgel och spelade en melodi....
Jag kände igen den: "Var jag går i skogar berg och dalar ".....psalmen som sjungits så länge av många generationer.
Hennes ljusa fina röst gav mig snart orden också.
Sången - den gamlas röst - blev livets knackning på min axel - och viskningen: Minns du!
Ja jag minns. En av farmors
Min lilla fina farmor Linda Josefina som skämdes för sina namn för att hon tyckte de var så gammaldags.
Idag är det många som heter både Linda och Josefina.
Det var nästan så jag tyckte farmor bytte plats med den lilla damen vid orgeln.
Doften i hemmet förvandlades till doften hos farmor - alltid en doft av nystruket.
Och förtröstan i psalmens ord -
Tänk så lite det behövs ibland för att vi ska känna den där knackningen!
Känslan har dröjt kvar för resten av eftermiddagen och kvällen.
Nu är jag ganska trött efter en lång arbetsdag!
Och vill bara önska DIG en riktigt skön kväll och en god natt så småningom!
Och förtröstan i psalmens ord - någon går med
Tänk så lite det behövs ibland för att vi ska känna den där knackningen!
Känslan dröjer kvar.......
Tacksam..........
"Det kommer sist och slutligen inte an på vad vi tänker utan på vad vi lever."
Stina
3 juni 2017 14:14
Så fint du beskriver om olika minnen, och vilken tur att den lilla damen ringde dej, och inte bara satt där i sin ensamhet!
Tycker också mycket om den sången, var jag går i skogar berg o dalar,
tänker mycket mer på texter i sångerna nu än jag gjorde förut, de är väl
något m åldern kanske...mer eftertänksamhet om olika saker.
Namnet Josephine gillar jag mycket, har en dotter som heter så.
Många tyckte vi gav henne ett konstigt namn, men dom har vant sig, idag finns det namn som är betydligt konstigare!
Kram från Stina
Kaela
3 juni 2017 15:25
Jag gillar också skarpt den sången.
Jag tror att det var den psalmen som Johan Wallin skrev efter att ja slagit vad med någon om att han kunde skriva en psalm som aldrig nämnde Gud vid namn, men som andades Honom i varje bokstav.
Hon är så fantastisk fin denna lilla ensamma kvinna. Jag får mycket mera än jag ger vid möte med henne.
I och med att jag skrivit dikter sedan jag var 8 år så har texterna alltid varit i fokus för mig när det gäller sånger!
Kram och önskan om en fin pingstaftonskväll Stina!