Vad har du drömt inatt?

Drömmar är något som alltid fascinerat människan och man sätter olika mycket mening på drömmar i olika kulturer

Många säger att de aldrig drömmer - men det lär inte stämma enligt experten.

Alla drömmer vi - men vi är olika bra på att komma igåg vad vi drömmer.

Vanligast lär vara att man drömmer om något intryck man fått under dagen, nära hälften av alla drömmar verkar ha en koppling till just föregående dags aktiviteter.

Dessutom drömmer vi  ofta om starka intryck och saker som berör oss mycket

Men betyder drömmarna något ?
Den frågan debatterades för en tid sedan när vi var några kvinnor samlade till fika.

En del var helt övertygade om att drömmarna bar budskap till den sovande.

Jag för min del tror mera att allt vi varit med om finns samlat i oss, även om vi inte minns det medvetet.

Drömmen har sin egen logik – den tar avstamp i nuet och triggas igång av något som berört oss starkt känslomässigt eller av något vi grubblar över - något som vi mött kom i kontakt med något medvetet glömt i vårt inre och så kom det vad vi kallar en kosntig dröm.

För det märkliga är ju att även i de konstiga drömmarna finns det saker som vi känner igen.

Eller åtminstone en känsla av att vi vet vad det handlar om.

När vi sedan vaknar kanske den känslan är borta - för det vi drömde om befinner sig ju djupare än vårt mervetna tankeliv.

Därför kan vi ha svårt att förklara vår dröm....jag drömde så konstigt säger vi...så skakar vi på huvudet för vi inser att vi inte kan förklara vår dröm  - inte ens för oss själva.

Ändå tror jag att just detta att vi drömt om det har bearbetat något inom oss.

Det är därför det är så viktigt att vi får ostörd drömsömn.

Så hjärnan får jobba färdigt med det den tar upp i drömmen.
Det är ganska fantastiskt - att din hjärna på egen hand - eller i varje fall utan ditt påtagliga initiativ - tar hand om det du mött  - i dina drömmar.

Nu önskar jag DIG en fin och ljus dag!

Ta gärna med dig citatet här nedanför ut i din tisdag!

Livet är en utmaning - möt den
Livet är en gåva - tag den
Livet är ett äventyr - våga det
Livet är en sorg - besegra den
Livet är en tragedi - gå igenom den
Livet är ett mysterium - lös det
Livet är ett tillfälle - ta det
Livet är en sång - sjung den
Livet är ett löfte - infria det
Livet är en resa - fullborda den
Livet är en strid - kämpa den
Livet är ett pussel - lös det
Livet är ett mål - nå det.

Hafiz Bushra Zareen

Första arbetsdagen efter semestern och den gick riktigt bra - trots att det verkligen blev en rivstart.

Det är lätt att känna en viss panik när semestern är över.

Men då gäller det att komma ihåg att livet inte tar paus för att semestern är över.
Men - viktigt att se till att landa rätt i vardagen och försöka hålla kvar lite av semesterkänslan.

Och inte glömma att det verkligen är högst naturligt att vara lite segare på morgonen den första veckan.

Jag tror det är viktigt att ta tillvara nystarten.Att hålla kvar känslan från ledigheten.

Jag tror man gör det på ett bra sätt genom att ge varje dag till en dag då du gör något extra för dig själv varje vardag - det är så man skapar guldkanter i det grå...

Promenera en bit i i en park, gå och shoppa.
Ring den där vännen du aldrig träffar. Köp en ny bok.

Vad du gör är inte så viktigt som ATT du gör!

Nu ska jag snart krypa isäng även om det fortfarande är ljust ute.

Morgnarna - de tidiga - är svårt att ändra på - och då blir kvällarna också tidiga.

Önskar DIG en skön måndagskväll och så småningom en god natt!

Här kommer också ett citat!

"Ingen kan bli fullt medveten om en annan människa utan att älska henne."

Viktor Frankl

Jag är nu en gång en sådan människa som gillar att sätta i ord det som händer mig.

Både det som är roligt och mindre roligt.

De sista dagarna har jag gång på gång - både i tanke och i känsla hamnat i en slags vemod.

Vemod är en känsla vi ska värna om. Tycker jag.

Det går ett stråk av vemod genom mitt sinne ganska ofta. 
Tankar av tvivel av oro trängs för att få plats.

Sorg och rädsla försöker samsas i bröstet.
Världens orättvisor känns oöverstigliga och allt det jag längtar efter i mitt liv känns ouppnåeligt.

Men de känslorna är bara vemodets baksida  - eller kanske plog.

Som bearbetar vårt sinne.

Ända sedan jag var ett litet barn har jag haft ett slags vemod inom mig.

Och medan åren blivit flera har jag börjat uppskatta detta vemod. Som kommer nu och då och knackar på min dörr. Oftast bjuder jag in det.

Det ger mig insikter om livets sårbarhet, om  sorg och risken för sorg.. Men bakom sitt lite buttra och kanske mörka första intryck gömmer sig det som vi alla behöver.
Där bor drömmar och längtan.

Samsas bra med insikter om brustenhet och sårbarhet. 

Det kommer till mig och pekar på allt det fantastiska som gör livet värt att leva! 
Öppnar mina ögon för allt det vackra och viktiga i livet.
Vemodet helar och läker på ett stilla försynt sätt.
Idag skulle jag inte vilja leva utan mitt vemod. 
Det gör mig levande och närvarande.

Nu vill jag önska DIG en bra söndag (något som du skulle nåtts av för över en timme sedan men då behagade min dator

eller möjligtvis något fel på Bloggplatsen sno hela inlägget....tog tid att återskapa)

Här kommer söndagens citat:

"Vi bär inom oss de underverk vi söker utanför oss."

Henry David Thoreau

Kärlek handlar om att ge och ta, brukade min mamma säga när jag växte upp. Så sa säkert också din mamma.
Att man skulle ge i kärlek -det förstod vi säkert så gott man nu kan förstå det som barn. 
Men att ta kärlek? Där blir det betydligt svårare....kanske även för en del av oss som lämnat barnaskorna bakom oss för ganska länge sedan.

Många av oss som söker upp en terapeut gör det just för att vi inte älskar oss själva.

Och för att vi inte lyckats ta emot den kärlek som räckts oss.

Slagit bort komplimanger, inte sett den  intresserade blicken eller den uträckta handen.

För det är ju så att vi - de flesta av oss - behöver hjälp att inse och förstå att vi är värda att älska.

Att det finns oceaner av goda saker med oss och inom oss.

Att älska sig själv handlar INTE  om att vara egocentrisk och självupptagen. 
Det handlar om att vara förstående mot sig själv och att ha tydliga gränser för vad man tar emot i relationer.

Just i det som borde vara det bästa som kan hända oss- en relation - ligger också en fara: Att den vi startat relationen med inte har klart för sig att vi är en självständig individ med åsikter och tankar som ingen annan ska försöka ändra på.

Inte något annat hos oss ska ändras av någon annan heller.
Inte utan att vi har visat eller uttalat att vi vill ha hjälp med att ändra tankegångar eller beteenden

 
Att älska oss själva gör oss inte självupptagna!

Det är faktiskt tvärtom.

Om man älskar sig själv blir man generös och utgivande mot andra.

Om man inte gör det av någon anledning som många gånger kan ligga långt tillbaka - ända ner i vår barndom - då blir man självupptagen person!

pp  

Nu och då möter man en människa som tittar utan att se.

Som lyssnar utan att höra och som pratar utan att ha något att säga.

Att verkligen se någon går utanför det mina ögon gör.

Jag måste ta in det jag ser i mitt hjärta.

Att verkligen höra kräver att jag använder både mitt hjärta och min själ när jag lyssnar.

Och för att ha något att säga måste jag ha tankar om det jag ska säga.

Och framför allt inte själv stå i vägen för mina ord.

Alla misslyckas vi någon gång med att se, höra och lyssna.

Det är ett jobb att verkligen vara närvarande i mötet med en annan människa.

Det känner man genom den trötthet man kan drabbas av efter ett sådant möte....där vi både har sett och hört - och haft något att säga.

Ett bra möte känns igen på glädjen och meningsfullheten, men också på känslan av att själv bli sedd och respekterad för den man är.

Det goda mötet” är ett Jag – Du-möte!

Det blir lätt så att vi inombords upplever en ekande tomhet.

För att vi inte verkligen förstås att möjligheten till ett verkligt möte finns där under ytan hela tiden.

Det kräver vår sanna uppmärksamhet, en förundran för det lilla, och kärleken till livet och våra medmänniskor.

En god vän som är sjuksköterska sa en gång: "Jag har inget vetenskapligt belägg för det jag säger, men jag har verkligenv märkt att de gånger jag verkligen har möjlighet att ta mig tid med en patient så går tillfrisknandet mycket fortare."

Jag tror hon har rätt. jag tror att både yttre och inre läkedom har sin grund i det mänskliga mötet.

Relationer och möten är utbyte av energi.

Livsviktig energi!

Önskar DIG en fin onsdagskväll och hoppas du har någon som ser DIG och lyssnar då DU behöver bli sedd eller ha en lyssnare!

Här kommer kvällens citat:

"Varenda människa i den här världen är sårad och kämpar på sitt eget unika sätt. När du tillåter dig själv att helt och fullt se det öppnar du dörren till obegränsad medkänsla och kärlek, vilket, som en följd, leder till genuin och autentisk förlåtelse."

Okänd tänkare

Det är en särskild känsla att se sina barn i den föräldraroll som man minns sig själv i -  tydligare än allt annat.Livets viktigaste roll utan all jämförelse - föräldrarollen.

Åren med  småbarn och barn i  de första trevande skolåren.

De där åren som man så här i efterhand tycker att man inte tog riktigt vara på.

Men det var ju så, att medan de växte och åren rann undan -  försökte jag få tiden att gå ihop. 
Medan de lärde sig nya saker och för varje dag alltmera upptäckte den värld de kommit till - brottades jag med dåligt samvete - är jag en tillräckligt bra förälder - en mamma som de kommer att minnas med glädje?

Oavsett vad vi hann och inte hann när våra barn var små så var de ju vårt livs centrum.

Egentligen är de det för alltid trots att det numera kan gå långt mellan gångerna man ses.

Jag bär dem i mitt hjärta - alltid - och för alltid!

De fortsätter att vara mitt centrum även om mycket annat får plats i det liv som inte längre upptas av blöjbyten, hämtningar på dagis, läxförhör och allt det där som de där fantastiska barnen förde in i min dagliga tillvaro!

Hoppas DIN dag har börjat bra och att DU ser fram emot en fin tisdag- oavsett var du är och vad du gör!

Och här får du också ett citat att ta med dig in i DIN dag. (Själv väntar jag hem min yngste son och hans tre flickor....fru och två små tjejer.)

”Att bestämma sig för att skaffa barn är ett viktigt beslut. Det är som att bestämma sig, för all framtid, för att ha hjärtat utanpå kroppen.”

Elizabeth Stone

 endastom  

 Idag strålar solen från en ganska molnfri himmel.

Och det aviseras högtryck.

Till alla semesterfirares glädje tänker jag.

Hade en underbar stund på balkongen mycket tidigt i morse medan solen gick upp.... så - ja - jag gick och lade mig sedan.

Läste igår kväll en gammal artikel från 2013 i Svenska Dagbladet på nätet.

Den handlade om en från redaktionen utkastad fråga om livet har en mening och

om alla de svar som kom in.

Inte oväntat var det ju många som beskrev livets mening från en andlig aspekt.

Att livet är en vandring inte från vaggan till graven utan från vaggan till någon form av evig fortsättning och/eller salighet som vi vanligen benämner himmelriket.
Jag delar den tron utan att ha en aning om vad himmelriket är - eller var det är.
Ett hem utöver allt vad hem vi mött och haft under jordevandringen vill jag gärna se det som.

"Som när ett barn kommer hem om kvällen" - Göte Strandsjös underbara sång handlar väl om en människa som upptäcker och möter Gud. Men så vill jag se att det blir då vi drar vår sista suck här på jorden...ett barn som möts av en öppen famn.....

Så var det en hel del  skribenter som skrivit om sin upplevelse av att livets största eller innersta mening är att leva det för andra....att det ger den absolut största livsglädjen....vilket jag verkligen stryker under och det är inte endast min tro och åsikt -  utan min erfarenhet- och jag har sett massor av andra människor göra samma erfarenhet!

Är det själviskt att vilja bli lyckligare?
Nja meningen med livet är i alla fall inte  - bara att vara lycklig.
Att vara del i en större helhet, att hitta större mål att leva och kanske dö för, att göra skillnad för andra än mig själv - det är själva ryggraden i ett lyckligt liiv skulle jag vilja säga!

Trenden i samhället idag är oroande nog en alltmer tilltagande jakt på att få det bra för egen del.
Men minst lika viktigt  är att känna ansvar för andra människor och för vår omvärld.

Att göra något för att hjälpa  medmänniskor i svårigheter, gör inte gott bara för andra  eller har effekter enbart på andras lycka utan gör också oss själva lyckligare.
Framför allt ökar det vår känsla av att ha hittat en mening med varför vi är här!

Och...... kanske är det den känslan som är den verkliga lyckan.

Det var mina morgonfunderingar som du fick ta del av- hoppas jag inte tröttade ut dig
Nu vill jag önska DIG en god fortsättning på  tisdagen den 19 juli 2016!

Ett klokord att ta med dig ut till badet eller var du nu ska tillbringa en soldag:

"Även i den minsta gåva måste du ha viljan att ge allt."

Dag Hammarskjöld

En fras som jag hört så många gånger innan får helt plötsligt en ny innebörd. "Se dig för!"

Ser jag eller ser jag inte?

Vad ser jag!
Av det som finns....ser jag en förvriden bild av verkligheten....ja allt är möjligt med en synskada.

Jag stannar till framför skyltfönstren.
Jag blundar med mitt ena öga och ser in i lokalen och försöker urskilja saker och ting.

Inga problem! Eller mindre problem.

Märkligt vad ser jag - vad ser jag inte - är det glasögonen?  Dimman- gråheten.
Är dom kanske smutsiga?
Jo, lite grand kanske.

Andas på dem och torkar med blusärmen.

Bättre?

Nja??

Det är oerhört svårt att för sig själv erkänna att det är något fel på en.
Undanflykterna ligger nära till hands och när det är ett allvarligt fel, med hotfulla konsekvenser, är det än svårare att acceptera faktum.....

Ja jag vet....min syn blir sämre för varje dag....jag behöver inte diagnoser för att inse det.

Verkliga livet visar det på tusen sätt.

Det är en slags sorgevandring.

Ser jag detta för sista gången.

Jag vet att tiden jag kan arbeta med det jag älskar över allt annat är mycket kort....

Hur ska jag finna mig tillrätta i det påtvingade halvmörkret med den påtvingade sysslolösheten?

Jag vet inte!
Och jag behöver inte veta idag.....inte idag....

Idag - som blev en dag med tårar och frågor....

Men tårarna tvättar mina inre ögon så jag ser det som är viktigast av allt att se....

Och jag vet att imorgon går det bättre igen...

Även om jag lever i en slags ständig sorgebearbetning.

En sorg också över att jag tvingar in någon -  just genom den kärlek som förenar oss  - att dela detta med mig.

Vilket kanske är ännu svårare för den som trots allt ändå står bredvid!

Imorgon är en annan dag!

Om inte en dag av mirakel så en dag av under och förundran över det man hittar i halvmörkret!