Det - är en ganska vådlig färd - vår väg genom livet i en värld där långt ifrån allt är gott.

Få av oss skulle stå ut om vi inte byggde våra egna små bubblor dit vi kan dra oss undan det som är svart och svårt.

Till skydd mot det vi inte alltid orkar se fyller vi våra hem med saker som ger oss trygghetskänslor.

Vi formar våra egna små bubblor av världar som vi kan må bättre i.

Det låter som om vi skall inbilla oss att vi bor i paradiset.

Det gör vi ju inte - ännu i varje fall.

Men vilket är bättre; att omedvetet inbilla sig och tro att man bor i en galen värld eller medvetet intala sig att man lever i paradiset?

Dina och minauppfattningar om tingen, världen, andra och oss själva låser fast oss i vissa speciella synsätt.

Livet är lättare att leva om det finns en tro på att vi kan lyfta varandra och hjälpa varandra att se det ljusa och det positiva, även i det som är besvärligt som naturligtvis också finns.

Ikväll är jag ganska trött.

Men jag tänkte just innan jag började skriva: Det är inte farligt att vara trött.
Flrutom att jag arbetet långt över de 40 timmar i veckan som vi räknar som normalt och med ganska korta nätterdessutom är det inte underligt att jag är trött.

Jag tror i och för sig att senare forskningsrön som säger att det är lika farligt att sova för mycket som för lite har helt rätt.

Nu har du säkert blivit en aning less på mitt that om trötthet och sömn so jag sätter punkt här.

Och önskar DIG en skön fredagskväll och en god sömn inatt - lagom lång!

Här kommer kvällens citat:

”Det viktigaste är inte vad du har i fickan utan det du har i ditt hjärta”

Okänd poet

Jag tänker, alltså finns jag.
Så sa 1600-talsfilosofen René Descartes ...och det rann mig i minnet under morgontimmarna idag.

Sen är ju den stora frågan - vad tänker jag på?

Vad är det som fyller mina tankar idag?

Enligt forskningen så tänker vi samma tankar idag som igår till 90%.

Inte undra på att vi lätt fastnar i samma upptrampade, gamla hjulspår.....

Och 80 procent om tankarna om oss själva lär vara negativa.
Negativa!

Tänk om vi kunde öva oss i att tänka lite nytt, och tänka lite snällt istället?

Varje ny morgon - varje nytt ögonblick - är en ny start. 
Idag är ett resultat av de tankar vi tänkte igår, och morgondagen föds ur de tankar vi tänker idag. ...

Det gäller det att hitta nya tankar...tankar som befruktar och ger nytt mod när tröttheten tar överhanden..när allt går emot och ljuset i livet blinkar oroväckande...

Vad vi än läser - vad vi än hör så sysslar vår hjärna med frågeställningar ”Vad betyder det här?” eller ”Vad ger jag det här för mening?”
Beroende på vilket tillstånd vi befinner dig i så kommer vi att ta olika beslut. Kvaliteten på vårt beslutsfattande skiftar i takt med att ditt tillstånd gör det.

Våra beslut startar alltså i våra tankar.

Det som vi mestadels tänker på är det vi ofta brukar tala om.

Samma gäller för det omvända.  

Det som vi mestadels talar om är sådant som vi ofta tänker på.

Det som redan finns i huvudet ger oss associationer, som ger oss tankar som liknar de tankar vi redan tänkt och som vi är vana vid.

Dessa leder i sin tur till andra besläktade eller närliggande tankar.

På så vis föder våra tankar hela tiden nya liknande tankar.

Så viktigt då att möta nya människor så att nya samtal ger oss nya tankar....så att inte varje dag i våra liv blir ett eko av igår.

Att vi läser böcker vi inte brukar läsa - eller kanske ser en ny typ av TV-program.

Att finnas är inte nog - beviset för att vi gör det är ju ATT vi tänker - men det är VAD och HUR vi tänker som säger om vi verkligen lever.

Önskar DIG en dag när DU ränker tankar som får DIG att må bra!

Här kommer morgonens citat:

"Inget problem klarar angreppen från oavbrutet tänkande."

Voltaire

Gick förbi Repslagargatans underbara japanska körsbärsträd på vägen hem.

Bilden sitter kvar på näthinnan medan jag ser ut på den blå skymningen utanför mitt fönster just nu.

En skymning som väcker ett slags vemod.

Vemod är inte självömkan, inte förtvivlan, inte pessimism.

Kanske är det tvillingsyster till sorg - men med hopp och förtröstan på sina vingar.

Vemodet är en kittel av allt som vi kan känna.
Eller åtminstone näst intill.

Det ligger en slags vila i att känna vemod.

Allt liksom vilar i ömma händer.

Det är april - våren är lite kall, men ljuset är som det ska vara.

 Lite märkligt även i skymning.

Det blir inte nermörkt med en gång - utan kvällen kommer liksom smygande på tå.

Jag är ordentligt trött på siffror efter att hela dagen mer eller mindre suttit med rapporten till kommunen.

Något de måste ha för att ge oss Verksamhetbidrag.

Tacksam för skymningen som medan jag skrivit tilltagit ordentligt.

I den finns det vila och ro.

Önskar DIG en skön avslutning på DIN dag och en god natts sömn!

Här kommer kvällens citat:

"Du kan inte hitta dig själv genom att blicka in i det förflutna. Du kan bara hitta dig själv genom att kliva in i nuet."

Eckhart Tolle

Det är så otroligt lätt att oroa sig för imorgon.

Det tråkiga är att den oron totalt hindrar oss från att leva idag.

Allt kan hända - javisst.

Imorgon kan vi få en diagnos som kullkastar alla våra planer.

Imorgon kan någon vi älskar vara borta.

Imorgon kan vårt hus brinna.

Ja allt detta kan hända.

Men - det kan också hända helt andra saker.

Kanske ett möte med en människa som kommer att berika vårt liv.

Kanske en dröm slår in.

Och oavsett vad som händer imorgon blir vår dag idag betydligt mycket bättre om vi väntar oss glädje och ljus imorgon.

Ingen kan förutsäga framtiden.

Vi vet ingenting om imorgon.

Inte ens vad som ska hända nästa ögonblick.

Framtiden är en plats där vi ska tillbringa resten av livet, och vi måste välja om vi ska se framåt
med tillförsikt och mod eller gå med oro och rädsla in i det som kommer.

Eftersom morgondagen har för vana att plötsligt och dramatiskt bli i dag måste vi verkligen tänka på att leva just nu - just idag.

Oavsett om dagen idag innehåller saker vi egentligen inte ville möta.

Vem vet - kanske är det just detta som innehåller en lärdom för oss som vi kommer att ha oändlig nytta av - imorgon!

Önskar DIG en dag när DU känner glädje över att DU är den DU är - där DU är!

Här kommer morgonens citat:

”Det är gott att vara betydelsefull, men det är betydelsefullare att vara god”

Trini Lopez

Ord är fantastiska!

De målar bilder -

Insikt....visst är det ett fint ord.

Sikt måste vi ju alltid ha - och INsikt betyder att vi ser in i något.

Hur vet man när man får en insikt?

En insikt känns igen på alla plan.

Den känns i både kroppen, tanken, känslorna och framförallt själen då det är själen som känner igen den kunskap den redan har.

Insikten påverkar varje muskel, nerv och cell i vår kropp, därför kan smärtor i kroppen ge med sig efter en insikt.

Smärtan var egentligen en inre kamp mellan det logiska tänkandet och själens redan inneboende vishet.
För du har en inneboende vishet!
Varje människa har det.

Insikten är ofta en dörr som öppnar sig in emot din inre vishet!

När insikten plötsligt kommer känner vi ofta lättnad och glädje eller till och med hänfördhet. En känsla av att komma hem....en liten ilning i magen.

Sedan börjar saker förändra sig i livet, vi förändrar saker, utan att egentligen reflektera över det då vi plötsligt är en gnutta mer sanna mot oss själva.

En insikt är personlig och kan egentligen inte överföras till andra då andra måste ha en vidare och djupare upplevelse av det man förklarar, en insikt är ju en upplevelse- och egentligen inga ord kan göra en upplevelse rättvisa. Insikter har inget med studier att göra.

En uteliggare kan ha förvärvat mer insikter än en professor.

Däremot så ändras man kraftigt som person av en insikt och detta kommer på sikt att ändra också andra.

En isann nsikt leder alltid till större kärlek och kärleken sprider sig alltid som ringar på vattnet.

När en insikt etablerat sig börjar vi förstå saker på ett djupare plan, vi blir visare- och på det följer ännu flera insikter.

Och - paradoxalt nog kan en insikt även leda till utsikt.

Ge ett nytt sätt att se på livet och det som livet möter oss med.

Och - en utsikt - något nytt som möter oss kan ge nya insikter.

När man tänker på detta förstår man vikten av balans mellan utsikt och insikt.

Vi behöver tillföras saker utifrån som vi sedan har tid att smälta och omforma så det blir vår egen insikt.

Och vi kan bjuda andra på en utsikt genom att dela det vår insikt lett oss fram till.

Med de här tankarna om insikt och utsikt önskar jag DIG en fin avslutning av DIN helg!
Och  - så småningom - när det blir dags - en god natts sömn!

Här kommer kvällens citat:

"För att nå ljuset måste vi fortsätta att vandra,
även när mörkret faller."

Okänd tänkare

Vi lever i en värld där ytan gärna hyllas men det inre bör skymmas
Om man inte tror det behöver man bara göra ett kort besök på Facebook för att se alla som visar upp den där ytan som man anser så viktig!
Jag tror detta är farligt.

När alla visar upp en lyckad fasad - då får det många att känna sig misslyckade.
För att man inte har ett lika fint hus - inte orkat bygga den där häftiga altanen - inte ställt till med fest och inte har fått det efterlängtade barnet - eller vad det nu kan vara som man inte orkat - inte lyckats med - eller inte har fått.

 Att försonas med sina svagheter och erkänna dem för sig själv, det är faktiskt den riktiga sanna styrkan.
Att sedan i sin tur våga dela den med andra, våga öppna sitt inre och visa att det går att omvandla sin rädsla, sina livserfarenheter och den där tidigare trodda svagheten, till en styrka - det är att vara människa - på gott och ont-som vi alla ju är - eller hur?

Alla är vi ledsna eller rädda bland, men det kan vara jobbigt att visa det.
Den som vågar vara sårbar-och visa att man är det -  har massor att vinna.

Kanske tror vi att om vi visar vårt sårbara rädda jag så kommer alla att fly från oss.

Min erfarenhet är att det är precis tvärtom.

När man vågar visa vem man är - att man är riktigt ledsen ibland - att det någon säger sårade - då först  tillåter vi  flödet i vårt liv  - då först når kärleken och omtanken in till oss!

Ge kärleken vidare.

Till andra som nyss var ledsna och sårade och oroliga.Kärleken kräver öppenhet - och om vi bara visar ytan kommer vi inte att nå längre än till andras yta.
Då blir vi en stillastående damm.

Visst vill vi bli modiga delar av mänskligheten?
Som vågar vara rädda , ledsna, oroliga och visa att vi är det!

Önskar DIG en härlig lördag när DU känner att DU vågar vara DU!

Här kommer morgonens citat:

"Att vara modig är inte nödvändigtvis att gå någonstans eller att göra någonting, utan att göra medvetet sådant som vi redan känner på djupet och sedan leva med den oändliga sårbarheten av dess konsekvenser."

David Whyte

Idag är det ett ord som dykt upp i mina tankar gång på gång.

Ordet känns som en beskrivning av livet - när man verkligen känner i hela kroppen och hela hjärtat att man finns och att man finns i ett sammanhang.

Satt i ett ganska kort samtal med en av våra frivilliga som sa: "Att få höra av en människa att man berör det är det vackraste jag har fått höra."
Kanske trodde jag att det vackraste man kunde få höra är orden: "Jag älskar dig"!

Och det är ju något vi alla behöver - veta att vi är älskade!

Men att behovet av att beröra vår omgiving är minst lika stort  - det tänker vi nog inte så ofta på.

Jag tror att alla människor berör.

Kanske är det svårare för dagens människor att låta oss beröras.

Vi har hela världens fasor som bilder i våra TV-apparater.

Vid snart sagt alla butikers dörrar sitter det en romsk tiggare.

Berörs vi - eller störs vi av deras närvaro?

Ska vi vara helt ärliga tror jag vi känt av båda delarna.

Vi både berörs och störs av att se en annan människa sitta på den kalla asfalten mitt i vintern för några kronor i pappmuggen.

Det är ju inte farligt att låta sig beröras.
Eller - är det!

Kanske vi undviker att beröras för att det kräver handling av oss?
Åtminstone att vi letar upp en tia i fickan och lägger i muggen - eller skickar 50 kronor eller mera till Röda Korset!

På det sättet tror jag ibland att vi köper oss fria ifrån det dåliga samvetet.

Men vi ska inte ha dåligt samvete för det vi inte har orsakat.

Däremot - låt oss bli berörda - till handling!

Jag tror att vi alla så innerligt gärna vill att livet ska vara rättvist.

Medan vi ändå gång på gång tvingas konstatera att det är det verkligen inte alls.

Kommer just hem från ett styrelsemöte på mitt arbete

Skön och varm stämning.

Vi njöt alla av att vi kände att vi var glada att få jobba tillsammans mot samma mål.

Att utrota ensamheten i just vår stad.

Då får en av ledamöterna bud att fara upp till akuten.

Hennes man har ramlat ner från en stege.

Det är grymt - s'ärskilt som hon själv fick en cancerdiagnos för någon vecka sedan.

I skrivande stund har jag ingen aning om hur han mår.

Är livet rättvist?

Knappast!

Inte så vitt vi kan se utifrån en mänsklig horisont.

Jag möter ofta  människor si mitt arbete om verkligen fått erfara att livet är orättvist.

Olyckor och missöden har staplats på varandra och allt blir bara fel.

Man har kämpat och försökt, men det man byggt har hela tiden rasat ihop.

Lika många gånger som jag ställts inför människor som drabbats på det viset har jag funderat: "Var finns trösten?"

"Finns det alls någon tröst?"

Nej, det finns ingen tröst i ord- men det finns ändå något vi kan göra när vi sitter framför en medmänniska som drabbats hårt.

Vi kan lyssna och försöka vara fullständigt närvarande.

Jag tror det är den enda tröst som finns.

Alla ord blir ihåliga inför den stora smärtan.

Men att själv få sätta ord på den och möta ett förstående ögonpar, känna närvaron av någon som verkligen vill lyssna, verkligen förstå - det är det enda och det bästa vi kan göra för en medmänniska i nöd.

Vara där...och vara lyssnande!

Det känns så lite - när man vill mycket...men det är det största vi kan ge...oss själva- vår tid- vår fulla uppmärksamhet.

Låt oss göra famnen vid

låt oss ge varandra tid

skrev Bo Setterlind i sin vackra dikt!

Och det är det vi alltid kan göra - ta i famn - ge tid!

Nu önskar jag DIG en fin torsdagskväll och en god natt så småningom när det är dags för dig att sova.

Här kommer kvällens citat:

"Vänliga ord kan vara korta och enkla att uttala, men dess eko är sannerligen ändlöst."

Moder Teresa