Bilden lånad här

Just återkommen till jobbet efter ännu en urjobbig sejour med min eländiga stifttand som sattes in för arton månader sedan och kostade många sköna tusenlappar.

Har aldrig varit bra och för några veckor sedan kostaterades en ordentlig inflammation i sifttanden rot och i  käken som har skurit och sytts  och skurits och sytts.

Nu måste det bli ett implantat och hur många tusenlappar det går lös på - ja det törs jag inte ens tänka på!

Kan det vara rimligt att om vi får en inflammation 1 cm nedanför näsan ska vi betala allt själva.

Hade den suttit lite högre upp hade det ersats av den allmänna försäkringskassan?

Jag märker att jag sysslar en del i tankarna (och kanske även i inläggen) om detta att vi ingenting vet om framtiden och inte heller hur lång den är.

Kanske därför att en vän som just gått hemifrån - i stress - och glömt ge hejdå-pussen till sin man, fick telefonsamtal redan i bilen på vägen till jobbet att hennes man låg i ambulansen på väg mot akuten.

Och att hon måste komma.

Han återfick aldrig medvetandet och jag hörde henne ofta tala om just att hon inte sagt hej då.

Och kanske ännu oftare hört henne säga: Om jag bara hade vetat...då hade jag sagt hur mycket jag älskar honom, han har varit min trognaste vän sedan jag var 16 år.

Det är 35 år.

Att få dela denna händelse med henne har fått mig att bli nästa jobbig (tror jag) för mina närmaste.

Jag försöker se till att aldrig skiljas eller avsluta ett telefonsamtal utan orden: "Jag älskar dig"

För ingen av oss vet........därför vill jag vattna kärleken....alltid

Vårt liv är en vindfläkt,

en saga, en dröm.

En droppe som faller

i tidernas ström.

Det skimrar i regnbågens

färg en minut.

Brister och faller och

drömmen är slut.

Okänd poet (för mig)

Daniel Goleman skrev 1996 boken "Känslans intelligens"

Undrar om han had en aning om att han i den boken satte ord på det som så många redan visste men inte riktigt kunde förklara?

Till att börja med kan man nog säga att känslans intelligens inte bara handlar om förmågan att känna  - utan lika mycket om det sunda förnuftet - det vi brukar kalla vanligt hederligt bondförstånd.

Undersökningar har visat att IQ står för endast 10-20% av orsaken till dina framgångar i arbetslivet och privatlivet medan EQ står för 80-90%.

Människor med god emotionell intelligens (EQ) handlar.

De skyller aldrig på omständigheterna.

De tar ansvar för sitt handlande som ofta är ett resultat av ett medvetet val. 

Det är dessa personer som driver saker framåt - och det är också dessa människor som sprider glädje och ger positiva "vibbar" till sin omgivning.

Det är de människorna som får oss att känna oss sedda och bekräftade.

Någon har sagt att det finns fem sätt att lyssna på:

1. Vi kan ignorera - inte lyssna överhuvudtaget på vad personen mitt emot oss säger.

2. Vi kan också låtsas lyssna medan våra tankar är på vandring på helt annat håll.

3. Vi kan lyssna och skilja ut det vi vill höra och sila bort det övriga.

4.. Så kan vi lyssna uppmärksamt - som vi gör till exemel om vi frågar någon om vägen - då lyssnar vi noga till instruktionerna vi får för att hitta dit vi ska.

5. Det femte sättet att lyssna är det empatiska sättet - då lyssnar vi med hela vårt jag - med ögon och öron och inte minst med hjärtat.

Det är väl på det femte sättet vi alla helst vill lyssna - eller hur?

Den vanligaste tanken vi får när man pratar om Emotionell Intelligens är att man ska vara snäll och förstående för att ha hög EQ.

Visst kan det vara så.

Men framför allt handlar det om att försöka förstå var den andra befinner sig och hur han/hon känner sig.

Och sedan inte lamslås av insikten - utan kunna ge hjälp att komma ur det svåra. Peka på möjligheter.

Ibland förväxlar vi empati och sympati.

Och visst är det närbesläktat - men det finns skillnad.

Om du säger: "Jag blev så orolig när jag hörde om din sjukdom" - så lägger du fokus på dig själv.

Det är sympati

Om du istället säger: "Jag förstår att du känner dig ledsen över ....." då är det empati.
Tonvikten ligger på den andra personen.

Igår samtalade jag med en riktigt gammal man.

95 årige Gustav.
Han ville gärna berätta hur det var när han var ung- och hur det var när han växte upp.

Då såg jag liksom framför mig hur vi går omkring som ryska dockor.

Längst in den lilla babypojken/flickan och så den lilla tösen/buspojken...nästa är en ung tjej/kille- så den mogna mannen/kvinnan...den äldre ...och den åldrande...

Visst är det ganska faschinerande att tänka så....att vi bär alla våra levda åldrar inom oss...någonstans i dig och mig bor den vi var.....

Ord är något jag älskar...utifrån min egen förtjusning i ord - hur man kan bygga med dem...skapa känslor...visa bilder kan jag förstå en musiker.
Så totalt omusikalisk som jag är skulle jag annars aldrig ha en chans till det.

En fråga man funderar på då och då är hur många ord det finns i svenskan. Och huruvida svenskan har fler eller färre ord än andra språk. 
Om man utgår ifrån SAOL:s ordlista...hur många kommer nya varje år.

För språket förändras ständigt.

I mina ögon till det sämre ibland.

Vi får ett mera urvattnat språk. Exempelvis tillkommer LÅNGLÖRDAG - MEDIADREV - SOCKERBOMB  medan ord som FRESTARINNA,FATTIGSTUGA försvinner.

Och hur stort ordförråd har gemene man?

Ja man säger att för att kunna tillgodogöra sig innehållet i en dagstidning bör man ha ett ordförråd på 3 500 ord.

Och för att med behållning kunna läsa August Strindbergs verk behöver ordförrådet vara 119 288 ord.

SAOL:s ordlista innehöll år 1950 155 000 ord och förra året 125 000, vilket besannar och understryker min känsla av att vårt språk blir fattigare och mera urvattnat.

Oro - det är väl något som vi alla får dras med.

Av och till åtminstone.

Eller är det möjligt att leva helt utan oro.

Kanske inte.

Men jag är övertygad om att man kan leva utan en hel del av den oro man går och bär omkring på.

Först och främst försöka förstå vad vi egentligen oroar oss för –  få det att bli konkret på ett papper framför oss.

Alltså - helt enkelt skriva ner det.

Problemet är att vi ofta inte är medvetna i det ögonblick oron uppstår.

Den börjar djuptnere i det omedvetna och när den nått det medvetna har den redan växt sig så det är lätt att överväldigas.

Vo oroas för så olika saker.

Vissa saker kan vi påverka - andra inte.

Satsa krutet på det du själv kan påverka  till exempel om du mår dåligt över din vikt kan du försöka gå ner i vikt, eller om du oroar dig för att de symptom du har är tecken på allvarlig sjukdom kan du gå till doktorn.

Men känner du oro för klimatet i världen kan du göra ytterst lite.. Visst -  dukan  engagera dig på olika sätt och på så sätt göra skillnad. Gör det så blir det en hjälp mot oron.

De flesta av oss vandrar omkring med ett stort moln av diffus oro hängande över huvu­det, delvis bestående av gamla väl­kända bekymmer, delvis av nyuppfunna.

Vi kanske är oroliga för våra barn - deras nu eller deras framtid.

I alla sammanhang finns anledning till oro i våra dagar — en oro som tornar upp sig överallt och är så kompakt och oupplöslig att de fles­ta av oss har svårt att komma till rätta med den.

Det sämsta vi kan göra är att lägga locket på.

Använd istället oron på ett skapande sätt.

Börja med detvanliga knepet att skriva ner.

Gör två kolumner  -  "Be­kymmer"  och  "Vad Som Kan Göras"

Jag är säker på att din vänstra kolumn blir överfull ganska fort. Så blev det för mig.

Då gäller det att ta itu med den högra: Vad kan göras.

Du är superintelligent och jättebra på att fundera ut det.

Faktiskt så är du experten på din egen situation.

Lycka till!

Och kom ihåg: Sorgen har sina gränser, men fruktan har inga.

Vi sörjer endast över det som har hänt, men vi fruktar allt som möjligen kan hända.

Gajus Plinius

Vi tar så mycket för givet.

Självklara saker som att vi ska kunna prata- kunna se- och kunna höra.

 Men tänk om du fick veta

 Att dina ögon snart inte längre kunde se

den blå skyn,barnets förundran, det turkosa havet, din älskade sovandes intill....

Vad skulle du framför allt vilja ha sett innan det sker?

Eller att din röst snart inte kunde säga

jag älskar dig, tack, förlåt, jag tycker....

Vad skulle du framför allt vilja få sagt innan dina läppar sluts?

Tänk om dina öron inte längre skulle höra

favoritlåten, vindens sus, näktergalens sång....

Vad skulle du önska att du  hade hört när det blir tyst?

Eller om du inte längre skulle kunna känna

en hand smeka en kind, den släta stenens yta, vinden mot din kind

Vad skulle du vilja ha för avtryck i din känsla innan det blir stumt?

Om du inte längre skulle kunna resa dig och gå

till en kär syssla, till den som ropar på dig, ut i naturen

Vad skulle du vilja ha att minnas när det sker?

Ja, tänk om du idag fick veta

att din stund ibland oss på jorden närmade sig sitt slut

Vad skulle du vilja att människor minns av dig och ditt liv?

Detta kan hända alla- och det händer människor ibland oss just idag !

Så gör det du kan - medan du kan det!

Visst är det skönt när man får tid och lust att ta tag i saker och ting som man skjutit framför sig en längre tid.

För mig, både på jobbet och hemma är det mestadels tidsbristen som gör att saker inte blir gjorda - och - ibland- för att det är mycket roligare att skriva i bloggen.

I helgen har jag haft tid att ta tag i saker hemma.

Jag har sorterat och märkt alla recept - vädrat och tvättat vinterkläder och lagt och hängt undan.

Här på jobbet idag - fick jag plötsligt lite extratid och hann sätta in en massa kringflytande papper i därför avsedda pärmar.

Så gissa om jag känner mig duktig - och lätt känns det också.

Som om en säck med sten ramlat av!